Nu i början av oktober så flyttade Kveikja och Friða hem från sommarbetet och samtidigt till nya stall. Kveikja bor nu på Röstberget tillsammans med Assa, Bylting och Hjalmar. Friða kommer i vinter stå hos Fjällpilens som ligger några kilometer därifrån. Lite tråkig såklart att inte vara på samma ställe med alla hästar men jag ser fram emot träningssällskap där och har redan hunnit utnyttja ridbanan några gånger! Kanske det äntligen blir dags att få till den där vänstergaloppen bra? Den har varit lite av en utmaning då vi mest har ridit ut det senaste året.
Ihopsläppen har gått smärtfritt och båda tjejerna har kommit tillrätta bra i sina nya flockar!
För det mesta är det fantastiskt att ha häst i Härjedalen. Fina långa vintrar med snö, bra ridvägar och en mysig ridklubb. Lite tråkigt att ha långt till tävlingar och liknande men det känns ändå ok. Vad som däremot är värre är när hästarna blir sjuka. Distriktsveterinärerna har långt att köra och när de väl är på plats så kan de inte alltid göra så mycket. Närmaste dagöppna klinik är i Östersund och när Hjálmar för 10 dagar sedan fick koliksymtom som inte distriktsveterinären kunde lösa så fick vi helt enkelt köra till Uppsala som har närmaste nattöppna klinik. Sju timmar med en sjuk häst är inte optimalt även om resan gick bra. Vi kom fram fyra på morgonen och fick direkt komma in. Efter några dagar så blev han bättre och magen kom igång. Lagom till att magen blev bättre så fick han dock en inflammation i kanylsåren där han hade haft dropp vilket fördröjde utskrivningen ytterligare. Nu är vi i alla fall på väg hemåt o han ska få pencillin och vila i två veckor på grund av infektionen.
Själva koliksymtomen visade sig vara grovtarmsinflammation vilket de tyvärr inte vet orsaken till. Efter vad jag har förstått är det dock ovanligt att det blir återkommande. Det hoppas vi verkligen stämmer för en sånhär resa slipper vi gärna göra om den närmaste tiden.
Idag var vi iväg till Elli och Antonia för en heldagskurs. Aska var med mig och vi fick rida två pass på samma dag. Jättenyttigt! Under våren har Aska blivit mycket starkare i att inte falla i trav och att grundtölta med lång låg form men så fort jag lägger på lite mer press eller ber om en halvhalt så har hon istället lagt sig i handen och blivit riktigt stark. Då har det gått fortare och fortare och blivit travtaktigt… Något som visserligen har blivit bättre med stångbett men där har hon tidigare blivit riden ganska hårt vilket gör att hon inte riktigt ”litar” på stången och då blir orolig i formen istället.
Elli fokuserade väldigt mycket på att jag ska vänta ut henne när hon ligger på, öka drivningen och sedan inte ge eftergiften så fort hon mjuknar i nacken utan istället när hon även ger en eftergift i ryggen. Jättesvårt! Vi arbetade även med att växla mellan höger och vänster varv på en stor åtta och då fokusera på en halvhalt och sedan snabbt hitta kontakten och rida fram mot yttertygeln.
Igen funderade han över huruvida hon inte är femgångare ändå eftersom hennes pappa i princip bara har gett femgångare och att travtakt inte behöver utesluta pass. Dagen avslutades därför med att han red ut och testade lite! Jag såg bara på avstånd men kunde se att det i alla fall inte var tölt… ;) Så nu har vi ytterligare en gångart att utveckla i min svarta stjärna!
Idag var det dags för årets första tävling. Passklubben Skeid ordnar precis som förra året välplanerade passtävlingar på Toftinge (Norr om Norrtälje) som är så väl värt att åka på för det proffsiga arrangemanget och den goda stämningen! Eftersom jag har varit ute och farit hela våren var jag först inte ens säker på om jag skulle vara med och rida men bestämde sedan att det är bra för motivationen och väldigt nyttigt för Assa att få starta i startboxar också.
Morgonen kunde vara lugn då tävlingen började vid 14.00 och jag ägnade förmiddagen åt att med pälsglans och torrschampo försöka få Assa lite renare än vad hon är till vardags. Lastar in häst, hund och oss själva i bilen och rullar iväg! Efter någon timme så inser jag plötsligt att ”Jag har glömt hjälmen hemma!”. Nu är hjälmar något som brukar gå att få tag på men kändes som ett väldigt onödig stressmoment men försökte att ta det lugnt tills vi var framme i alla fall.
Vackra Toftinge!
Vi är på plats i hyfsat god tid och jag tar ut hunden och börjar direkt jakten på hjälm. Frågar några bekanta om de råkar ha med en extra men får sedan hjälp av Emelie som kunde ringa Göran från passgruppen och han hade som tur var en hel Ikea-kasse med hjälmar som kan användas för passfunktionärerna. TACK till er båda för att jag kunde låna en av dessa, det var en lättnad och gjorde att jag sedan kunde fokusera på ridningen.
Eftersom alla passgrenarna går efter varandra hade jag inte bokat en hage men däremot är det när man tävlar i pass väldigt mycket väntan mellan varje heat. Dagen börjas med en uppvärmning men sedan är det mest att gå och vänta, köra ett lopp och sedan vänta igen… Lite som höjd eller längdhoppare kanske?
Första grenen ut var i alla fall P1. Vi gick mot Moa och Mökkvi i heat nummer tre och en lugn stämning runt boxarna och kort väntan där inne passade oss utmärkt. Assa kom ut bra ur boxen och smäller iväg i en bra pass! Det är tungt på kanterna men hade till och med sinnesnärvaro att styra henne mot mitten på banan. Dock märkte jag att hon efter vinterns lugnare träning är ovan att sprinag såpass långa sträckor och de sista femtio meterna sackade hon märkbart. Vågade dock inte driva för mycket eftersom jag då var rädd att hon skulle slå upp istället men vi höll passen över mållinjen och tiden 25,55 räckte till SM-kval (under 26 sek). I nästa heat ville jag gärna slipa lite på tiden och stämningen i boxen kändes bra igen men av någon anledning blev det galopp ut ur boxen. Jag ville lägga henne utan att tappa för mycket fart men det resulterade i att hon bara blev starkare i galoppen och vi fick ingen tid.
Sedan laddade vi om inför speedpass med lite kaffe och mellis för mig och hö för Assa. Vi var ganska långt ner i startlistan i grenen och häst efter häst innan oss fick röd flagga. Jag hade märkt att banan var lite gropig och mjuk men Assa brukar kunna hantera sånt. När det väl var dags så vågade jag dock inte gasa järnet utan istället så fokuserade jag på säkerhet och vi sprang i mål på 8,99. Helt ok och jag har en kvaltid i grenen sedan i höstas. I år är dock kvalgräns 8,50 så de tiderna ska vi försöka ligga på lite mer stabilt senare under säsongen. Heat nr 2 hade jag ambition att gasa mer men det kändes lite wobbligt och gick istället något långsammare, 9,07 om jag inte minns fel. Assa är harmonisk och stark efter vinterns träning men det märks att snabbheten är något som hon kommer behöva jobba lite på under våren.
Sista gren för dagen var Stilpass PP1 och här ändrades också kvalgränserna från 5,60 till 5,90 inför denna säsong. Något som gjorde att jag i höstas bestämde mig för att överge min gamla ”taktik” då jag helt enkelt låtit Assa ösa på från start och istället börja öva läggning ur galopp. Något som kan gör att jag riskerar att inte få galopp men en sämre tid, eller få galopp och ingen pass. Idag satt dock allt på första heatet. Vi skrittade in i tratten, fattade galopp och la oss sedan i pass smidigt och det gick snabbt! Poängen var mellan 6 och 7 av alla domare och tiden under 9,1 så totalpoängen på loppet blev hela 6,75! Stilpass är ju dock såpass jobbigt att man måste lyckas på båda sina försök så det var bara att ladda om och försöka replikera samma utförande igen. Lite sämre läggning gav något sämre tid men poängen höll sig ändå över 6 och totalt blev min stilpasspoäng 6,50 vilket är nytt personbästa och SM-kval med råge, så roligt!!
