Igår kväll efter en skön dag i snowboardbacken så skulle jag premiäråka längdspåren. Hade preppat skidorna hemma till viss del och vallade klart här. Tänkte att ”tre lager fäste blir nog bra.” (skulle nog behövt det dubbla, med mjukare valla dessutom).
Ger mig glatt ut och inser direkt att det där fästet nog inte riktigt var nog. HÄR skulle jag direkt vänt till ett plattare spår eller vallat om, istället fortsatte jag. Ett osmart val då jag bara blev mer och mer frustrerad. I de få utförslöporna kunde jag staka fint och jag kunde till och med staka i lätta motlut, men denna slinga består av många branta backar upp mot fjället. Jag kom inte framåt! Pulsen var låg för enda sättet att komma upp var saxa/gå.
Sällan jag ger upp men när jag efter en timme hade åkt 8 kilometer och kunde ta en snabbare väg hem, ja då plogade jag mig hem och tog istället ett lååångt stretchpass.
Vill inte sluta med denna känsla i kroppen så kommer självklart bli fler pass, men då med lärdomen: Ha med valla i fickan och kör gärna alternativa spår om fäste saknas!
