Skiljer det verkligen så mycket?

Idag var sista dagen på SM och den officiella resultatrapporteringen överlåter jag åt andra medier, exempelsvis Islandshästnyheter som har hållt oss uppdaterade på ett ypperligt sätt under tävlingens gång.

 

För min och Assas del innebar dagen start i speedpass, 100 meter på tid, med flygande start. Mitt mål var att rida under kvalgränsen på 9,20 och i första försöket var Assa visselrigen säker men kändes loj och tände inte till. Tid: 9,46/9,58 (elektronisk vs. manuell). I andra loppet – som för övrigt dröjde extra lång tid pga strul med tidtagningen så taggade hon till betydligt mer och jag vågade gasa. Tid: 8.95! Hon låg 250 meter och ökade hela vägen in i mål så det kändes toppen inför framtiden. I vinter ska vi bara bygga styrka och explosivitet!

 

 

 

Nu är jag ännu inte en superrutinerade race-ryttare utan jag har mest ridit stilpass och femgång. MEN en fundering väcktes ändå inför löpen:

 

Hur ser den optimala uppvärmningen inför löp egentligen ut?!?

 

Många av elitekipagens uppvärmning ser ut som så att de rider lite volter och uppmjukande i skritt och tölt, eventuellt även en liten snabb jogg i trav. Efter det sitter de av och leder runt på hästarna eller skrittar i lugnt tempo tills det är dags för löpen. Min uppvärmning idag var ovantligt lugn, tölt, trav och tempoväxlingar, en liten läggning och jag ångrar såhär i efterhand att jag inte lät henne sträcka ut ordentligt i den! Det var efter första löpet, när hon fått gasa ordentligt en gång som hon sedan kändes som en helt annan häst i kroppen.

 

Spontant vill jag då gärna jämföra med människor som håller på med explosiva idrotter. Ni kommer väl ihåg Klüft eller Bergqvist? Inte promenerade de väl runt som enda uppladdning utan det var uppeppning till max och jag kan tänka mig att de gjort några ”uppvärmningshopp” och pulshöjande aktiviteter. Vet själv att jag presterar bättre efter lite intervallrusher etc och tänker mig att även hästarna behöver aktivera frånskjutsmusklaturen ordentligt? Starta från stillastående, springa fort korta sträckor och kanske nån explosiv start?

 

Samtidigt kan jag tänka mig att dilemmat är att vissa av ”raketerna” blir övertända om man peppar för mycket och att ryttarna vill spara energi till prestationen. Fast… På hemmaplan är det väl ingen som promenerar med sin häst i 30 minuter för att sedan göra en rusning i maxfart?

 

Ni som håller på med Islandshästar, och även övriga: Det skulle vara intressant att höra vad ni tror/tänker/tycker i denna fråga. När man själv tränar hamnar man oundvikligen i en situation där man jämför hästen och människans träning och ja, vi är olika på många sätt, men hur mycket skiljer sig förutsättningarna för goda fysiska prestationer egentligen?