Igår kväll efter en skön dag i snowboardbacken så skulle jag premiäråka längdspåren. Hade preppat skidorna hemma till viss del och vallade klart här. Tänkte att ”tre lager fäste blir nog bra.” (skulle nog behövt det dubbla, med mjukare valla dessutom).
Ger mig glatt ut och inser direkt att det där fästet nog inte riktigt var nog. HÄR skulle jag direkt vänt till ett plattare spår eller vallat om, istället fortsatte jag. Ett osmart val då jag bara blev mer och mer frustrerad. I de få utförslöporna kunde jag staka fint och jag kunde till och med staka i lätta motlut, men denna slinga består av många branta backar upp mot fjället. Jag kom inte framåt! Pulsen var låg för enda sättet att komma upp var saxa/gå.
Sällan jag ger upp men när jag efter en timme hade åkt 8 kilometer och kunde ta en snabbare väg hem, ja då plogade jag mig hem och tog istället ett lååångt stretchpass.
Vill inte sluta med denna känsla i kroppen så kommer självklart bli fler pass, men då med lärdomen: Ha med valla i fickan och kör gärna alternativa spår om fäste saknas!
Försöker hålla humöret uppe efter 5 km ungefär10:an i Tänndalen var i alla fall vacker!Enkel men god middag: Rökt röding, räksallad, tinade frysgrönsaker och ett ägg. Behöver inte vara svårare än så!
Igår körde jag Bessemerloppet 17,3 km, något som jag anmälde mig till rätt spontant efter att fått veta att klubben ordnade gemensam bussresa till Högbo och jag verkligen gillade spåren där efter förra helgens besök. När loppet dessutom lockade med att vara seedande för Tjejvasan och jag såg möjligheten att visa att jag hör hemma i ett lite bättre startled som för förstagångsåkare annars innebär led 10 så var beslutet enkelt.
Resan dit gick snabbt och smidigt med bussen som fylldes av taktiksnack, betting kring sina egna tider samt ivriga diskussioner kring hur man borde valla. 0 – 1 grader och lite sol var lovat och frågan var: ”klister eller ovallat?”. Jag har visserligen blivit bättre på stakning men att köra helt utan fäste lockade inte. Däremot kan jag inget om klistervalla så oron var stor.
Som tur var hade gänget med sig ett vallaställ och med starka insatser från schyssta klubbkompisar så preppades större delen av klubbens skidor med klister. Utmaningen med klister är att lägga på det så att man får fäste, men inte såpass mycket att det fryser in snö eller är för tjockt så att det går i marken när det inte borde. Jag fick ett lager klister och så lite burkvalla på det för att förhindra ifrysning och detta hjälpte förhållandevis bra.
Proffsvallning med klister!
Loppet då?
Starten för 17,3 km och 52 km gick samtidigt och även för elit, tävling och motionsklass. Masstart där 10 startled snabbt blev 2, med tillhörande trängsel! Ett antal människor som vurpade och en himla massa köande blev resultatet. Första km tog 8 minuter, men efter det höll jag ett snittempo på under 5 så jag kunde ta mig runt på 1:27:58, vilket ger en minuttid som nästan räckte till tävlingsled i Tjejvasan (5:05/km, gränsen är 5). Jag är dock supernöjd. Hade en bra känsla och med bättre fäste hade jag nog kunnat köra på ännu mer. Jag tror INGEN jag såg i spåren hade fäste nog att trycka ifrån för stakning med frånskjut. Däremot kunde jag till min stora lycka i alla fall diagonala mig upp för backarna och springa upp när det blev brantare, härligt! Banan var rätt flack så största delen av loppet stakade jag mig annars igenom och det känns skönt att även den delen börjar lossna.
Nu är det omladdning och uppladdning inför tjejvasan som jag ser fram emot mer och mer! Nu har jag ju även övat på tävlingsmoment såsom undvika vurpande människor, ropa ”ur spår” och byta spår samt förtära dryck vid vätskekontroller. Bara att köra på med andra ord och satsa på en starkare insats än förra årets Halvvasa som mer gick ut på överlevnad.
Fredag till söndag har ägnats åt vintersportande av lite olika sorter!
I fredags var vi på friluftsdag! Romme med en fullspäckad buss elever. Kallt men härligt. Dock känns alla backar lite småmesiga efter alperna.
I lördags var jag och körde på Ågesta. Längdskidor i -20 hade jag inte gjort om jag inte bokat in det med en kompis. Dock var de första 3 kilometrarna värst, sedan blev man varm i kroppen och kunde njuta av den frostiga naturen när solen kom upp!
Dagen har ägnats åt hästar. Ridlektioner på morgonen och sedan en härlig uteritt i solen. Dagens pulshöjare blev när Assa drog med mig. Hade Hammi som handhäst men Assa gillade inte att vara efter övriga och hej, helt plötsligt var det pass i tävlingstempo. Skrek ”stopp” till övriga gänget, släppte Hammi som snällt stannade hos övriga och fick sedan stopp på Assa som sedan skötte sig exemplariskt resten av vägen.
Avslutade dagen med att sätta mig in i vallandets avancerade konst. Svårt, men kul att testa lite!
Man vet att det är svårvallat när även experterna förklarar att ”plusgrader och nysnö är de svåraste förutsättningarna”.
Vi skippade klister, något som verkar bli allt vanligare? Då blev fästet istället noll och vi diagonalade förgäves på förmiddagsturen. Stakning och skejt blev det istället! Dryga timmen på förmiddagen i ett kuperat spår och efter några timmars lunch blev det pass nr. 2!
Denna gång försökte jag inte ens ge mig på diagonalåkningen. Istället blev det intervaller i backe vid skidstadion. Skejt upp och balansövningar varvat med stakning neråt. Roligt och en effektiv träning där pulsen var uppe på 185 i backen upp. Börjar för övrigt mer och mer både uppskatta och sätta skejttekniken, riktigt kul.
Var bitvis lite frustrerad över fästet på förmiddagen eftersom jag inte kunde köra som jag ville, men tror det jag måste lära mig är att utgå ifrån dagsförutsättningarna och min egen valla, då kan man njuta, oavsett fäste!
Rolig förmiddagstur!
Kvällsåkning – skenet bedrar, var späckat med folk. Mestadels proffs som susade förbi på alla sidor… (och ja, de satsade också på skejt!)
