Efter att ha vaktat min grannes charmiga men rätt närgångna nakenkatt Whiskey i ett par dagar kan jag nog konstatera att jag trots allt nog är mer av en hundmänniska. Förr var mitt argument mot katter att de inte alltid är så gosiga och sociala, som vår stallkatt Missan. Detta kan ej sägas om Whiskey, men däremot så vet hon inte riktigt när hon ska hålla sig undan. Att bli väckt mitt i natten av en kattnos i ansiktet blir lite småjobbigt när det sker för tredje gången.
Hundar är lite mer uppfostringsbara men å andra sidan tar en hund otroligt mycket mer tid i anspråk så det lär dröja innan det blir en egen sådan, även om jag gärna vaktar lilla Äcco då och då!
Vad säger ni? Är ni för katt eller hund?
