Inlägget gjort

Men saknar du inte närheten?

Den vanligaste frågan jag får efter min flytt är om jag inte saknar närheten och enkelheten till tävlingar och lärlingsplatser och visst är det lite drygt att ha 3 timmar till närmaste tävlingsplats  (Wången) men mitt mål med ridningen har aldrig varit tävla i första hand. Att tävla är ett roligt sätt att komma ut och träffa folk och stämma av formen. Det kan även vara motivation för att fokusera extra på ridbarheten. Men för mig är samspelet med hästen och gärna i samband med naturen så mycket mer värt och det får vi verkligen här! Fantastiska vyer, galoppbackar, fina töltvägar och slingriga skogsstigar på samma ridtur är mer en regel än undantag och mina hästar blir bara starkare och starkare. Innan jag flyttade hade jag aldrig upplevt en galoppbacke som är så lång att hästen inte orkar upp men det finns överallt här… men det blir bättre ork hela tiden och jag tror att det kommer bidra till att Bylting om några år kommer att glänsa som passhäst och att Aska orkar bära upp sig bättre och bättre i tölten!

Maili på besök och vi känner på hästarna innan uteritt!
Inlägget gjort

Hur ofta ska man rida pass då?

Många som börjar träna passhästar undrar lite över hur ofta och hur mycket man ska träna så tänkte skriva lite om hur jag lägger upp träningen med mina passhästar.

Speedpass SM 2015

När hästen väl har lärt sig och är bekväm i att gå i pass som ”en av flera gångarter” så krävs det faktiskt inte så mycket för att upprätthålla detta. För att bli snabbare måste man däremot, precis som elitsprinters hos människor, träna fokuserat och regelbundet och gärna kombinera med andra intervaller, särskilt om det är en häst som framförallt behöver lära sig att ta i. Detta gäller exempelvis Bylting som jag precis börjat ta fram passen på. Här är jag dock lite försiktig med att bara fokusera på pass då vi ändå ska tävla annat i vår, men en gång i veckan övar vi läggningar på en väg där Bylting har lärt sig att ”här får hon ta i”. Det är inte alltid det blir pass men det blir bättre och bättre och hon verkar verkligen tycka att det är kul!

Yngre passhästar kan behöva ”teknikträna” pass lite mer regelbundet men här kan man ju vissa av ridpassen mer fokusera på läggningar och bara rida några meter åt gången medan andra pass blir mer explosiva där man försöker gasa lite längre sträckor och utöka hästens förmåga att behålla balansen över tid.

Men som exempel så går Assa inte i pass mer än ett fåtal gånger mellan oktober och mars. Jarpur som jag tävlade för många år sedan kan jag lägga och han ligger stabilt, trots att han sällan aktivt rids i gångarten. Detsamma gäller exempelvis Lillan som även om hon är ung, har en väldigt säker pass.

Pass i tempo kräver att hästen tar i och har styrka och detta bygger vi såklart även på ridbanan. Grundtölt, skrittarbete, öppnor och slutor samt såklart även uteritter i varierad terräng. Återigen: Jämför med friidrottare, de springer fort men bygger mycket styrka i gymmet!

Till saken hör ju även att vissa hästar grejar bara pass i fullt ös medan balanserade passhästar som Assa även kan springa i lugn pass. Ett träningspass med några läggningar i fullt tempo är dock väldigt slitsamt för hästen och kräver en längre återhämtningstid så skulle inte rida det mer än två gånger i veckan, en tävlingshelg med flera klasser kräver ofta några dagars återhämtning och lugn ridning på det.

En typisk träningsvecka för Assa brukar under vintersäsong bestå av 1 dressyrpass i tölt/trav på ridbanan. 1 – 2 uteritter i lugnt tempo men med lite töltjogg-inslag där hon får upp lite flås, vissa gånger kan uteritterna vara klättringsturer. 1-2 dagar med ridlektioner med barn/vuxna. De flesta barnen åker mest runt medan flera av mina vuxna elever rider henne fint för hennes styrketräning!

Nu i försäsong när tävlingarna har smygit igång är såklart tävlingarna i sig bästa sättet att verkligen träna pass i tävlingsfart. Bra banor och hästarna blir taggade att ta i extemt mycket mer. Nu försöker jag lägga pass 1 gång i veckan samt rida dressyr en gång i veckan. Min dressyrridning kan även innefatta en del galoppfattningar och övergångar till tölt på ridbanan för att träna stilpassläggningarna. Utöver det klättring/lugna uteritter, barnlektioner och longering. Alltså, vi kör maxfart en gång i veckan och när jag rider dressyr blir det mer uthållighetskondition med mycket tölt och trav! För Assa funkar detta upplägg utmärkt men för andra som vill få upp fart och lära hästen springa snabbt kan det ev. vara värt att köra 2 fartpass i veckan, men glöm inte att ge hästarna ordentligt med återhämtning däremellan!

Assa värmer upp på Tölt in Harmony-clinic 

Vissa undrar även hur länge man bör ”vänta” med att börja träna pass och ja, pass kan verka vara ovanligt och krångligt men skulle säga att det inte finns något direkt svar på frågan, men hur man introducerar passen kan vi ta i ett kommande inlägg!

 

 

Inlägget gjort

Lär hästen hantera sina rädslor

För några veckor sedan fick jag äran att få vara med när Sophie hade ute John Ricketts för en lektion sin pärla.

John är hästkommunikatör och specialist på att bygga upp ett systematisk språk för att hästar ska förstå och kunna hantera nya situationer på ett sätt som upplevs som tryggare för både häst och ryttare. I detta fall har det handlat om att hästen har varit rädd för diverse olika saker och hanterat detta på olika sätt, ibland genom att ”frysa” och bli lite avstängd och ibland genom att ”skutta runt” och vara mer extrovert.

Som John beskrev det har hästen tre naturliga alternativ när den blir skrämd. Springa, slåss eller frysa/stänga av. Vi ryttare vill ju helst inte något av detta utan att hästen, trots att den blir rädd ändå lyssnar och litar på oss och detta behöver vi lära den. Det handlar alltså mer om att lära hästen ett nytt förhållningssätt till sina rädslor, snarare än att vänja den vid allt som den kan eventuellt tänkas stöta på här i livet (för det sistnämnda kan bli svårt att genomföra ;) )

Detta har vi jobbat mycket med uppsuttet redan och är säkert något som många av er känner igen. När vi får en häst som blir spänd, flytta den sidvärtes tills den slappnar av och mjukna då själv. Det är metod som jag upplever fungerar för många hästar i ridningen när de lärt sig systemet. Särskilt Assa har fått jobba mycket så när hon var yngre. Det John lyfte var att när vi jobbar detta, oavsett från marken eller uppsuttet är att det är viktigt att inte bara få en mekanisk reaktion utan även en känslomässig/mental sådan. Det sista är svårare att göra! Backar/flyttar sig hästen bara fysiskt eller är den ”med på noterna” även mentalt? Här gäller det att läsa av hästens kroppsspråk.

Det sista John lyfte var att vi ofta är mycket mer ambitiösa än våra hästar som ju faktiskt är nöjda bara de är trygga. Att hästen inte vill göra som vi vill kan dock bero på olika saker, men hästar är aldrig elaka! Det kan bero på rädslor, missförstånd eller en ovilja att göra sakerna och beroende på skäl så gäller det att arbeta på olika sätt: Skapa lugn, vara tydligare eller skapa en vilja!

Under lektionen var fokus mycket på att lära hästen det nya förhållningssättet. Alltså att utsätta henne för lite obehagliga saker  (ex. presenning och fladdriga band) men samtidigt lära henne att det är lugnt så länge hon behåller fokus på ryttaren och slappnar av.

Otäckt men hanterbart

Väldigt intressant att lyssna på och att följa så får ni chansen att gå en kurs eller deltaga i en clinic så rekommenderar jag det verkligen.

 

Inlägget gjort

Nästa utmaning: Rid med energi

Ok, jag vet mina starka och svaga sidor när jag rider, och en av de svagare är att jag lätt ”nöjer mig” och fastnar i bekvämlighetszonen. Det är nog i och för sig väldigt vanligt när det gäller den egna träningen med. MEN för att vi ska utvecklas och ta det lilla steget extra så kan vi behöva en liten knuff i rätt riktning så att säga.

En klassisk bild som illustrerar detta på sååå många områden:

Våga lämna din bekvämlighetszon!

I tisdags red jag på Aska för Elli efter 10 veckors uppehåll då alla lektionerna har precis krockat med att jag har varit bortrest. Sist jobbade vi i princip bara skritt och övade på att hon inte skulle gå emot handen så fort det blev tryck bakifrån. Eftergift och mjuk nacke var rätt nytt för henne när hon kom till mig, särskilt i kombination med tölt. När jag har varit hemma har jag däremot skött läxan och arbetat mycket skritt och grundtölt samt extremt mycket övergångar så nu har jag en tydligare kontakt och ram men som Elli sa: ”Nu när du har en ram, då kan du ju inte bara bli bekväm och tycka att det är lite trevligt utan nu måste du kunna rida med energi också!”

Så vad har hänt? JO vi har ju genom att jobba skritt utanför bekvämlighetszonen gjort den större så plötsligt är långsam men lite energifattig tölt en NY del av vår bekvämlighetszon. Lägsta-nivån har med andra ord höjts utan att jag riktigt har tänkt på det.

Så utmaningen i tisdags var att behålla lösgjordhet och lära henne att det går att slappna av även med mer energi i både tölt och skritt. Det är tur att vi har lektioner inbokade regelbundet för då är det lättare för mig att behålla detta fokus på träningarna och snart ska vi ju dessutom våga oss ut på tävlingsbanan för första gången!

Inlägget gjort

Hel och halvhalter!

Jag och Bylting var på utflykt till Segersgården för att rida lektion för Elli igår. Jag berättade att jag hade lite problem med att få igenom halvhalterna och efter att jag hade ridit några varv så kunde han konstatera att det stämde. Rent tempomässigt går halvhalterna igenom, med andra ord; hon stannar upp… MEN hon gör det helst utan att lägga vikt på bakbenen och höja ryggen. Det blir lättare att ”svanka” lite och lägga sig på handen. Inte jättetydligt vid ridning från skritt till halt men i tölt och tempoväxlingar resulterar det i en häst som hamnar på framdelen i nedtagningarna och lägger sig i handen.

Igår utgick träningspasset ifrån filosofin: ”För att en halvhalt ska fungera så måste helhalterna vara riktigt bra”. Därför ägnade vi i princip hela lektionen åt att rida rakriktad (svårt!) och rida henne in i halterna (ännu svårare!). Övningen gick till ungefär såhär: Jag skrittade långsamt och när hon lade sig i handen så ökade jag drivningen tills hon mjuknade igen, dessutom fick jag vara snabb med eftergiften om hon var beredd att söka sig fram och ner. När hon skrittade långsamt och var mellan hjälperna fick jag göra en halt för enbart säteshjälperna. Mot slutet av passet räckte det att jag andades in med lite stolt hållning för att hon skulle stanna upp så det gick verkligen framåt, men som Elli sa: ”ett arbete som är tålamodsprövande för både häst och ryttare”. Jobbigt var det även för Bylting kan jag intyga! Enbart skrittarbete och hon blev genomsvettig… Idag fick hon springa av sig genom löslongering på ridbanan. Att skritta såhär är lika intensivt som ett muskelbyggarpass på gymmet så då blir det några lätta dagar efteråt.

 

Uppställda på ridbanan
Uppställda på ridbanan

 

Arbete mot en halt
Arbete mot en halt
Inlägget gjort

Banträning och vårkänslor

I söndags var det dags för vårens första banträning på Häringe med Vallfari. Många ekipage som var med i det fina vårvädret och jag var med både som ryttare och sedan även som coach för de som ville ha lite tips och råd på allt ifrån vilket tempo man bör välja i tölten, passläggningar till sits och inverkningar.
Fullt upp med coachande!
Fullt upp med coachande! 

 

Jag hade med två hästar och efter en usel start på dagen med ett släp som inte ville haka fast i bilen och en krossad skärm på mobilen så kom vi iväg med Assa och Lillan som båda skötte sig utmärkt! För att jag skulle hinna med båda inom loppet av en timme så var Evelin snäll och hjälpte mig med fram/avridning. När jag sedan hoppade in som coach så stod flickorna snällt i en hage brevid banan och käkade gräs.
Lillan var först ut när jag red. Första gången på ovalbana och massa av hästar som susade runt och förbi i olika gångarter men hon lyssnade fint på mig och gjorde sitt bästa! :) Tölten blir hyfsat ren när hon slappnar av och traven lossnar när hon är uppvärmd, även om man som ryttare märker att hon fortfarande är ojämnt stark. Vi testade även några passläggningar och där funkade det bäst i början, sen blev hon lite trött.
Assa fick några varv på ovalen efter en lång uppvärmning. Hon kändes taggad redan då och jag la henne försiktigt i pass ut från banan som ett första test. Vi töltade tillbaka och bad om att få hela passrakan för oss själva några minuter, mycket snällt fick jag utrymme så jag kunde utnyttja alla 300 meter oh oj vad Assa tog i! Första stegen var sådär övertaggade så jag var osäker på om hon skulle hålla men efter några små korrigeringar så sträckte hon ut och gasade på. Det är en sån härlig känsla när hon lägger sig helt stabilt och man egentligen bara kan låta henne springa på halvlång tygel! När hon väl maxar upp i fart så är det ytterst sällan hon tappar balansen utan risken att hon ska slå upp är framförallt under accelerationsfasen.
Assa i full fart!
Assa i full fart! 

 

Bylting som fick stanna hemma är just nu full av vårkänslor och jag ägnade hela söndagens ridpass åt att få henne att skritta fram och tillbaka på vägen nedanför stallet. (Hon ville helst av allt tölta på i maxfart…). Alltså, jag älskar att hon har vilja, men ibland känns det lite på gränsen(hon är ju också ”bara” fem i år… lite orolig att det ska bli mer när hon bli starkare, så stenhårt fokus på lydnad och kontakt nu) Som tur är så är hon ändå såpass lydig att hon inte springer iväg, det är bara det att hon i början av ridpassen känns ungefär som en champangekork som när som helst kommer att explodera…!

 

Inlägget gjort

Ridsugen och sjuk

Jaha, min tur att ha drabbats av en influensa som verkar ligga och smyglura lite. Pendlar mellan influensasjuk och bli ”nästan-frisk” så jag har ridabstinens! Har hittills lyckats kolla på på Kraftur – The last ride och en härlig sammanfattning av senaste Landsmót:

 

https://www.youtube.com/watch?x-yt-ts=1422327029&x-yt-cl=84838260&v=ugVVcfgZln0

Innan mitt senaste återfall så hann jag dock rida Bylting några gånger. Bland annat en gång till i ridhuset efter Atlikursen. Övade då på att skritta och vila i steget men det är SVÅRT, även när hon är trött vill hon helst rusa iväg efter några steg.

Långsamma tölten fungerade dock helt ok och mot slutet av passet så tog jag inspiration av att ha varit på Mette-clinic. Hon lyfte bland annat att det är bättre att stärka och lösgöra hästen i de gångarter den är stark i än att försöka göra det i en ”svår” gångart. Jag valde därför att arbeta Bylting lite i galopp på volt, vilket ej hör till vanligheterna (vår ridbana är lite för liten för att verkligen kunna arbeta på volt i galopp). Första galoppstegen var sådär explosiva så det mest var att hålla i sig i manen men sedan lugnade hon ner sig och började även runda sig fint. Riktigt häftig känsla för mig som mest har femgångare som knappt kan galoppera! Efter några varv kunde jag till och med sedan sakta av till trav och trava henne lång & låg, ett stort framsteg!
Bylting i långsam tölt!
Bylting i långsam tölt på vägen – Januari 2015
Inlägget gjort

Hästuppdatering

Nu var det dags för en liten hästuppdatering igen tror jag allt!

Bylting har de senaste månaderna varit en pärla! Hon har haft en tendens att inte acceptera mitt ledarskap men efter senaste Atli-kursen när han hjälpte mig så är de fasonerna borta. Hon har efter det både åkt till ridhus i Nynäshamn och varit med som en av hästarna på en clinic jag höll i och varit med som förryttare på MÖRS höstlätta. Vid båda tillfällena skötte hon sig fint vid både hantering och ridning. Eftersom hon antagligen fått ganska mycket att smälta och dessutom varit så fin så har hon nu en välförtjänt långvila. Tidigast i december kommer jag sätta igång henne igen, men eftersom jag är bortrest över nyår så kommer hon inte börja tränas igen förrän efter årsskiftet.

Bylting i galopp under ett av sista ridpassen innan vilan
Bylting i galopp under ett av sista ridpassen innan vilan
Screenshot_2014-10-10-19-02-03
Bylting i ett försök att öka på tempot i tölten lite!

 

Assa har en lugn period. Jag rider henne på banan då och då för att behålla mjukheten och hon gjorde också en strålande insats på Clinicen. I övrigt rider vi ut mycket och smyger in lite passläggningar. Assa rids även av en medryttare som gillar att rida långa lugna turer, något som båda trivs bra med! Dessutom har Assa visat sig vara en fantastisk barnhäst och har blivit Amandas (8 år) favorit!

