Bessemerloppet 2013

Igår körde jag Bessemerloppet 17,3 km, något som jag anmälde mig till rätt spontant efter att fått veta att klubben ordnade gemensam bussresa till Högbo och jag verkligen gillade spåren där efter förra helgens besök. När loppet dessutom lockade med att vara seedande för Tjejvasan och jag såg möjligheten att visa att jag hör hemma i ett lite bättre startled som för förstagångsåkare annars innebär led 10 så var beslutet enkelt.

Resan dit gick snabbt och smidigt med bussen som fylldes av taktiksnack, betting kring sina egna tider samt ivriga diskussioner kring hur man borde valla. 0 – 1 grader och lite sol var lovat och frågan var: ”klister eller ovallat?”. Jag har visserligen blivit bättre på stakning men att köra helt utan fäste lockade inte. Däremot kan jag inget om klistervalla så oron var stor.

Som tur var hade gänget med sig ett vallaställ och med starka insatser från schyssta klubbkompisar så preppades större delen av klubbens skidor med klister. Utmaningen med klister är att lägga på det så att man får fäste, men inte såpass mycket att det fryser in snö eller är för tjockt så att det går i marken när det inte borde. Jag fick ett lager klister och så lite burkvalla på det för att förhindra ifrysning och detta hjälpte förhållandevis bra.

Loppet då?

Starten för 17,3 km och 52 km gick samtidigt och även för elit, tävling och motionsklass. Masstart där 10 startled snabbt blev 2, med tillhörande trängsel! Ett antal människor som vurpade och en himla massa köande blev resultatet. Första km tog 8 minuter, men efter det höll jag ett snittempo på under 5 så jag kunde ta mig runt på 1:27:58, vilket ger en minuttid som nästan räckte till tävlingsled i Tjejvasan (5:05/km, gränsen är 5). Jag är dock supernöjd. Hade en bra känsla och med bättre fäste hade jag nog kunnat köra på ännu mer. Jag tror INGEN jag såg i spåren hade fäste nog att trycka ifrån för stakning med frånskjut. Däremot kunde jag till min stora lycka i alla fall diagonala mig upp för backarna och springa upp när det blev brantare, härligt!  Banan var rätt flack så största delen av loppet stakade jag mig annars igenom och det känns skönt att även den delen börjar lossna.

Nu är det omladdning och uppladdning inför tjejvasan som jag ser fram emot mer och mer! Nu har jag ju även övat på tävlingsmoment såsom undvika vurpande människor, ropa ”ur spår” och byta spår samt förtära dryck vid vätskekontroller. Bara att köra på med andra ord och satsa på en starkare insats än förra årets Halvvasa som mer gick ut på överlevnad.