Nu är han en hen

Efter en del velande och funderande så tog vi beslutet att kastrera Héðinn. Det var ett ganska svårt beslut när han ändå är såpass fin exteriört, har utvecklingsbara gångarter (troligen fantastisk pass) och dessutom 115 i BLUP. Skälen för kastrering är dock fler: Han lär han inte tillhöra toppskiktet av hingstar i Sverige, vi vill inte ha hingstation hos oss och att hålla en hingst blir mer jobb. Dessutom får han inte gå med kompisarna som hingst då det blev för mycket bråk.

Förra veckan åkte därför kulorna och nu läker han så sakteliga. När såren läkt och det har torkat i hagarna lite mer så kommer han att få gå ut med de andra valackerna.

image
Rehabpromenad

Nu rullar vi mot Wången!

image
Hedinn tre år!

För tredje gången ska jag och Assa tävla SM för Islandshästar som i år går på Wången. Tävlingarna börjar på torsdag men för att Assa ska hinna återhämta sig från resan åker vi redan idag.  Förutom att själv tävla ska det bli extra roligt att titta på Isar som som ska tävlas. Det är han som är pappa till min Hedinn som nu i år blir tre år gammal och som får äran att visa up sig i detta inlägg. Jag har knappt träffat honom under tiden på hingstbetet men när vi var och hälsade på för någon vecka sedan hade han blivit riktigt fin så jag sett fram emot att  jobba med honom i höst!

Att jag inte bloggat så mycket senaste tiden beror för övrigt på att jag inte är helt van vid min nya mobil men ska försöka bättra mig!

Grabbar på kollo!

I söndags blev det att lasta in Héðinn i transporten för att köra iväg honom på unghingstbete hos Marie-Louise ”Märtha” Persson. Lastningen och transporteringen gick hur smidigt som helst och väl framme fick han och två andra åringar gå ut med den nya flocken. Blev en hel del spring som tyvärr inte fastnade på bild (massa träd och tjafs i vägen) men jag lyckades i alla fall få något slags bildbevis:

 

 

 

Det känns alltid konstigt att köra iväg åringarna och veta att nu kommer man att träffa dem kanske två gånger per år. I flocken där vi släppte ut Héðinn går ju även Herkules som föddes förra året. Det var knappt att vi kände igenom honom men när vi såg honom röra sig så blev det en glad överraskning:

 

Det känns bra att de är där trots att vi inte träffar dem. Jag tror att flockuppfostran gör att de blir betydligt trevligare att ha att göra med. Dessutom får de verkligen vara tonåringar och leka under uppväxten samtidigt som de kuperade markerna gör att de får aktivera muskulaturen på ett bra sätt!

Den årliga traditionen…

Varje år har vi på Drakboda en tradition: Vi samlas i stallet och julpyntar, dricker glögg (alkoholfri såklart!), lyssnar på julmusik och rider ut tillsammans.

 

Idag var det tyvärr inte så juligt väder men lite julstämning blev det ändå:

 

 

När vi hade ridit en skogstur så lekte vi även kadrilj. Riktigt roligt och dessutom inte helt lätt att hålla koll på både gångarter, tempon och varandra. Men uppställda så såg det fint ut:

Från vänster: Mia på Jarpur, Jag på Hammi, Gittan på Assa, Carolina på Björg, Mamma på Indjáni och Sverre på Glámur! (bilden är klickbar!)

 

Héðinn (nu fem månader) var glad trots atthans mamma fick vara med på julritten.

 

I övrigt har dagen varit lugn. Var lite joggingsugen, men när vi var klara i stallet så var det skymning och här ute på landet finns det inte riktigt belysning nog att ge sig ut på en löptur. Istället har jag suttit och skrivit omdömen i några timmar och nu är det ”så mycket bättre” och lite hemsidefix!