Amanda och Assa under andra lektionen!
Amanda och Assa under andra lektionen!

Sumargjöf/Lillan kom hem fet, raggig och med långa katastrofhovar. Men nu, efter en månad som inneburit en ny frisyr, pedikyr, reglerade fodergivor och mycket fokus på lösgörande arbete i ridningen så början hon bli otroligt trevlig. Hon har fortfarande en rejäl övervikt och fortfarande kan tölt på rakt spår vara lite svårt, att trava på böjda spår likaså, men hon utvecklas konstant och är väldigt samarbetsvillig och vänlig. Att hon dessutom har en fantastisk pass är ju något som jag självklart jublar över!

Lillan innan klippning (nya frisyren finnes på instagrambilder)
Lillan innan klippning (nya frisyren finnes på instagrambilder)
Ett av de första lyckade travförsöken!
Ett av de första lyckade travförsöken!

 

Heðinn kom hem från hingstbetet för drygt två veckor sedan och verkar även han vara en väldigt trevlig häst! Troligen Assa-generna som han har. Hittills har vi markarbetat honom i repgrimma några gånger och igår fick han även ett bett i munnen för första gången. Han är fortfarande hingst och sköter sig än sålänge fint. Kan skrika till nån gång då och då fortfarande men förstår tillsägelser och slutar direkt då, så där var faktiskt Hammi värre.

Heðinn och pappa i arbete på ridbanan
Heðinn och pappa i arbete på ridbanan

 

Så sammanfattningsvis ett gäng spännande hästar på gång som tränas på helt olika sätt!

 

Inlägget gjort

Skapa träningsglädje?

Handhäst Vinter Hamm Hamingja Assa

Lite reflektioner kring träningsglädje hos människor jämfört med vilja och framåtanda hos hästar.

Huruvida en häst har mycket vilja eller inte är något som är väldigt subjektivt och beror på mycket på ryttarens egna förväntningar.

På Island har jag flera gånger nöjt tränat en häst ett par veckor och upplevt att den blivit kontrollerad och lyhörd. Tränaren jag jobbade med tyckte snarare att hästen hade blivit lat.

Här hemma är det tvärtom: Jag tycker Hamingja är trevlig men lite lat och seg, alla andra som rider henne tycker att hon är trevlig, lagom framåt och lydig.

MEN oavsett upplevelse är min poäng att viljan hos en häst går att påverka rätt mycket, genom konsekvent bemötande och belönande av det uppskattade beteendet. Rid FRAM, var kvick i din egen hjälpgivning och ha KUL om du vill att hästen ska bli pigg. Vill du ha en lugnare häst? Var själv lugn! Visst ligger det lite i generna men det går även att förändra en hel del.

Handhäst Vinter Hamm Hamingja Assa
Handhästridning som ett bra sätt att hitta glädje med unghästen!

Det jag ser som årets mål med Hamingja är alltså att få henne mer villig. För att JAG gillar hästar med lite mer framåtanda och för att jag tror det kan gynna hennes pass! Varierad träning, mycket kul påhitt och beröm när hon svarar framåt för lätta hjälper är receptet.

Men visst går det att jämföra lite med vår egen inställning till träning? Om vi har kul och belönar oss själva med glädje, såklart att det blir roligare att träna? 

Inlägget gjort

Ögonblicksbild

20120826-153402.jpg

Ovanstående bild gör mig både glad och bekymrad.

Först och främst glad eftersom det är helt klart att Hlin* numera även kan ta lite tölt!

Samtidigt bekymrad eftersom det blir så extremt tydligt vad lite en ögonblicksbild egentligen säger. Detta var tre steg i går från en rätt oharmonisk sekvens men på bilden ser det rätt ok ut. Det är så tydligt att bilder sällan avspeglar verkligheten. Något som kan vara värt att tänka på i alla former av sammanhang när det handlar om sociala medier och hur man ofta bara får se den bästa sidan av folk!

*Hlin är alltså vårt femåriga sto (e. Dökkvi, u. Björg) som hittills inte har töltat men som jag nu börjar ta mig an i samarbete med våra duktiga medryttare. Töltsättning är bra att variera med annan träning så det fungerar utmärkt. Efter bara tre ridturer så märker jag stor skillnad, och idag blev det nästan ett varv i tölt på volten, även om hon får kämpa som en tok!