Den 8 Juni 2012 var en stor dag. Det var dagen då mina FÖRSTA elever tog studenten. Vi har följt varandra i 2,5 år och har under den tiden lärt känna varandra rätt väl. De har vuxit upp (lite i alla fall) och jag har gått från nyexad och rätt osäker lärare till någon som känner att jag (för det mesta) har koll på läget.
Lite sentimental lärare precis innan talet.
Gårdagen bestod av mingel i skolan med film och bildvisning, nomineringar av ”klassens…”, jordgubbar, blommor och kramar, följt av fotografering i parken och studentlunch. Lunchen blev en traditionell trerätters med räkcoctail, kycklingfilé och kladdkaka, men det var svårt att njuta helt då jag visste att jag skulle hålla tal. Jag hade skrivit ett rätt bra tal kändes det som (Om rädsla, utveckling och att våga för att utvecklas), men virrade nog till det lite då den fina stödordslappen aldrig kom till nytta. Eleverna verkade uppskatta det hur som helst och jag kunde ladda om inför lärarkörens uppträdande.
Vi sjöng Whitout You med Usher och risken är stor att det snart finns på ett youtube-klipp nära dig. Återkommer isåfall…!
När vi lärare hållt tal så överraskade eleverna med sin kontring: ”Lärarrummets …..” De hade skrivit fina nomineringar på rim och jag fick titeln: ”Lärarrummets charmör” med följande motivering:
De var taggade, adrenalinfyllda och så fantastiskt glada innan sitt utspring och jag är glad för deras skull att de slapp ösregnet när de åkte runt på flaken och sprutade öl över allt och alla…
Jag ljög inte när jag i mitt tal sa att jag kommer att sakna dessa elever enormt i höst! De kanske inte är det mest motiverade gänget när det gäller studier, men underbara personligheter som jag har lärt känna under dessa år och jag önskar dem all lycka till i framtiden!
:) Fint !! Låter som om de har uppskattat dig.