Halvvasan – långa versionen!

Ja för er som är lite mer längdskidnördiga eller bara allmänt nyfikna kommer här den långa rapporten från Halvvasan, tyvärr utan bilder då de sitter fast i mammas kamera…

 

Dagen började tidigt då vi skulle resa från Tänndalen till starten i Oxberg på morgonen, vilket tog ganska exakt 3,5 h.

 

Innan start skulle jag hitta vallaservice för att få en sista finish på vallan. Inte helt lätt visade det sig. Hittade dock en snäll privatperson som hjälpte till att läggga på ett lager burkvalla ovanpå klistret, vilket skulle hjälpa till att fixa fäste innan klisterföret tog över. Det där med valla är dock en konst, särskilt när det är såpass varmt som det var under dagen, har i efterhand fått höra att gult klister kan ha varit ett bättre alternativ… Mitt glid var hur som helst fantastiskt och ett stort tack till Tänndalens skiduthyrning för det fina jobbet med skidorna! Fästet fick jag som sagt inte till helt men jag HADE en bra grund. Jag är dock för ovan med vallor och det var först i Eldris, med 9 km kvar till mål som jag bad vallaservice lägga på mer fäste. Gick på någon minut och var så värt det!
Men åter till loppet:

 

Starten för de som skulle tävla och seeda sig inför Vasaloppet på söndag gick kl. 10 och vi övriga fick starta på löpande band fram till 10:30. Ett chip runt foten noterade när man passerade startlinjen, tur, eftersom det dröjde säkert 25 minuter från startskott tills vi var iväg!

 

I startfållorna så hade alla vallat med klister som gjorde att folk fick hoppa runt på skidorna för att de ej skulle frysa fast. Såg många som direkt efter start plockade av skidorna för att ta bort isklumpar. När vi väl kom iväg var det en skön start med en lång utförslöpa, mycket stakning, vilket sedan blev representativt för resten av loppet (med tanke på bristen på fäste).
Ut på en sjö där allt som hette spår hade försvunnit, isigt och buckligt underlag gjorde alla överlyckliga när vi åter fick fast mark under fötterna.

 

Vid första vätskekontrollen fyllde jag på med några glas vatten och fortsatte sedan upp mot Oxberg igen. Nu var det mycket stigningar och rätt tufft då alla hade bakhala skidor i de rätt isiga spåren eller fick lite väl mycket fäste om man som jag gjorde valet att springa/gå i kramsnön bredvid spåren. Bitvis blev det även en del köande i backarna då många tappade en del ork och sedan stannade på toppen. Särskilt på toppen av två kullar som följdes av lite brantare korta utförslöpor blev det stopp: Sönderplogade spår och folk vurpade åt höger och vänster när de också försökte ploga skapade köbildning där. Men som någon granne i spåret sa: ”Nu kan man passa på att sola lite!”.

 

Oxberg bjöd på en härlig känsla. En ”riktig” vasaloppskontroll och 18 km avklarade!! Återigen blev det två glas vatten och sedan bar det av mot Hökberg. Där visste jag efter telefonkontakt med mamma att hon väntade med lite energpåfyllnad.
Långa härliga utförslöpor varvades med rätt tuffa uppförslut där man fick saxa rejält, passerade skylten med 22 KM (nedräkning till Mora) vilket betydde mindre än hälften kvar och att mitt personbästa var slaget, och plötsligt var jag framme i Hökberg. Lowcarbbröd med smör och ost, en babybel och jordnötter blev bra energipåfyllnad. Fick veta att ”nu är det mest utför”. Visserligen en liten överdrift, hade jag vetat bättre hade jag vallat om redan här. I de många svaga uppförsluten hade jag gärna utnyttjat min diagonalteknik som egentligen är betydligt bättre än stakningstekniken! (Har ju hela säsongen tränat med bra fäste och dåligt glid, nu var förhållandena de omvända). Här blev jag omkörd av många och blev lite frustrerad av att inte KUNNA ta i ordenltigt.

 

Med andra ord var det nog Hökberg – Eldris som var den mest psykiskt påfrestande sträckan. Försökte dock slappna av, jobba i mitt tempo, trycka ner foten i varje diagonal lite extra och njuta av att solen faktiskt sken och att det var så god stämning i spåren. Här började jag även känna av min första och enda krämpa, ömhet under fotsulorna! (Väl i mål upptäckte jag även ett skavsår men det märktes ej av under själva loppet!)
I Eldris med tio km till mål så blev det mer vatten, de sista jordnötterna och en snabb omvallning som jag absolut inte ångrar! Hade kvar mitt fina glid men kunde nu även diagonala när det behövdes och nu kom nedräkningskilometrarna i ett raskt tempo! Med 6 km kvar till mål lyckades jag för övrigt vurpa i en utförslöpa när ena spåret bara försvann. Ingen skada och var mest lite irriterad över att tappa fart.
Med tre kilometer kvar till mål tänkte jag på vår 10-åriga granne här i fjällen som körde Ungdomsvasan (3 km, på 14 minuter). ”klarade hon det så ska väl jag klara det också!” och när andra började sacka började jag plocka några placeringar. Sprang på i de små kullarna och stod på i utförslöporna. Blev riktigt trött (ofokuserad i huvudet och obalanserad i kroppen) med två km kvar men då var det bara att nöta höger- vänster – höger och plötsligt var det bara de två sista kullarna kvar innan upploppet och jag hade tagit mig i mål!
45 km på en dag! Lättare än vad jag hade trott med tanke på att min totala åkning denna säsong har varit 10 mil. Kan nog tacka Mikaela för att det ändå gick så pass bra då jag trots allt fått en hel del bättre teknik!
Jag är nöjd med min tid på 4,47 då mitt primära mål var att ta mig runt och jag innan tänkt att ”under 5 h är bra”. MEN känns lite surt att veta att det troligen hade blivit betydligt bättre tid om jag hade fixat fästet tidigare. Hur som helst en trevlig dag och även om vädret gjorde underlaget svårt så är jag ändå otroligt nöjd med att få njuta av solen hela vägen!
Till sist, tips till dig som tänker ge dig på tjej/kort/halvvasan för första gången:
1. Har du dåligt med fäste – utnyttja vallaservicen!
2. Drick i alla kontroller, det behövs!
3. Öva på att åka utför, jag vurpade också, men jag tyckte backarna var härliga istället för läskiga.

Ett svar på ”Halvvasan – långa versionen!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *