Äventyrssemester

Åh vilken härlig vecka jag har haft! Detta skulle egentligen kunna bli flera inlägg men kör på ett mastodontknlägg så får ni scrolla bort det ointressanta ;). Det började i alla fall med att jag och Mari anmälde oss till AIM challenge och när vi insåg att cykelvasan var helgen efter tänkte vi helt enkelt att varför inte hänga runt i Dalarna och Härjedalen en vecka? Fredag kväll bar det alltså av med en bil lastad med tält, sovsäckar, stormkök, cyklar, vandringsutrustning och diverse annat nödvändigt. Även Fokus hängde med!

AIM challenge
För att jag skulle kunna köra så ställde min släkting Yvonne upp som hundvakt. Vi kom till Orsa på fredagen och körde en mysig runda vid Grönklitt för att testa våra nyinköpta plattformspedaler. Skulle gärna cykla mer i de trakterna. Fina stigar även om något parti var väldigt lerigt.

AIM är en tävling som arrangörererna beskriver såhär:

”Lag på 2 personer ska under 6 timmar samla så många kontroller som möjligt utav 60 utplacerade. Olika kontroller ger olika poäng beroende på svårighetsgrad. Kontrollerna nås främst med cykel men kan även nås med hjälp av löpning. En del av kontrollerna innehåller moment som rappellering, klättring, paddling och simning, elit eller motionär, du bestämmer din egen rutt och svårighetsgrad.”

En tävling jag har velat köra i flera år och nu var det äntligen dags! Vi lämnade Orsa tidigt på morgonen och rullade mot sälen. Vädret hade lovat uppehåll men framme i sälen regnade det och dimman låg tjock över fjällen. Vi hämtade nummerlappar och började lokalisera oss, lagom till start slutade det regna men då dimman låg fortsatt tät så när vi fick kartorna 10:00 bestämde vi oss för en cirkarutt ner mot dalen och ta avstickare mot så många kontroller som möjligt. När vi susade ner för den långa backen så bet kylan och kontrollerna ”paddling” och ”simning” lockade inte helt. Vår ursprungsplan var att passera dessa kontroller på vägen hem men tyvärr ändrade vi rutt halvvägs in och det gjorde att vi helt enkelt missade två av de kontroller som var värda mest poäng, klantigt av oss men en bra lärdom till nästa år. Jag är som bekant väldigt svag i cykling uppför och oj vad höjdmeter vi avverkade under dagen. Sidostick upp för bergsväggarna, starten på cykelvasan och upp på vasaloppets högsta punkt. Tur av vissa kontroller hade äventyrsinslag så vi fick vila cykelmusklerna och hitta på annat istället! Vi disponerade överlag tidsramarna mycket väl och gick i mål med med 10 minuters marginal och hade då cyklat 7,1 mil! Nöjda med vår insats och vi blev ännu gladare när vi insåg att vi inte alls var placerade i botten utan kom på plats 29 av 57 damlag med våra 164,5 poäng! VI hade eventuellt kunnat knipa nån poäng till innan målgång men just då var jag alldeles för slut för det. Mari var otroligt stark så jag kunde ligga på rulle sista biten tillbaka mot mål, några väldigt långa kilometer…!

Innan start och laddade!
Innan start och laddade!
Mari grejar badande!
Mari grejar badande!
Lite löpning för att hitta en kontroll
Lite löpning för att hitta en kontroll
En av äventyrskontrollerna
En av äventyrskontrollerna

Tältande bland getter och kor

Fokus hade under tiden vi irrat runt på fjället fått åka med min släkting till Särna där vi hämtade upp honom och sedan fortsatte färden mot Tänndalen. Någonstans mellan Särna och Tänndalen så hittade vi en liten parkeringsplats där vi kunde slå upp tältet. Precis innan vi ska krypa i sängs så hör vi en bjällra och helt plötsligt kommer det en fjällko vandrades genom den glesa skogen. Hon vänder sig om, och där kommer tre små getter i hennes spår. Så otroligt charmerande! De vandrade vidare hem mot sin fäbod och vi kunde sova ut.

Sötaste getterna!
Sötaste getterna!

Helags

Vi var sugna på att fjällvandra med minst en övernattning och efter lite research så bestämde vi oss för att Helags var ett bra alternativ! Häftigt, hög topp och lagom långt bort. Vi kom till parkeringen ganska sent på kvällen men valde att vandra en bit för att hitta en fin tältplats. Efter 2 kilometer kom vi till en liten sjö och där slog vi upp tältet och gick och la oss ganska omgående. Detta var Fokus första natt i tält (natten innan sov han i bilburen) och jag var lite nervös för hur han skulle hantera det men han var nog ganska trött. Efter att ha snurrat runt något varv så kröp han ihop till en boll vid våra fötter och där låg han sedan resten av natten.

Nästa dag bar det av mot Helags fjällstation. En vandring på 1o kilometer och vår ursprungsplan var att vandra dit. Slå upp tältet och sedan ta en promenad i närområdet för att sedan göra toppturen dagen efter men väl framme öppnade sig himlen. Vi gick in en snabbis på fjällstationen (där hundar inte var välkomna) och kollade väderleksrapporten som utlovade uppehåll på kvällen och regn hela nästa dag. Vi bestämde oss för att försöka få upp tältet och plan B var att utnyttja fjällstationens värmestuga. Vi hade som tur var lärt känna tältet nu och det gick snabbt att få upp och vi lyckades även mecka in både oss, packning och hund i det utan att det blev alltför blött. Vi kröp ner med benen i sovsäcken, hunden kurade ihop sig och vi lagade en sen lunch i förtältet. Det blåste ganska mycket och regnet fortsatte att ösa. Vi kom dock överens om att OM det klarnar är det smartaste nog att göra toppturen samma kväll. Googlande sa att det var en tur på 3-4 timmar och när det vid 16-tiden slutade regna så började vi klä oss och förbereda oss för toppturen. Med regnkläder på och godis i fickorna begav vi oss mot toppen. Det var ingen led på karta men Helags är en välbesökt topp och stigen var tydlig. Halvvägs upp möter vi ett par på väg ner som förklarar att det blåser och är riktigt kallt däruppe och de valde att bara gå till glaciären. Vi ville dock testa toppen och fortsatte uppåt. Än lyste regnet med sin frånvaro men däremot låg det ett moln runt hela toppen och så småningom var vi inne i molnet. Vi såg hela tiden några rösen framför oss men det var lite segt att inte veta hur långt det var kvar. Sista biten var även rejält knepig med stora stenblock att hoppa på. Uppe på toppen skrev vi i boken och begav oss sedan neråt. Vi hade läst att västra leden ner var enklare och tänkte också att en rundtur kunde vara bra så vi fortsatte helt enkelt vidare på leden som mycket riktigt var plattare nu. Vätan gjorde dock klipporna hala och när vi gått en stund höll vi lite för mycket vänster och plötsligt var den utmarkerade leden borta. Vi oroade oss inte så mycket för då var vi nere från molnet och såg fjällstationen. Det blev dock en lite längre promenad än nödvändigt och först vid 21:30 var vi åter vid tältet. Vägen ner var dock otroligt vacker med utsikt över dalen och både renar och ripor som skymtade. Väl nere lagade vi oss middag och kröp sedan in i tältet för att sova.

Natten var stormig och även om vi fick uppehåll medan vi lagade frukost så kom regnet sedan åter lagom till att vi rev tältet. Vi lyckades vara torra trots allt och vägen tillbaka ner mot parkeringen kantades av regn och sol om vartannat. Inget som inbjöd till någon längre rast men vi hann ändå med ett kaffestopp och ännu mer renspaning!

Peppade inför Helags
Peppade inför Helags
Vakna vid en sjö - inte helt fel!
Vakna vid en sjö – inte helt fel!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus på topptur
Fokus på topptur
Dimman lättar...
Dimman lättar…

Ridning och cykling i Funäsdalen

Tillbaka till civilisationen kände vi att det var läge att torka upp prylar, få oss en varm dusch och återhämta oss lite så vi åkte upp till lägenheten i Tänndalen där vi bodde in oss två nätter. Nu väntade två lugna dagar med marknad i Funäsdalen, Cykling vid Djupdalsvallen (Säterturen som är en del av fjällturen rekommenderas varmt för en lagom teknisk MTB-runda i otrolig miljö!) med tillhörande våfflor. Jag höll några ridlektioner i Funäs men vi fick även rida ut en tur bort till Ljusnedal och fika. Kombinerad lyxridning och uterittslektion helt enkelt!

Underbara singletracks!
Underbara singletracks!
Njutning!
Njutning!
Säterturen
Säterturen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Uteritt med fikastopp!
Uteritt med fikastopp!

Cykelvasan
När det på tisdagen blev klart att Maris Kalle skulle komma upp på torsdag kväll så insåg jag att jag löst hundvaktsproblemet och det var plötsligt fritt fram att anmäla sig till cykelvasan! Nu har jag kört två hela och en halv Cykelvasa och valde i år att satsa på halva igen. Detta för att inte ta mig vatten över huvudet då långpassen har uteblivit senaste tiden.

Vi tältade precis vid Oxberg och jag kunde rulla ner till start i god tid. Lokalisera mig lite, käka liten tidig ”lunch” och dricka lite koffeinhaltiga drycker… Sådär så att jag i startfållan sedan stod och var lagom kissnödig ;)

Morgonstund...
Morgonstund…
Fin lägerplats vid Oxberg
Fin lägerplats vid Oxberg

Sista minuten-inköp av biljett gav mig en plats i led 9 av 10 så inte helt optimalt för en bra tid då jag fick en ganska ryckig körning med många omkörningar. Mitt mål var att slå 2013 års tid på 2:01 men det ville sig inte riktigt. Det blev många ”kommer till vänster”, särskilt utför och på platten. Hade laddat med vatten i camelback och sportdryck i vattenflaska samt godis i ramväskan så gjorde inga depåstopp utan kände mig stark ändå.

Sträckan innan oxberg var dock omlagd något tror jag för tidigare åt har man där kört genom byn, nu var det skogsväg brevid istället, vilket gjorde att den långa ”hatbacken” överraskade och jag kopplade inte att den var där förrän folk fick växelproblem till höger och vänster och började hoppa av cyklarna. Denna backe har jag alltså cyklat en gång tidigare och sedan haft vidrig mjölksyra i flera mil. Senaste två gångerna gick jag upp. Nu gick jag en kort sträcka men kunde sedan hoppa upp och cykla igen med fokus låg växel och medelkadens. Allt för att undvika mjölksyra eller pulstoppar!

Efter Hökberg fick jag riktigt bra flyt däremot. Låg en del på rulle och turades om att dra med två andra cyklister i princip hela vägen in till eldris. Dock fick vi även här väja och byta spår en del.

Vid Eldris kunde jag trycka på ytterligare, utförs och platt blandat är jag starkast på och då kan de små uppförsluten attackeras lättare. Att maxa in mot mål kändes dock i de sista två broarna innan upploppet men väl där kunde jag spurta in mot mål med händerna i luften!
Överlag ett härligt lopp! Tidsmässigt hade jag gärna gått under 2 h men har haft lite för få cykelpass och backpass för det. Låg nog lite under med vätskeintag trots 2 L vatten plus sportdrycken då jag hävde i mig tre glas direkt efter målgång och hade en lätt huvudvärk. En dusch och lite energi gjorde dock susen och jag var sen  form att heja Mari över mållinjen som gjorde en strålande Cykelvasadebut!

I mål på cykelvasan!
I mål på cykelvasan!

Att bryta eller inte bryta? – Cykelvasan 2013

Cykelvasan 2013

Det var den stora frågan för mig under gårdagens Cykelvasa. Min filosofi är ju att det ska vara roligt att träna och ja, de första 65 kilometrarna var Cykelvasan ett trevligt nöje. Glada medtävlare, kroppen kändes stark eller ok hela tiden och jag anpassade farten efter aktuella känslan. Lät andra dra ibland och drog förbi andra ibland. Vi hade tur med vädret och de utlovade skurarna höll sig borta till förmån för en skön sol som gjorde att omgivningar blev sådär extra vackra!

De sista 30 kilometrarna var dock istället ren pannbensträning och jag funderade många gånger på om det var värt det för en ”jäkla medalj”. Beslutet att köra i mål avgjordes nog framförallt av min stolthet – jag ville genomföra – även om resultatet inte skulle vara något att skryta med.

Peppad innan start!

Så vad hände då? Hade ju som sagt en trevlig start och njöt av de slingriga skogsstigarna mellan Risberg och Evertsberg. Skogscyklingen längs med Oxbergssjön var bara rolig. Efter den långa, långa uppförsbacken innan Oxberg så började jag känna en vag huvudvärk. Min första reaktion var: ”oj, ett tecken på uttorkning?” och såg till att fylla upp flaskan med resorb i Oxberg. Under hela loppet hade jag druckit två glas vatten per station, petat i mig saltgurka och jordnötter och dessutom haft vätskeersättning i vattenflaskan så uttorkning kändes egentligen inte rimligt. Med lite mjölksyretunga (ja, den där backen är inte att leka med!) ben så trampar jag hursomhelst vidare och tar det lugnt. Lyckas hälla i mig flaskan resorb på min väg mot Hökberg. Där blir det toabesök och jag ber om påfyllning av flaskan igen – med ytterligare resorbpulver redo.  Sneglar avundsjukt på en kvinna som sitter och stretchar i gröngräset men tänker att ”nu är det bara två mil kvar, det grejar jag!”

Ner mot Eldris börjar jag dock känna mig illamående och tramptagen går långsammare och långsammare. Det är många som cyklar om mig här! Jag lovar mig själv att få sitta ner i Eldris några minuter. Dessa minuter blev 40 då jag mår illa och inser att händerna skakar. Jag troligen var rätt blek också och jag lyckas bara dricka miniklunkar av vatten utan att må illa. Gullig sjukvårdspersonal gav mig vatten och såg till att jag kunde sitta bra medan jag återhämtade mig. Att slå förra årets tid på 5:27 var helt klart inom rimlighetens gränser vid Oxberg, och även i Eldris hade det nog fungerat om jag fortsatt istället för att ta en paus. Nu satt jag istället där och det susade människor förbi i en strid ström.

Jag tvekade länge på om jag skulle bryta eller ej… För där och då hade jag inte det minsta roligt, men med 9 kilometer kvar till mål och när jag dessutom vet att det mest är utför så gav jag mig tillslut iväg. Det går liksom snabbare att komma till Mora så än att vänta på skjuts… Då hade jag lyckats dricka några vattenglas utan motstånd och dessutom besökt toaletten än en gång. Mat var dock inte att tänka på och jag mådde illa vid bara tanken på resorben som orörd var kvar i vattenflaskan sedan Hökberg.

Resan in mot Mora går ändå relativt smärtfritt. Blir omcyklad av några men lyckas också trycka förbi några tjejer och killar som fastnar i en backe och kan spurta på in mot mål i hög fart! Sluttid 6:10. Efter det sviker dock energin helt och tack vare att min kära släkting mötte mig vid målet så kunde jag placera mig på en gräsplätt medan hon gick och hämtade min väska. Låg i c:a 30 minuter och kunde successivt peta i mig lite mer vatten. På väg mot bilen så kom dock en stark våg av illamående åter och magen beslutade sig för att tömma sig helt. Efter det släppte dock mattheten och illamåendet ganska omgående och jag kunde börja sippa på vatten och sportdryck. Dusch och en god middag blev en bra avslutning på dagen och kroppen i övrigt kändes inte alls särskilt slut.

Cykelvasan 2013
Efter målgång!

Nu är jag mest fundersam på vad som egentligen hände? Vanlig uttorkning verkar det inte vara med tanke på att jag tömde magsäcken på nästan 2 liter vätska. Man kan däremot få uttorkning i blodet som inte beror på för lite vätskeintag men för att kroppen av någon anledning inte tar upp vattnet som den ska. Något som tydligen kan hända om magsäckens innehåll blir för hypertoniskt (för hög koncentration partiklar som salt och socker i vätskan) vilket gör att vätska dras från kroppen till magen för att spä ut denna. Kan förklara känslan av uttorkning men samtidigt full magsäck.

En arbetsteori inför kommande lopp är alltså att dricka och äta lite mindre men mer regelbundet och ha både vatten och resorb på cykeln för att kunna växla. För taggad på mer lopp, det är jag absolut! Kanske det blir Lida Loop nästa år?

Mera cykel i år!

vinst cykelvasan
vinst cykelvasan
Stort tack till Craft för en härlig vinst!

Craft är en av Vasaloppets samarbetspartners, något som gör att de inför de olika loppen lottar ut diverse startplatser genom olika tävlingar. Bland annat på sin facebooksida. Idag hade jag turen att vinna! Jag har varit sjukt sugen på att köra Cykelvasan efter förra årets debut men platserna tog ju slut snabbare än snabbast. Lidingö MTB var jag sugen på men kände att det var lite dyrt, så detta känns hur kul som helst!  

Så, nu är bara frågan… vilken mountainbike ska jag köpa? (För… inte kan jag fortsätta plåga min stackars hybrid ute i skogarna?!)

Grus, asfalt och så lite… Lera!

Hur jag än planerat verkar ändå mina cykelturer resultera i en sträcka av lerbadande:

20120710-104346.jpg

Nu var planen att via grusvägar ta mig från Drakboda och ner mot Nynäs på östra sidan av väg 73. Vid Älgviken försvann dock vägen in i skogen men visste att folk brukar rida mellan Älgviken och Kalvö så fortsatte. Det blev att leda cykeln och trippa mellan stenar. Dock stolt över att jag vågade stå på och cykla över några mindre plankor och gropar.

Resten av vägen blev det en fin stig som övergick i grusväg och resterande tid var det en härlig blandning av kuperade grusvägar och små slingrade asfaltsvägar.

20120710-104715.jpg

20120710-104725.jpg

20120710-104733.jpg

Skrapade trots promenadbiten ihop 43 km på 2 h och 35 minuter så det kändes som ett bra sista långpass innan cykelvasan. Min uppladdning blir ju inte helt optimal eftersom jag ska till SM och sen direkt till Island men får försöka låna nån cykel på ön för att få trampa lite i alla fall!

Lera, skrapsår, ball natur och glädje

Som rubriken antyder har jag idag varit ute i skogen och insett att jag har ett tag kvar innan jag blir en fullfjädrad Mountainbike-åkare. På ett cykelforum läste jag att etapp Ösmo – Nynäs på sörmlandsleden (5:1) bestod av fina och cykelvänliga stigar, men det beror nog på vem man frågar…

Min plan var i alla fall att ta mig från Drakboda ner mot Nynäs via grusvägar och på leden för att sedan ta mer grus hem.

Rundan börjar fint med en praktfull vurpa efter ca 3 km. Tog mig över tågspåret till fots, klickar i fötterna smidigt och lyckas cykla upp för branta grästäckta stigen för att sedan halka på en rot. Foten kommer ej loss i tid och armen (från armhåla till handled) skrapas mot roten i fråga.

20120704-231714.jpg

Trampar vidare mot Ösmo via grusvägarna mot Körunda. Denna typ av cykling gillar jag! Fick tyvärr inte med sjön på vänstersidan.

20120704-231838.jpg

I Ösmo tar jag av in på sörmlandsleden som börjar med en brant nedförsbacke och massa rötter så körde bitvis med en fot urklickad. Tappar bort stigen och tar lite asfalt tills jag kommer ut på södertäljevägen och där återigen lokaliserar leden.

Följer den hela vägen ner till motorstadion i Nynäs då jag gav upp skogskörningen och tog asfalten ner till stan. Bitvis var leden mysig och lagom avancerad för mig men bitvis var det branta lutningar som var täckta av stenbumlingar och jätterötter, eller sankmarker där jag en gång helt enkelt välte och badade halva benet… Var även en del där jag nästan fick bära cykeln upp för ett berg. Trots att det var tungt hade jag också roligt! De lättåkta stigarna hade dock gärna fått vara lite längre…

20120704-232349.jpg

20120704-232410.jpg

20120704-232428.jpg

Glädjen var stor när jag kom ut på ”fast mark” och sedan fick avnjuta en sallad och glass i hamnen i Nynäs tillsammans med Elisabeth!

20120704-232536.jpg

Hade lite bråttom hem (Djurgårdsritt med ridklubben på kvällen) så blev asfalten hela vägen. Också en stor lättnad efter dagens kämpande. Aldrig har slät asfalt känts så härlig!

20120704-232731.jpg

Jämförelse av tider kan ju vara kul:

20120704-232833.jpg

20120704-232850.jpg

Inför cykelvasan hoppas jag på roliga kuperade skogsstigar och grusvägar. Gärna lite buckligt och så, men slipper gärna kärr, extrembranter och rullstensåsar… ;)