Väldigt många reagerar när jag säger att jag tänker avelsvisa mina hästar själv och tycker jag är modig men vi måste ju bli fler som vågar oss ut. Kanske det kommer att bli så, nu när fler och fler börjar tävla i Gaedingakeppni som ju påminner lite mer om avel än en vanlig sportklass.
Jag förstår att det är mer nervöst att visa själv med tanke på att resultaten hamnar i worldfengur för framtiden men om det blir fler vanliga ryttare som gör det så kanske det blir mindre prestige och ärligt talat – har du inte en hingst/sto i absoluta toppklass så är dessa siffror inte det som påverkar värdet mest, utan då är det så många faktorer som spelar in. Oavsett kan vi trots allt lära oss lite om våra hästar om fler blir visade och DET är värdefullt i mina ögon.
Såå ska inte bara fler hästägare därute börja peppa för att rida en avelsvisning istället för ännu en tävling nästa år?
2015 övade jag på visning genom att rida på svenskars. Bra sätt att börja!
Åh, vilken höst vi har! Eller hur? Denna helg har visserligen kantats av en del regn men hur många år kan man säga att det är härligt att vara utomhus i november? Förra årets lerinpackade hagar är jag tacksam att slippa.
Hästmässigt har denna höst kantats av unghästar för mig. Amor har åkt hem till sin matte efter att ha klarat examinationen (uteritt på egen hand) med högsta betyg. I samma veva bestämde sig jag och mamma för ett genomföra ett hästbyte så förra veckan skickade vi in papper till SIF så att Andrá nu kommer att registreras som min häst medan mamma tar över ägandeskapet på Heðinn. Andrá är dräktig med Bikar och fölet kommer mamma bli ägare till. Hon har hela tiden varit en känslig dam men under hösten har vi byggt upp ett förtroendekapital som gör att jag nu kan rida på henne och vi har hunnit rida på ridbanan, i skogen och på vägen.
Amór från Ådalen Inriden Hösten 2015
Om vi fortsätter på unghästtemat så ordnade även Vallfari avelskurs steg 3 nu i oktober. Under kursen krävs det ett antal hästar som gör en gångartsvisning för att kursdeltagarna ska få chansen att döma olika typer av hästar. Jag fick då chans att öva på min avelsvisningsridning och kunde ta med både Bylting och Sumargjöf för att få ett utlåtande.
Bylting visade dagen till ära ingen trav och efter en avelsvisningsgalopp visade hon mer tempon än vanligt i tölten men då på bekostnad av lösgjordhet. Kursdeltagarna blev riktigt förtjusta i henne och även domare Nina kunde konstatera att hon hade potential. Dock var tölten i dagsläget inte var värd mer än 7,5. Även skritten belönades med 7,5 men med ”glimtar” av högre. Hon låg redan nu på 8,0 för både spirit och form samt galopp. Med övning och en hittad trav kan hon med andra ord vara väl värd att visa i framtiden.
Sumargjöf slog till med en lätt passtaktig tölt och då hon dessutom brister i steglängd och rörelser i tölten så ligger den inte på mer än 6,5. Å andra sidan visade hon en pass som gränsade mot 8,5 och fick även 8-8,5 för spirit samt 8 för form och skritt. Trav och galopp 7,5 men med potential till högre med mer styrka. Får jag bara till en helt ren tölt kan det bli tänkvärt att visa henne med i framtiden. Omdömet kring henne just nu är ”ett trevligt sto med mycket bra pass”.
Till att börja med: Jag är jättenöjd med min häst, hon är toppen och både hon och jag är en erfarenhet rikare efter denna helg men för er som undrade hur visningen gick:
Avslutade min första avelsvisning med en dyrköpt (Ja, det kostar 3000 att anmäla sig till visning) läxa: Kontrollväg ALLTID dina boots. Även när de är nya och vikten står på bootsen.
På avelsvisning får bootsen väga max 120 gram. Jag hade nya avelsboots från TopReiter som enligt dem ska väga 110 gram. Vid hovbeslagskontrollen efter visningen så vägdes de dock till 130 gram. Dvs: 20 gram mer än de borde ha vägt! Detta leder till direkt diskvalificering från avelsvisningen. Efteråt fick jag höra att flera proffs (och även fler amatörer) varit med om samma sak och särskilt i Tyskland är det många drabbade! Inte för att det ursäktar mitt slarv, men känns skönt att veta att man inte är själv.
Visst känns det surt och jag är irriterad på mig själv som inte gjorde något jag VET att man alltid ska göra. Att rida den öppna visningen idag är det jag är mest besviken att missa, men samtidigt så deppar jag inte för mycket, utan ser även det positiva i denna upplevelse:
Jag är, oavsett om resultaten blir officiella, en erfarenhet rikare och när jag känner att Hamingja är helt redo (vilket jag redan innan visste att hon inte var nu) så har hon också varit med om allt en gång redan!
Jag är supernöjd med exteriörpoängen (7.75) där det ändå finns en del att förbättra. Tex omusklad rumpa och svansen som fortfarande är tunn efter unghästbetet och pälsätare förra vintern.
Ridbedömningen blev såpass låg att den gärna får försvinna ur de officiella registrerna… Kombination av spänd häst som inte gick fram och sandig och tung bana gjorde väl inte att hon visade sig från sin bästa sida.
Jag visade inte någon annans häst – tänker på drabbade proffs som har hästägare att stå till svars inför.
Jag har inte heller betalat någon annan för att träna min häst i flera månader.
Såhär såg hon ut innan exteriörbedömningen:
Exteriör: 7,75
Huvud: 7,5
Hals, manke, bog: 8,5
Rygg, länd, kors: 7,5
Benkvalitet: 7,0
Benställning: 7,5
Hovar: 7,5
Man och svans: 7,0
Proportioner: 8,0
Ridpoängen håller jag för mig själv för även om de antagligen finns på WorldFengur så är de inget att skryta med direkt… !
För någon vecka sedan så skrev jag om hur jag red och skodde Hamingja med en vecka kvar till visning!
Idag åkte vi ner till Stenholmen där visningarna redan har börjat. Dagens stora snackis är att banan är extremt tung och att många hästar blir väldigt trötta och inte orkar gå fram i högre tempon.
Igår var det stora putsardagen hemma. Utrustningen smordes och tvättades, mat till hästen packades och så badade vi förstås henne också:
Otålig, nybadad häst!
Anledningen till att vi åkte till Stenholmen redan idag var dels att jag ville att hon skulle slippa ridas samma dag som hon åkt transport och dels att jag ville testa banan innan själva visningen. Så fort de var klara idag så satt jag därför upp och red lite. Passade på att rida i ridhuset där exteriörvisningen ska vara och sedan ut på raksträckan. Hon gick inte fram maximalt men ändå helt ok! Töltade, travade och la pass.
Efter detta inträffar dagens obehagligaste ögonblick! Nöjd med dagen så skulle jag bara skritta tillbaka och möter då två ryttare som leder sina hästar. Av någon anledning reagerar Hamingja starkt på detta, blir spänd och börjar snurra runt. Snuddar staketet (som består av vita elband) och glider ner med bakbenen, av banan (som är upphöjd jämfört med marken brevid) och ramlar omkull! Jag sitter kvar medan hon trasslar sig upp och är livrädd att hon ska fastna med bakbenen i staketet, något som dock inte hände. Däremot vill hon först inte stödja på vänster fram! Några riktigt obehagliga ögonblick innan vi börjar gå och hon är helt ren i både skritt och trav. Spolade benen, tog en promenad och satte sedan på liniment och håller tummar och tår för att det inte ska vara svullet imorgon!
Lite mer drama än vad jag hade önskat som första visningsupplevelse och med tanke på poäng som utdelats tidigare idag så har jag inga stora förhoppningar på resultat, men målet är att försöka ha kul oavsett hur det går! :)
Med mindre än en vecka kvar till visning pågår uppladdningen för fullt! Hamingja ska alltså avelsbedömas på Stenholmen och jag ska dessutom göra det själv. Jag borstar för att vinterpälsen ska lossna på benen, i måndags var hovslagaren ute och ”fin-skodde”, i ridningen ligger tonvikten på FRAM och tempo-ridning eftersom det är något som premieras väl på visning!
Men jag vill inte pressa varje dag uppsuttet så i tisdags varvade jag med handhästridning! Toppenbra då hon fick öva på snabba sträckor i trav och verkligen slappnade av. Nu följer hon så bra att jag dessutom kan lägga mycket fokus på Assa samtidigt!
