Inlägget gjort

SM-debut i passlöp!

Två dagar senare har vi genomfört vår passlöpsdebutSM! 3 lyckade tider av 4 (Sista försöket gick starten bäst, men då slog hon upp) och bästa tid på 25,13. Inte riktigt på SM-kvalsnivå men jag är nöjd med att hon kändes säker och bara blir bättre och bättre i boxarna! Tiden var ej så snabb men räckte för att placera oss på åttonde plats bland de svenska seniorerna.

Passlöp rids 2 och 2, 250 meter på rakbana och man startar stillastående ur startbox! Stora utmaningen är att många saker ska stämma och det är väldigt mycket som hänger på starten, där många sekunder kan förloras. När hästarna väl är ute i boxen gäller det att snabbt reagera på om hästen är i pass, inte störas av sin medtävlare och sedan lyckas hålla pass hela vägen till mål!

Gummi pratade idag på sin passclinic om vikten av avslappnade passhästar och det blir extra tydligt i passlöp när många hästar är rätt spända vid startboxmomentet och då får det svårare att få en bra pass. Assa är toppen med att gå in lugnt och lita på mig där, något som antagligen beror på de senaste årens fokus på god stämning. Nu på tävlingsplatsen har vi promenerat och skrittat ut några gånger och bara myst lite.

20130706-212610.jpg

20130706-212616.jpg
I väntan på start så är spänningen ofta spänd men man hejar ändå på varandra. Man gör upp med den man rider mot om vem som ska ha vilken box och hoppas att man inte ska rida mot någon som har svårt att ta sig in i boxarna, det kan bli lite onödig spänning av sånt. En del har medhjälpare som leder in hästarna och vissa vill gå in med stängd front, jag vill gärna ha den öppen.

När starten sedan går så smäller dörrarna upp snabbt och då gäller det att vara med. Ibland kastar sig hästen ut lite okontrollerat, men helst vill man ju rida ut själv för att kunna styra gångart från start. Hur mycket man ska sitta i sadeln och hur mycket tygelkontakt man bör ha är saker som kan påverka massor och här måste jag öva på att släppa henne mer i starten! Vissa vill rida ut i galopp och sedan lägga, andra vill som jag gå via ett eller två töltsteg och sedan till pass.

20130706-212918.jpg

När starten väl går och man är ute i pass så är nästa utmaning: rida fort! Jag blir fortfarande lite förvånad när jag får bra starter eftersom jag haft problem på några tävlingar, så ibland glömmer jag att driva från början. Men sen kommer jag på mig själv, kan gasa och ha kul! Här kommer ju även dagsformen in. Har man lyckats formtoppa och är hästen fräsch? Jag får nog svara njae på dessa frågor och min vältajmade Islandsresa får väl ta en del av skulden. Men hon tog i så gott hon kunde och gillar att springa!

20130706-214244.jpg

Vätskebrist och värmen kan också ha påverkat en del. Assa dricker tyvärr lite dålig på tävling men nu mutade jag henne genom att pimpa vattnet med päronmer, så förhoppningsvis slurkar hon i sig ordentligt nu!

Imorgon är det nämligen dags för vår sista gren. 100 meter speedpass! Inga starter eller avancerade kringmoment här utan nu ska det bara gå fort! Jag hoppas på tider nära personbästa men vi får se vad dagsformen säger.

Inlägget gjort

Träna grenspecifikt!

Hamingja i början av sin passträning, våren 2012

Om en vecka gör jag och hästarna säsongsdebut på tävlingsbanan och då jag framförallt rider pass så har jag funderat en del kring träningsupplägg och liknande. Jag hör fortfarande idag människor som menar att passen är som den där lilla lyxiga saken man bara unnar sig ibland och att man ej ska rida för mycket pass. Jag menar snarare: Vill du bli bra på något måste du även träna grenspecifikt!

Detta innebär INTE 20 passläggningar per ridtur och bara pressa max hela tiden. Passen är en explosiv gångart som kräver att hästen tar i max. Men att rida pass i alla fall en gång i veckan och ha en avslappnad inställning till hela situationen gör snarare att jag upplever hästar som tycker om att springa i pass och som inte gör det med spänningar.

Vi maxar inte privat på alla våra egna träningspass heller men nämn den sprintlöpare som aldrig tränar explosivt utan istället bara stretchar, springer långpass och kör styrketräning? Dessa träningsformer är för övrigt ypperliga komplement som antagligen stärker sprintern inför hens huvudsakliga gren, men även i alla övningarna finns fortfarande det en bakomliggande tanke.

Att träna grenspecifikt när det kommer till flygande pass innebär för mig att ridpassen på ridbanan fokuserar mycket på bärighet och bakbensstyrka. Gärna mycket igångsättningar och övergångar. Lösgörande arbete och kommunikation för att hästarna ska lyssna och ta halvhalter. Ute blir det pass när underlag tillåter, ibland fokus på snabbhet och ibland på övergångar.

Med Assa som ska gå 250 meter pass har vi även tränat start från stillstående. Då rider jag starter och rider rätt korta pass-sträckor. Dessutom rider jag andra gånger pass längre sträckor. Då kräver jag inte alltid maxfart utan fokus är på att hålla en god pass i runt 300 meter eftersom det kräver en annan styrka än när det är 100 meter som gäller.

Här ser ni ett smakprov på start från stillastående – något vi även tränat bredvid andra hästar:

 

Hamingja som ska göra debut i stilpass har under vintern fått träna läggningar och att bara hitta sin egen balans i pass. Jag har inte krävt några tempon utan låtit det komma successivt när hon exempelvis taggat till vid uteritter. Jag försöker hela tiden stanna INNAN det spricker och hon tappar balansen, detta för att hon hela tiden ska ha en positiv upplevelse!

Nu börjar även farten komma och med styrka och balans håller hon passen länge.