Det blir inte alltid som man tänkt sig…

.. och speciellt inte här på Island!

 

En del av er har kanske hört talas/har erfarenhet av den isländska inställningen till planering? Det blir lätt lite ”já, já”, och ”snart” kan betyda om fem minuter eller nån gång i veckan. Lite ovant för mig som annars är väldigt planerad och lätt blir stressad om planer plötsligt ändras (ärv egenskap misstänker jag?)

 

Dagens plan såg ut som följer:

  • Träna massa hästar
  • Sluta fem och åka till simhallen.

Dagens utfall blev

Ridning av två hästar var innan lunch + insittning av tre till (jag höll longerlina, tjejerna satt på hästarna och började så smått styra mer och mer.

Efter lunch blev Friða inkallad i restaurangen och precis när vi sadlat två hästar för att rida och kolla till fölstona så kommer det en tvåtimmarstur lite spontant. Bara att hämta två hästar till och låta turisterna ta våra snälla.

Jag vänder efter halva turen då ryttarna var erfarna och jag ville hinna kolla till fölstona. Väl i hagen (ja, den stora som jag visat bild på tidigare) så börjar jag ana att något är fel och mycket riktigt, hästarna är försvunna! Tillbaka till gården och ut och kika på lavafältet men fortfarande inga hästar. Blakkur, som vanligtvis är outtröttlig, blev rätt trött och jag kände att jag letat nog.

Tillbaka i stallet föreslår dock Anders att jag även ska kika nere vid vattnet. Så sadlar på nästa häst; Flóki. (skodd för en vecka sen, trevlig, fantastiskt mjuk tölt, men lite för spänd för turister). Har bara ridit honom med sällskap innan men då har han funkat fint. Vattnet ligger på andra sidan ett gigantiskt lavafält som det säkert tog 20 minuter att trassla sig över. Flóki visade sig även vara en riktig mes, han vill göra rätt, men tyckte det mesta var småläskigt. Nere vid vattnet finns det vissa gamla hästspår (hovspår och skit) men inga hästar. Började med att följa älven åt ena hållet och sedan det andra. Till slut (efter någon timme) får jag syn på flocken; Föl som skuttar runt och ston som betar av gräset. Problemet är bara att de är långt bort och dessutom två staket mellan mig och dem. Efter lite letande hittade jag till min glädje grindar och kunde ta mig till stona. Gladast av alla var Flóki, äntligen sällskap! Att fösa hem stona till ursprungshagen var inga problem, de hittade hem och gick snällt åt rätt håll.

För övrigt hade det under natten fötts ett litet rödblackt stoföl!

Tillbaka i stallet tog vi emot en grupp med folk som färdades norrut till häst och bytte hästar med hjälp av vår paddock. Efter att kvällsrutinerna var klara hade klockan blivit 18:30 och simningen sparar vi till imorgon.

 

En spännande och händelserik dag och jag får lära mig att ta dagen som den kommer och inse att de hästar som inte hinns med en dag, faktiskt kan vänta till nästa.

1 reaktion på ”Det blir inte alltid som man tänkt sig…”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen