Nu har det gått en vecka sedan vi åkte hem ifrån Norge där jag, Sara och Fokus bilade runt, vandrade och tittade på olika sevärdheter.

Här tänkte jag framförallt fokusera på första delen av semestern som var en vandring i nationalparken Jotunheimen. Vi hade också läst mycket om att ”alla norrmän bör någon gång gå Besseggen” så varför inte börja där? Besseggen är en vandringsled som går längs med sjön Gjende och vi ville gärna vara ute mer än en dag så vi passade på att även sikta in oss på Bukkelaegret som när jag googlade i efterhand visade sig vara ”norges brantaste rösade led” – något vi inte insåg innan…

Vi anlände hur som helst till turisthyttan i Gjendesheim på söndagskvällen. Vi hade hoppats kunna tälta precis brevid bilen men de förklarade för oss att de goda nyheterna är att det är fri camping men de dåliga är att man måste ställa bilen på en långtidsparkering (till en avgift på runt 200 kronor för två dygn) som är en bit ifrån tältområdet. Detta gjorde att vi lite väl oorganiserat fick börja sortera ut vandringsgrejer, nattgrejer, matpaket etc på parkeringsplatsen innan vi körde bort bilen till långtidsparkering 1,7 km bort. Hitta tältplats var en utmaning då det var rätt mkt tält på plats redan men vi hittade en plats nere vid sjön där det visserligen var ganska blåsigt men i alla fall slät mark. Efter att tält slagits upp och vi hade intagit vår middag (falafel och mathavre tillsammans med örtcremefraiche och grönsaker – mums)  så kröp vi in i sovsäckarna och jag somnade ganska omgående.

Måndag morgon hade vi ställt klockan och var nog uppe bland de första på lägret. Tur det, då vi inte är de mest effektiva när det gäller till att packa ihop oss inför en dags vandring. Ner med tältet och packa grejer i rätt väskor, preppa kaffevatten och mattermos med lunch samt förbereda frukost innan vi skyndande oss till färjan. 7:45 var det avfärd mot Gjendebu. En 45 minuters färjeresa där vi passade på att äta lite frukost och dricka kaffe. Fokus gjorde att vi fick hålla oss ute men annars fanns det även möjlighet att sitta inne här! Vår väska med tält och sovsäckar samt all mat lämnade vi i Memurubu som var dagens slutdestination innan färjan ruffade vidare till Gjendebu som är i andra änden av den avlånga sjön Gjende.

Under färjeresan hade vi försökt se dagens vandringsled Bukkelaegret då vi visste att den ”någonstans” skulle vända upp över berget, men vi hade inte sett något som såg bestigbart ut, men det visade sig sedan att det var för att det var rejält brant. Efter några kilometer längs med vattnet vände stigen rakt upp för berget och den slingrade sig upp längs med bergsväggen som på vissa ställen var förstärkt med kedjor. Lite väl utmanande med Fokus i ena handen men det gick ändå bra! Väl uppe bjöds vi på fantastiska vyer och några timmars enkel vandring i kuperad terräng. Här var vi ganska ensamma och vi mötte några renar och ett fåtal sällskap som var ute och gick. Så småningom skymtade vi Memurubu och insåg att stigningen ner blir också rejält brant. Sjugurtind som är berget som tornar upp sig mäter 1300 möh vilket innebär runt 300 höjdmeter brant nerför. Väl nere så hittade vi en mysig tältplats bland träden, slog upp vårt tält och funderade sedan på vad vi skulle göra… klockan var lite för tidig för middag och det hade börjat duggregna. Är man utan hund så kan man alltid hänga på fjällstationen men Fokus är lite för frusen för att bindas utomhus själv, trots täcke så vi kröp istället in i tältet och läste lite innan det var dags för middag. Fördelen med att kunna skicka mat i väska är att vi kunde lyxa till det lite. Pasta (kikärtspasta för min del) med vegbolgonese, pesto och pecorino samt paprika kändes som en riktig lyxmiddag efter dagen på fjället. Vi kröp in i sovsäckarna vid 8-tiden för att återigen undkomma duggregnet men det slutade med att vi somnade redan då. Dagen hade krävt sin energi helt klart!

Dag nummer två var det dags för kända Besseggen. Första dagens vandring kändes rejält i benen när vi gav oss på första stigningen men det lättade efter ett tag. Dock insåg vi att rådet ”packa lätt” var relativt. Vi hade nog runt 8 kg var och när vi såg de norska familjerna som skuttade fram med gympaskor och miniväskor kändes det som att packningen nog kunde ha rationaliserats lite till. Samtidigt uppskattar jag att ha med fika, kaffe och mattermos med varm mat och vi tog det i vårt eget tempo. När vi var uppe för första höjden så fick vi dock syn på själva eggen. En brant som tornade upp sig med en sjö på varsin sida. Otroligt mäktigt men tankarna gick hela tiden hos mig… ”hur ska det gå att ta sig upp DÄR?”. Väl där så gjorde utmaningen och klippblocken dock att det kändes mer roligt än jobbigt på vägen upp, även om det sög i magen några gånger när man var lite väl nära höjden. Att dessutom hålla koll på Fokus som är som en bergsget men som samtidigt gärna vill hälsa på alla hundar som han möter gjorde utmaningen extra stor!

Uppe på toppen njöt vi av en välförtjänt lunch innan vi fortsatte traska. Högsta punkten var ju trots allt ännu inte nådd men nu var det mer att gneta på över lätt ojämn terräng. Efter toppröset gick det utför… dock var vi högt upp 1700 möh tror jag toppen ligger på och det tog säkert två timmar till innan vi var nere igen, men då var vi inne i sånt flyt så vi tänkte att vi går direkt till bilen och hämtar den. Det var nog de längsta kilometrarna på den turen… En tur som totalt tog oss nästan 9 timmar inklusive fika och lunchpauser. Att få sätta sig i bilen, åka bort och hämta väskan med tältet och sedan köra bort till en campingplats kändes som en riktig seger! Vi checkade in på campingen som ligger ganska nära Gjendesheim och unnade oss varsin dusch innan middagen. Att ägna dag 3 åt att åka bil och bara göra kortare utflykter var helt klart en bra del i planen!