Inlägget gjort

Pass – en gångart bland andra?

Förra veckan gjorde jag ett inlägg om hur ofta man kan träna pass och hur jag tänker lite kring det. Nu tänkte jag följa upp det med hur man kan tänka när man börjar med passen.

När jag började med islandshästar så hörde jag alltid ”man ska inte börja med passen förrän alla andra gångarter sitter”, vilket jag nu kan tycka är ett ganska generaliserande påstående då vissa hästar är sådana passtalanger att de egentligen lika gärna kan ta pass som trav på ett naturligt sätt. Den kanske inte behöver vara maxad, snabb och explosiv när hästen är ung men att lära hästen hjälperna och lära den särskilja passen från övriga gångarter tidigt ser jag inget fel med, särskilt som vi ryttare också behöver träna pass.

Våga testa!

Har hästen dålig pass så är det många som är mer rädda att experimentera på egen hand i jämförelse med om hästen har en dålig galopp eller en dålig trav, då vi gärna testar olika knep och försöker på egen hand parallellt med tränare och jag önskar att detta är något som så sakteliga kommer att förändras!

Hästar är olika

Nu börjar jag inte alls tidigt med pass på alla hästar. Bylting blir sju i sommar och vi började så smått i vintras efter att hon helt enkelt började bjuda lite mot pass och började kännas stark för det. Hade jag försökt innan hade hon bara töltat. Samma gällde för Jarpur. Men exempelvis Assa och Hamingja kunde ju ramla ner i pass från en galoppfattning och då bröt jag inte passen utan följde med och lät dem springa i sitt tempo och på så sätt ge dem självförtroende i gångarten redan från början. Att Lillan kom till mig och i princip aldrig blivit lagd i pass och vid första försöket ligger över 100 meter stabilt är ett typiskt exempel på en häst som inte hade mått dåligt av att få springa i pass då och då även tidigare. Hon blir ofta mer lösgjord i tölten efter en liten passrepa också!

Så, vad vill jag säga alltså? Jo: Var inte rädda för passen, våga testa om du har en häst med fem växlar och öva! Är du osäker efter du själv inte ridit så mycket pass? Ta en passlektion på en rutinerad häst för att få känna hur det känns, antingen hos mig eller hos någon annan med trevliga femgångare!

 

Lillan i P2 på SM 2016 
Inlägget gjort

Hur ofta ska man rida pass då?

Många som börjar träna passhästar undrar lite över hur ofta och hur mycket man ska träna så tänkte skriva lite om hur jag lägger upp träningen med mina passhästar.

Speedpass SM 2015

När hästen väl har lärt sig och är bekväm i att gå i pass som ”en av flera gångarter” så krävs det faktiskt inte så mycket för att upprätthålla detta. För att bli snabbare måste man däremot, precis som elitsprinters hos människor, träna fokuserat och regelbundet och gärna kombinera med andra intervaller, särskilt om det är en häst som framförallt behöver lära sig att ta i. Detta gäller exempelvis Bylting som jag precis börjat ta fram passen på. Här är jag dock lite försiktig med att bara fokusera på pass då vi ändå ska tävla annat i vår, men en gång i veckan övar vi läggningar på en väg där Bylting har lärt sig att ”här får hon ta i”. Det är inte alltid det blir pass men det blir bättre och bättre och hon verkar verkligen tycka att det är kul!

Yngre passhästar kan behöva ”teknikträna” pass lite mer regelbundet men här kan man ju vissa av ridpassen mer fokusera på läggningar och bara rida några meter åt gången medan andra pass blir mer explosiva där man försöker gasa lite längre sträckor och utöka hästens förmåga att behålla balansen över tid.

Men som exempel så går Assa inte i pass mer än ett fåtal gånger mellan oktober och mars. Jarpur som jag tävlade för många år sedan kan jag lägga och han ligger stabilt, trots att han sällan aktivt rids i gångarten. Detsamma gäller exempelvis Lillan som även om hon är ung, har en väldigt säker pass.

Pass i tempo kräver att hästen tar i och har styrka och detta bygger vi såklart även på ridbanan. Grundtölt, skrittarbete, öppnor och slutor samt såklart även uteritter i varierad terräng. Återigen: Jämför med friidrottare, de springer fort men bygger mycket styrka i gymmet!

Till saken hör ju även att vissa hästar grejar bara pass i fullt ös medan balanserade passhästar som Assa även kan springa i lugn pass. Ett träningspass med några läggningar i fullt tempo är dock väldigt slitsamt för hästen och kräver en längre återhämtningstid så skulle inte rida det mer än två gånger i veckan, en tävlingshelg med flera klasser kräver ofta några dagars återhämtning och lugn ridning på det.

En typisk träningsvecka för Assa brukar under vintersäsong bestå av 1 dressyrpass i tölt/trav på ridbanan. 1 – 2 uteritter i lugnt tempo men med lite töltjogg-inslag där hon får upp lite flås, vissa gånger kan uteritterna vara klättringsturer. 1-2 dagar med ridlektioner med barn/vuxna. De flesta barnen åker mest runt medan flera av mina vuxna elever rider henne fint för hennes styrketräning!

Nu i försäsong när tävlingarna har smygit igång är såklart tävlingarna i sig bästa sättet att verkligen träna pass i tävlingsfart. Bra banor och hästarna blir taggade att ta i extemt mycket mer. Nu försöker jag lägga pass 1 gång i veckan samt rida dressyr en gång i veckan. Min dressyrridning kan även innefatta en del galoppfattningar och övergångar till tölt på ridbanan för att träna stilpassläggningarna. Utöver det klättring/lugna uteritter, barnlektioner och longering. Alltså, vi kör maxfart en gång i veckan och när jag rider dressyr blir det mer uthållighetskondition med mycket tölt och trav! För Assa funkar detta upplägg utmärkt men för andra som vill få upp fart och lära hästen springa snabbt kan det ev. vara värt att köra 2 fartpass i veckan, men glöm inte att ge hästarna ordentligt med återhämtning däremellan!

Assa värmer upp på Tölt in Harmony-clinic 

Vissa undrar även hur länge man bör ”vänta” med att börja träna pass och ja, pass kan verka vara ovanligt och krångligt men skulle säga att det inte finns något direkt svar på frågan, men hur man introducerar passen kan vi ta i ett kommande inlägg!

 

 

Inlägget gjort

Skiljer det verkligen så mycket?

Idag var sista dagen på SM och den officiella resultatrapporteringen överlåter jag åt andra medier, exempelsvis Islandshästnyheter som har hållt oss uppdaterade på ett ypperligt sätt under tävlingens gång.

 

För min och Assas del innebar dagen start i speedpass, 100 meter på tid, med flygande start. Mitt mål var att rida under kvalgränsen på 9,20 och i första försöket var Assa visselrigen säker men kändes loj och tände inte till. Tid: 9,46/9,58 (elektronisk vs. manuell). I andra loppet – som för övrigt dröjde extra lång tid pga strul med tidtagningen så taggade hon till betydligt mer och jag vågade gasa. Tid: 8.95! Hon låg 250 meter och ökade hela vägen in i mål så det kändes toppen inför framtiden. I vinter ska vi bara bygga styrka och explosivitet!

 

 

 

Nu är jag ännu inte en superrutinerade race-ryttare utan jag har mest ridit stilpass och femgång. MEN en fundering väcktes ändå inför löpen:

 

Hur ser den optimala uppvärmningen inför löp egentligen ut?!?

 

Många av elitekipagens uppvärmning ser ut som så att de rider lite volter och uppmjukande i skritt och tölt, eventuellt även en liten snabb jogg i trav. Efter det sitter de av och leder runt på hästarna eller skrittar i lugnt tempo tills det är dags för löpen. Min uppvärmning idag var ovantligt lugn, tölt, trav och tempoväxlingar, en liten läggning och jag ångrar såhär i efterhand att jag inte lät henne sträcka ut ordentligt i den! Det var efter första löpet, när hon fått gasa ordentligt en gång som hon sedan kändes som en helt annan häst i kroppen.

 

Spontant vill jag då gärna jämföra med människor som håller på med explosiva idrotter. Ni kommer väl ihåg Klüft eller Bergqvist? Inte promenerade de väl runt som enda uppladdning utan det var uppeppning till max och jag kan tänka mig att de gjort några ”uppvärmningshopp” och pulshöjande aktiviteter. Vet själv att jag presterar bättre efter lite intervallrusher etc och tänker mig att även hästarna behöver aktivera frånskjutsmusklaturen ordentligt? Starta från stillastående, springa fort korta sträckor och kanske nån explosiv start?

 

Samtidigt kan jag tänka mig att dilemmat är att vissa av ”raketerna” blir övertända om man peppar för mycket och att ryttarna vill spara energi till prestationen. Fast… På hemmaplan är det väl ingen som promenerar med sin häst i 30 minuter för att sedan göra en rusning i maxfart?

 

Ni som håller på med Islandshästar, och även övriga: Det skulle vara intressant att höra vad ni tror/tänker/tycker i denna fråga. När man själv tränar hamnar man oundvikligen i en situation där man jämför hästen och människans träning och ja, vi är olika på många sätt, men hur mycket skiljer sig förutsättningarna för goda fysiska prestationer egentligen?