Glada efter den långa men väldigt lyckade dagen!
Nu är jag kvalad i alla våra grenar vilket jag inte trodde inför dagens tävling men det känns väldigt skönt inför resten av vårsäsongen att kunna fokusera på att finslipa detaljer utan att känna att jag behöver jaga kvalpoäng. Nästa tävling är i Norrköping om två veckor och då ska både Assa och Aska få följa med. Hoppas på lika fint väder som idag och ännu snabbare bana!
2015 är slut och 2016 har precis börjat. Jag firade in nya året i Val D’Isère och hästarna har fått en välbehövlig vila. Nytt år innebär också tid att se tillbaka men även se framåt och jag tänkte här försöka göra lite av båda delarna.
2015 var ett hästfyllt år, inte minst på grund av att jag då flyttade ut till Drakboda igen och fick betydligt lättare att ägna mer tid åt dem. Assa har varit en stabil ridhäst för både barn och rutinerade ryttare samtidigt som hon visat framfötterna på sitt fjärde SM! Sumargjöf har också tävlingsdebuterat på passbanan parallellt med sin verksamhetsinsats. En pärla till ridhäst som är lika rolig att rida på banan som ute. Bylting har utvecklat en ökad kroppskontroll och stärkt sig, framförallt i skritt och tölt, vilket lett till en fin första tävlingssäsong. Hon är dessutom den roligaste hästen jag har haft, alltid villig på sitt sätt och för med sig utmaningen att det som ryttare gäller att hamna på samma våglängd som henne. Andrá tog jag över från mamma i september och hon är en otroligt känslig tjej med mycket nerver. Hon är ju dräktig vilket ger mig massor av tid till att skapa en relation och bygga upp en god kommunikation.
2016 blir ett spännande år! Andrá ska få ett föl (med Bikar frá Holum). Bylting ska få fortsätta utvecklas i sin egen takt och få fokusera på töltgrenarna i år. Målet är att debutera i både T3 och T4 under året för att jag ska kunna testa vad som är bäst för henne. Sumargjöf kommer få arbeta mycket med att bli säkrare i tölttakten på hemmaplan men även få fortsätta sin tävlingskarriär som passhäst. Målet i år är SM-kval då hon var otroligt nära redan förra året. Assa ska självklart få tävla sitt femte SM (som hon redan har kvalat till) och målet för henne är att få nya personbästa och bli ännu snabbare ut ur startboxarna.
Bylting på kurs, Augusti 2015
Prisutdelning SM 2015
Lillan fick en andraplats i speedpass!
Andá i stallgången – precis påbörjad träning i början av 2015
Ännu en helg har passerat i tävlandets tecken. Tyvärr lyckades jag nog få för mycket av den friska luften för i söndags kväll började jag bli förkyld och sedan har jag varit helt däckad i nästan två dygn. Nu börjar dock energin återkomma igen!
Än en gång var det Bylting som fick följa med på utflykt till Ensta. Lördagen började bra med att jag hade bokat och betalat box utan att komma ihåg det så det blev en glad överraskning när vi checkade in. Skönt att kunna ställa in hästen i ett fräsch och fint stall, särskilt när molnen hängde tunga.
Första gren ut var V5. Precis som vid lagtävlingen var mitt stora orosmoment traven och i uppvärmningen så tog det lång tid innan hon visade ett enda travsteg. Byltings travknappar sitter tydligen lite annorlunda till för jag testade några snabba galopper och övergångar och DET gjorde att hon i alla fall travade lite på vägen innan start. I själva programmet så gick tölten fint och utan press, traven hackade rejält och jag fick poäng mellan 2 och 3,5 för den. Skritten var spänd första halvan och andra halvan slappnade hon av. I galoppen satt jag mest och log. Hon kändes glad, framåt och gjorde sitt bästa. Överlinjen är inte riktigt där ännu men det är inget jag heller förväntar mig! Trots travmissarna så landade vi på en slutpoäng på 5,0 vilket räckte till en plats i B-finalen.
