Under senaste Atli-kurserna har jag fått öva väldigt mycket skritt och även fått tillsägelse om att jag behöver göra det mer på träningarna eftersom mina hästar är så framåt. Nu är det ju så att jag arbetar mina hästar väldigt mycket i skritt just eftersom de är så framåt.
Jag håller med om den klassiska filosofin att fungerar det inte i skritt så fungerar det troligen inte i högre tempon heller. Bylting är en riktig utmaning då hon visserligen kan skritta fint när hon är trött eller när vi är ute och klättrar i skogen. Men jag vill inte behöva rida min häst trött för att hon ska skritta rent och avslappnat så där arbetar vi massor. Vissa ridpass kan därför i princip gå ut på att jag skrittar fram och tillbaka längs med vår väg och så fort hon spänner sig så gör jag en one-rein-stop, lägger en volt eller gör en sidoförflyttning. När hon slappnar av släpper jag pressen och låter henne gå framåt igen. Denna övning fungerar bra på ridbanan men är lite svårare när vi är ute på en väg med distraktioner eller i ridhuset med massa andra hästar, men när det väl fungerar och hon skrittar bra. Oj vad mycket bättre tölten blir sedan, just eftersom även den är mer avslappnad!
Bjuder på en gammal bild från en kurs i höstas:
