Lera, skrapsår, ball natur och glädje

Som rubriken antyder har jag idag varit ute i skogen och insett att jag har ett tag kvar innan jag blir en fullfjädrad Mountainbike-åkare. På ett cykelforum läste jag att etapp Ösmo – Nynäs på sörmlandsleden (5:1) bestod av fina och cykelvänliga stigar, men det beror nog på vem man frågar…

Min plan var i alla fall att ta mig från Drakboda ner mot Nynäs via grusvägar och på leden för att sedan ta mer grus hem.

Rundan börjar fint med en praktfull vurpa efter ca 3 km. Tog mig över tågspåret till fots, klickar i fötterna smidigt och lyckas cykla upp för branta grästäckta stigen för att sedan halka på en rot. Foten kommer ej loss i tid och armen (från armhåla till handled) skrapas mot roten i fråga.

20120704-231714.jpg

Trampar vidare mot Ösmo via grusvägarna mot Körunda. Denna typ av cykling gillar jag! Fick tyvärr inte med sjön på vänstersidan.

20120704-231838.jpg

I Ösmo tar jag av in på sörmlandsleden som börjar med en brant nedförsbacke och massa rötter så körde bitvis med en fot urklickad. Tappar bort stigen och tar lite asfalt tills jag kommer ut på södertäljevägen och där återigen lokaliserar leden.

Följer den hela vägen ner till motorstadion i Nynäs då jag gav upp skogskörningen och tog asfalten ner till stan. Bitvis var leden mysig och lagom avancerad för mig men bitvis var det branta lutningar som var täckta av stenbumlingar och jätterötter, eller sankmarker där jag en gång helt enkelt välte och badade halva benet… Var även en del där jag nästan fick bära cykeln upp för ett berg. Trots att det var tungt hade jag också roligt! De lättåkta stigarna hade dock gärna fått vara lite längre…

20120704-232349.jpg

20120704-232410.jpg

20120704-232428.jpg

Glädjen var stor när jag kom ut på ”fast mark” och sedan fick avnjuta en sallad och glass i hamnen i Nynäs tillsammans med Elisabeth!

20120704-232536.jpg

Hade lite bråttom hem (Djurgårdsritt med ridklubben på kvällen) så blev asfalten hela vägen. Också en stor lättnad efter dagens kämpande. Aldrig har slät asfalt känts så härlig!

20120704-232731.jpg

Jämförelse av tider kan ju vara kul:

20120704-232833.jpg

20120704-232850.jpg

Inför cykelvasan hoppas jag på roliga kuperade skogsstigar och grusvägar. Gärna lite buckligt och så, men slipper gärna kärr, extrembranter och rullstensåsar… ;)

Cykla till Nynäshamn

Igår var vädret tillräckligt bra för att jag skulle ge mig på mitt planerade projekt: Cykla till Drakboda. För er som inte vet det så ligger Drakboda i Nynäshamns kommun, strax norr om Ösmo. Jag hade inte gjort sådär jättemycket research om resväg utan tänkte att ”det ordnar sig” eftersom jag visste att det gick att cykla mellan de olika delmålen och att det dessutom finns Nynäsleden som går från min port och ända ner till Nynäs.

Jag begav mig vid 9:30 från mig. I början var det extremt välskyltat ner mot Farsta och Haninge. Inte landsvägscykling utan mer pittoreska cykelbanor mellan bostadsområden. På vissa ställen gick pendlarcykelvägarna och nynäsleden lite olika. Jag antar att det är för att de förstnämnda framförallt ska gå snabbt.

Vid Länna blev det dags att ta beslut. Nynäsleden (som skyltades rätt ut i skogen) eller Haninge. Jag tog en drickapaus och googlade på leden. Läste mig till att den passerar Tungelsta och därifrån hittar jag sista biten så då valde jag att fortsätta på det pittoreska alternativet. Från Länna gick leden mot huddingevägen, passerade Lissma och Paradiset för att så småningom komma ut på vägen mellan grödby och Tungelsta. Denna del av leden var visserligen asfaltsbelagd men bitvis rätt kuperad och med dålig asfalt. Var glad att jag har en Hybrid och inte en Racer för däcken på en racer hade nog inte varit skoj där. I ett sommarstugeområde blev det en andra vattenpaus också.

20120619-095953.jpg

Efter de knöliga vägarna var glädjen stor när jag kom ut på riktig landsväg. Jag har inte cyklat så mycket sån väg än men det är riktigt härligt. Vackra miljöer och svänger både upp och ner men blir inte allt för tungt då uppförs följs av nerför och där asfalten är slät och snabb! Ner mot Tungelsta och där avvek jag från Nynäsleden (som annars fortsätter ner mot Sorunda via mysiga småvägar) och begav mig ut mot väg 73.

Ute vid gamla väg 73 var det bara 8 km kvar men detta var nog den jobbigaste biten. Motvind och platta långa raksträckor i kombination med att sittbenen började ömma en del toppades med att kedjan hoppade av i slutet av långa backen upp mot Landfjärden. Kände mig otroligt teknisk när jag lyckades mecka på den själv…! Ja, att gå en cykelmekarkurs står på att-göra-listan. Nu hade jag ju i värsta fall kunnat bli upphämtad av mamma och pappa men känns inte bra att vara beroende av någon annan.

Totalt blev det 48 km som ink pauserna tog ganska exakt 2,5 h. Slutsatsen är att Nynäsleden är mysig och pittoresk men inte den lämpligaste om du vill cykla fort! Ska nån annan gång testa att ta mig ner via cykelpendlarvägarna istället också för att kunna jämföra.