På eftermiddagen var det dags för T8! Här ville jag bara ha fokus på jämnhet i kontakten och en jämn energi. Detta lönade sig och vi gick ut på en poäng på 5,60. Hon styvade sig bitvis vilket drog ner poängen lite men i kurvorna lossnade hon fint så vi fortsätter att jobba. När alla 43 ekipage hade ridit visade det sig att vi landade på en delad 4:e-plats och därmed i A-final!
På finaldagen var det då återigen dags för V5. Mitt främsta mål här var att inte köra slut på henne till eftermiddagen och få henne att trava med flera på banan. Tölten gick fint med 5,5 av alla domarna. Sedan travade vi, till och från, vilket gav travpoäng på runt 4,0. Sedan kom min största miss för dagen och det var att jag var helt fokuserad på galopp när travpoängen ropades upp så istället för att förbereda en lugn skritt samlade jag hästen för en galoppfattning. Ni kan ju gissa hur lugn skritten sedan blev? När galoppen sedan skulle visas var jag perfekt placerad i en kurva och skulle bara låta henne rulla över in i vänstergalopp men nej, det ville inte Bylting som istället, till min stora förvåning, drog en liten passrepa. Jag som knappt rört passen på pållen kunde inte låta bli att le förvånat samtidigt som jag med en grimasch tog ner henne och fattade rätt galopp. Med dessa missar så red vi ner oss poängmässigt och landade på 5:e plats i finalen (10:onde plats totalt).
I T8-finalen hade jag en lite trött häst och fokus var precis som i uttagningen att rida lugnt och jämnt och hantera att det var många andra på banan. Just när andra hästar red förbi i högre tempo blev det lite spänt men överlag töltade hon på fint och slutpoängen landade på 5,25 och en fjärdeplacering! Fin rosett och lite priser från Hööks blev det.
Nu blir den en välförtjänt vila för min lilla dam och i vinter blir fokus på muskelbyggande, kondition samt fortsätta stärkandet av överlinjen. Förhoppningsvis har jag en häst som till sommaren är redo att avelsbedömas, men då måste vi sätta traven lite mer stabilt.
Bjuder på lite bilder som pappa tog från uttagningen i V5:
Galopp
Skritt
Några steg trav blev det
Överlag en trevlig och välarrangerad tävling så tack till MÖRS och Dis för ett bra arrangemang!
Inspirerad av bland annat Sara, (vars blogg för övrigt är en av de mer läsvärda inom kategorin livsstil och hälsa) kände jag att det med 10 dagar kvar av 2014 var dags att göra en summering av vad som egentligen hänt under året! Jag gick in i 2014 med inställningen; ”det kan bara bli bättre” efter att under 2013 fått problem med både sköldkörtel och immunförsvar.
Precis som året innan (och som i år!) firade jag nyår i Alperna. Väl hemma kom skolstart, inte bara för eleverna men även för mig; jag började en kurs i idrottspsykologi på GIH!
Februari rivstartade med Nike Blast! Efter förra årets sjukdomar gick jag in med betydligt lägre grundstyrka men hade ändå en grym träningshelg. Februariträning fortsatte med en skidresa till Tänndalen där vi varvade längd och utför. Dessutom gjorde jag och Malin en utflykt till södra Östergötland för en galet inspirerande tölt-in-harmony-kurs!
Inga sportlovsplaner ledde till en sista-minuten-bokning med UCPA till Argentiére och ännu en vecka i off-pisten! Hemma igen så var våren mer på plats och hästeriet tog fart. Herkules kom hem, jag höll massor av ridlektioner och red själv lite lektioner.
April kom snabbt och ridningen såg ut som förut. Hästarna fick vila över påsken då vi åkte på en miniweekend till Tänndalen. Längdskidor och snowboarding samt massa god mat! Avslutade April med att döma i Gyda, efter den då helt nya domarhandledningen. Kul men lite läskigt!
I maj var det min tur att ha årets tävlingspremiär. Både på häst och på MTB (Lidingö MTB). Assa lyckades helt oväntat kvala till A-klass i femgång, vilket gjorde att jag även red lite fler femgångsklasser under våren än planerat. Jag och Hammi tävlade våra sista tävlingar för den 1:a Juni flyttade hon till sin nya ägare och i backspegeln var beslutet att sälja helt rätt, de matchar varandra perfekt! Försäljningen gjorde dessutom att jag kunde köpa Bylting av mamma, något jag inte ångrat en sekund!
Juni inleddes med nationell tävling i Timrå och sedan varvades tävlingar med skolavslutningsförberedelser. Månaden avrundades med SM på vackra Wången!
I Juli fick hästarna vila och jag passade på att semestra så mycket jag kunde, både en resa till Island, en vecka i Tänndalen och några veckor på västkusten avklarades. MTB, vandring, fjällöpning och vindsurfing varvades med läsning och pyssel.
Skolstarten i Augusti innebar en förändring för mig; från och med då har jag arbetat 80% på skolan, för att kunna ägna mer tid åt hästarna och det egna företaget. Ett beslut som känns helt rätt!
September var som brukligt stora tävlingsmånad nr. 2 och både seriösa SM-kvalstävlingar och skojiga lagtävlingar avklarades!
I slutet av september kom Lillan hem och även Heðinn kom hem från hingstbetet! Så oktober blev en månad som fylldes av ridning och ridlektioner och jag av massor av inspiration efter att själv ridit kurs för Atli.
November bjöd som många vet på 4 timmar sol i Stockholm och som många andra däckades jag av en förkylning. Däremellan så hann jag dock hålla en kurs i idrottspsykologi och dessutom besökte vi Häringe för afternoon-tea. Avslutade månaden med ett snabbt Islandsbesök för att hälsa på våra hästar i träning!
Nu är det December och jag kan titta tillbaka på 2014 som året när jag sakta återfick min fysiska hälsa och har kunnat lägga mer fokus på hästarna och ridningen! De senaste veckorna har jag njutit av att Bylting har blivit fantastiskt mycket starkare efter en vila och att Lillan hela tiden blir en allt tryggare och bättre ridhäst.
Bylting i Galopp – 2014-12-20
Bylting i Tölt – 2014-12-20
Nu ska vi snart på julbord med familjen så nu får jag ge mig för denna gång!
Första temat i bloggutmaningen är ju ett aktivt liv. Något som ur ett hästperspektiv känns helt rätt. Aktivitet för mig är rörelse och sysselsättning, något som kommer sig ganska naturligt genom stallivet, eller vad säger ni? Jag tror många hästmänniskor håller med om att de får väldigt mycket ledig tid när de av någon anledning gör ett uppehåll i ridningen exempelvis, så det känns härligt att kunna kombinera en hobby med rörelse och frisk luft.
Hästar är inte bara att hoppa upp och rida – På SM kunde jag kombinera två intressen när Assa skulle röra på sig.
”Aktivitet för hälsa” är för mig är inte bara stenhårda löppass som får svetten att rinna utan det kan även handla om de metodiska rykttagen som skapar sköna rörelser genom kroppen, de tunga hinkarna och torvbalarna som ger musklerna en utmaning eller själva ridpasset som är en prövning i kroppskontroll och core-stabilitet. Så nog blir ryttare allroundtränade genom ett aktiv liv, men jag vill ändå slå ett slag för att stärka kroppen genom att träna sig själv mer fokuserat också.
Komplettera hästlivet med annan träning
Även om vi får härlig aktivitet i stallet tror jag att vi ändå behöver komplettera den. Framförallt för hållbara och jämnstarka kroppar. Här kan yoga och funktionell styrka verkligen ha sin plats! Jag älskar att yoga men att göra mina prehab-övningar är kanske inte lika kul. Fördelen med yoga är att det tack vare youtube och yogobe har blivit enkelt att genomföra hemma på vardagsrumsgolvet. Har ni inte testat att köra ett lugnt pass innan sänggående så gör det, jag kan lova att man sover gott sen.
Jag (i rosa) utövar Yoga på Casalls event ”find your inner warrior” Bild lånad från Casall!
För att vi ska orka hålla igång i stallet och inte bli alltför utmattade av att jobba en häst kan det även vara bra att öva upp konditionen. Det är betydligt enklare att rida om man själv inte blir anfådd och trött när man ska utmana hästen. Cykla, powerwalka, springa, simma, dansa, gå på spinning. Här är min filosofi att hitta den aktivitet DU kan njuta av. Jag älskar min Mountainbike, jag blir glad av att rulla runt i skogen på den och utmana balansen och benstyrkan på smala små stigar – då blir inte aktiviteten ett ”måste” utan ett härligt nöje!
Andra njuter av stillheten i ett simpass eller en skogspromenad. Andra av energin som ges under ett bra pass på gymmet. Att träna ger oss förutom en bra hälsa och ett bättre flås även endorfiner. Efter en halvtimmes aktivitet frisätts dessa härliga hormoner som ger oss en må-bra-känsla och ofta lämnar oss piggare än innan vi började.
Så mitt råd till alla: njut av ett aktivt liv i stallet men glöm inte att hjälpa era kroppar att hålla längre och orka mer genom att komplettera med rörlighet och konditionsträning!
När hästarna har lite vila (Assa tar det lugnt efter SM och Bylting har en paus efter vårens träning) så finns det tid och utrymme till att vara mer kreativ!
Häromveckan surfade jag runt och fick av en slump synd på armband gjorda av hästtagel. Blev inspirerad och googlade runt för mer information innan jag gick ut och kapade lite svanshår av hästarna. Tvättade med schampo, knöt ihop ena änden och sorterade bort korta strån. Sedan fick Panduro ett besök och där införskaffades superlim, lås och lite prydnadsdetaljer. Fläta snyggt blev lite av en utmaning med första armbandet blev klart igår – Byltings svans som bidragit till material.
Vi har ju nu två unghästar på gården. Bylting och Herkules som båda är fyra år. Båda är fantastiskt roliga hästar men de är också otroligt olika! Apråpå hur man kan tänka när det gäller hästträning och variation skrev Malin ett bra inlägg nyligen!
Olikheterna då? Bylting är stencool medan Herkules är lite försiktig, Bylting är liten och omusklad medan han är gigantisk och har massa muskler. Han är har en stark trav (men har hittat tölten och det KAN finnas pass) medan hon är femgångare som snarare har svårt att hitta traven. Om två veckor får hon skor medan han har varit skodd och riden sedan i höst.
Båda är samarbetsvilliga och har mycket framåtvilja. Stora rörelser i båda och de har båda en bra exteriör som gör att de har lätt att arbeta korrekt. Eftersom Herkules är lite mer spänd så spänner han dock gärna upp sig när något oväntat händer (typ, det prasslar till bredvid banan eller jag byter spöhand) och kortar då överlinjen.
Deras olikheter gör också att träningsuppläggen blir ganska olika:
Herkules arbetas mycket från marken och där har min pappa huvudansvaret. Fokus på lång, låg form och att aktivera ryggen. Longering över bommar och böja sig i sidan. I slutet på vissa markarbetespass (1-2 gånger per vecka) sitter jag upp och då är det främst fokus på skritt i olika tempon och skrölt/tölt. Då och då händer något ”läskigt” så jag får hela tiden vara lite beredd på att han kan dra iväg åt något oväntat håll. Samtidigt är han känslig och lyhörd för vikthjälperna vilket är väldigt kul!
Bylting å andra sidan behöver bygga muskler hela hon, så här är det snarare skritt i skogen och i kuperad terräng som gäller. Henne har jag även ridit ut själv på och vi har gått över motorvägsbron och passerat bilar. Hon är avslappnad under ryttare och gör i princip aldrig något oväntat. Upplägget för henne just nu är en skogstur i veckan, en kort uteritt på c:a 15 minuter och ett pass på banan med fokus böjda spår och svara för säteshjälper. Ibland blir passet på banan enbart markarbete med fokus på att lära sig trivas med bettet då hon inte är helt bekväm med att ha något i munnen ännu.
