Blev en relativt spontan UCPA-resa till Argentière (Chamonix) över sportlovet när jag på grund av inställt Vasalopp inte hade sysselsättning på lovet. Det grymma med UCPA är just att man kan åka själv och ändå ha en grym resa. Man har rumskamrater som i många fall också är ensamåkande och så är man i en skidgrupp med guide så man är inte ensam i backarna heller! Tack vare guiden får man dessutom fantastiska möjligheter att uppleva härlig puderåkning som annars är svår att hitta!
Två dagar med sol och vandring varvat med åkning. Nu ska det komma snö i ett par dagar och imorgon är det vilodag, kommer nog tillbringas i backen den med…! :)
Nyss hemkommen från nyårsfirande och snowboardåkning i Val D’isére och att fira nyår i alperna kommer helt klart bli en återkommande tradition. UCPA har ett grymt koncept (tout compris = All inclusive = resa, mat, boende, liftkort, utrustning och skidskola) som leder till fantastisk åkning i häftiga miljöer. Att i fem dagar få chans att åka med utbildad bergsguide när det vanligen kostar 400 Euro/dag att hyra är svårslaget. Trots lite lite snö och hög lavinrisk så fick vi uppleva bra åkning och dessutom lära oss massor.
Korridoråkning!Paus!Puderåkning!Glädje!
Och du: Om du fortfarande är sugen på en UCPA-resa men ej bokat ännu: Ange kod MALINSTA så blir det 100 kronor billigare vid bokningen!
Hemma en vecka och fått ta igen lite sömn så nu ska jag försöka få ihop en lite längre redogörelse för Chamonix-veckan.
Jag och brorsan åkte alltså med UCPA, en fransk organisation vars namn betyder ungefär: ”Riksförbundet för sport- och friluftscentra”. En icke vinstdrivande organisation som har som mål att utbilda människor i friluftsliv. Konceptet innebär att ALLT ingår, men att fokus ligger på natur och friluftslivet, ej på bekvämligheter kring boende och resa. Detta gör att man kommer undan relativt billigt men ändå får galet mycket åkning för pengarna!
I priser ingick: Bussresa, boende i flerbäddsrum, alla måltider, utrusningshyra, lavinsäkerhetsutbildning, underhållning på kvällarna, liftkort med 6,5 dagar i backen varav 4 heldagar med guide/skidlärare och en dag med pistvisning!
Bussresa i 30 h kanske inte var höjdpunkten med resan men redan på bussen ner lärde man känna massa folk och sedan kändes resten av resan som en enda stor klassresa där man inte behövde fundera över nästa sak, utan bara slussas runt.
Maten var kanske inte den mest spännande, men fanns i mängder och ostar och kallskuret gjorde min vecka! Eftersom vi Svenskar ej kan klara oss utan gröt har de även infört det på frukostbordet, som annars mest bestod av baguetter. Boende i sexbäddsrum fungerade över förväntan, antagligen tack vare mina grymma roomies som också var för att åka. Risken finns ju att man hamnar i festgängets eller snarkarens rum så tips är ju att inte glömma öronproppar.
Och så till ÅKNINGEN! Jag valde att åka ”tout neige” som är en vanlig offpistgrupp för den som precis börjat med offpist och som till skillnad ”off pist high mountain” ej kräver att man ska kunna fira sig ner i glaciärer. Man blir nivåindelad efter självskattning och lärarnas bedömning och jag hamnade i gruppen ”expert”. Jag och ett gäng härliga men rätt fartglada grabbar gjorde att jag bitvis hade svårt att åka lika fort som dem, men min teknik var fullt tillräcklig, så feedbacken jag fick sista dagen var: ”you have to unplug your brain sometimes, Malin!”.
Vi önskade att få åka mycket puder, och det fick vi! Innebar en hel del gående men också fantastiska åk! Vi var från början 9 personer men efter lite frånfall pga skador så bestod gruppen av runt 6 personer plus vår fantastiske guide Eric som arbetat som bergsguide i 20 år. Jag har lärt mig otroligt mycket och vågat saker jag inte trott jag skulle våga. Offpist mellan stenar, brant korridor, offpist som bara lutade extremt mycket och sicksack mellan träd. Visst hade jag hjärtat i halsgropen då och då men samtidigt litade jag på Eric och mycket riktigt så gick det ju bra! Vurpor i mjuksnö är ju dessutom rätt skonsamt, så nu ska jag bara fortsätta koppla ifrån hjärnan ibland och lita på att det går ändå.
Foto: Joakim Stang
För fler bilder på åkningen, spana in mitt facebookalbum här!
