Nej, jag kommer inte att lägga passen på hyllan men jag har fått ett tillskott i ”hästsamlingen”. Aska frá Leirubakka som jag blev superförtjust i när jag egentligen letade en trygg verksamhetshäst. Aska är visserligen trygg och enligt säljarna skulle hon passa bra i verksamhet. Det är mycket möjligt att jag kommer att ha med henne på lite ridlektioner eller om jag hittar rätt medryttare kommer kunna ha henne även som medryttarhäst men framförallt så kommer jag se fram emot att få träna och rida på en riktig fyrgångshäst. Jag prövade Aska redan förra sommaren när hon precis börjat hitta tölten och hon var trevlig då men oj vad hon kämpade med att orka tölta utan att sänka ryggen helt och höja huvudet. Då var jag inte alls i läget att jag kunde köpa en till häst heller…
Hon har fortfarande en bit kvar men nu glimtar hon till rejält. Till skillnad från mina femgångstjejer är detta dock en häst där man som ryttare behöver vara lite mer aktiv i ridningen för att inte travtakten ska dyka upp. När hon kommer hem blir det mycket grundtölt och fokus på styrka. Grundgångarterna då? Jo, hon skrittar med långa vägvinnande steg, har en taktfast trav med massor av sväv och galopperade utan problem på en 15-meters-volt men där märktes det också att styrkan inte finns ännu eftersom bakdelen hamnade en bit bakom. Jag red ut på henne själv och hon hade inga problem att vare sig lämna stallet eller lyssna på hemvägen. Namnet Aska kommer sig för övrigt av att hon föddes samma år som Eyjafjallajökull hade sitt senaste utbrott.
Mamma är min favorit sedan länge, Bryggja frá Árbakka, som jag blev kär i redan 2003, just eftersom hon hade både en fantastisk tölt och snabb trav:
Pappa är Stáli frá Kjarri som är efter Galsi frá Sauðárkróki och har en totalbedömning på 8,76 och som fått hederspris för avkommor.
Nu går hon på semester på Island och i höst flyger hon till Sverige! Jag längtar!
Några suddiga bilder från provridningen när Frida visar mig henne:
