Två dagar senare har vi genomfört vår passlöpsdebut på SM! 3 lyckade tider av 4 (Sista försöket gick starten bäst, men då slog hon upp) och bästa tid på 25,13. Inte riktigt på SM-kvalsnivå men jag är nöjd med att hon kändes säker och bara blir bättre och bättre i boxarna! Tiden var ej så snabb men räckte för att placera oss på åttonde plats bland de svenska seniorerna.
Passlöp rids 2 och 2, 250 meter på rakbana och man startar stillastående ur startbox! Stora utmaningen är att många saker ska stämma och det är väldigt mycket som hänger på starten, där många sekunder kan förloras. När hästarna väl är ute i boxen gäller det att snabbt reagera på om hästen är i pass, inte störas av sin medtävlare och sedan lyckas hålla pass hela vägen till mål!
Gummi pratade idag på sin passclinic om vikten av avslappnade passhästar och det blir extra tydligt i passlöp när många hästar är rätt spända vid startboxmomentet och då får det svårare att få en bra pass. Assa är toppen med att gå in lugnt och lita på mig där, något som antagligen beror på de senaste årens fokus på god stämning. Nu på tävlingsplatsen har vi promenerat och skrittat ut några gånger och bara myst lite.
I väntan på start så är spänningen ofta spänd men man hejar ändå på varandra. Man gör upp med den man rider mot om vem som ska ha vilken box och hoppas att man inte ska rida mot någon som har svårt att ta sig in i boxarna, det kan bli lite onödig spänning av sånt. En del har medhjälpare som leder in hästarna och vissa vill gå in med stängd front, jag vill gärna ha den öppen.
När starten sedan går så smäller dörrarna upp snabbt och då gäller det att vara med. Ibland kastar sig hästen ut lite okontrollerat, men helst vill man ju rida ut själv för att kunna styra gångart från start. Hur mycket man ska sitta i sadeln och hur mycket tygelkontakt man bör ha är saker som kan påverka massor och här måste jag öva på att släppa henne mer i starten! Vissa vill rida ut i galopp och sedan lägga, andra vill som jag gå via ett eller två töltsteg och sedan till pass.
När starten väl går och man är ute i pass så är nästa utmaning: rida fort! Jag blir fortfarande lite förvånad när jag får bra starter eftersom jag haft problem på några tävlingar, så ibland glömmer jag att driva från början. Men sen kommer jag på mig själv, kan gasa och ha kul! Här kommer ju även dagsformen in. Har man lyckats formtoppa och är hästen fräsch? Jag får nog svara njae på dessa frågor och min vältajmade Islandsresa får väl ta en del av skulden. Men hon tog i så gott hon kunde och gillar att springa!
Vätskebrist och värmen kan också ha påverkat en del. Assa dricker tyvärr lite dålig på tävling men nu mutade jag henne genom att pimpa vattnet med päronmer, så förhoppningsvis slurkar hon i sig ordentligt nu!
Imorgon är det nämligen dags för vår sista gren. 100 meter speedpass! Inga starter eller avancerade kringmoment här utan nu ska det bara gå fort! Jag hoppas på tider nära personbästa men vi får se vad dagsformen säger.
