Årets sista tävling har nu gått av stapeln och det var Vallfaris KM på Västergården som återigen avgjordes under Luciahelgen. Förra året var jag med Lillan och red femgång, något som du kan läsa om igen här. Det var då Lillans debuttävling och målet i år var att slå förra årets 2,0 för tölt och hålla traven hela tiden. Pass i ridhus med snäva svängar och korta avstånd bör man inte förvänta sig så mycket av i mitt tycke.
Här kommer en liten tävlingsrapport för dagen:
I femgången var det jag och Mari som gjorde upp. Vi red samtidigt och Lillan spände sig en del i tölten men var ändå betydligt renare än förra året vilket betydde att vi år belönades med 4,0 för den. Både traven och skritten var bitvis lite okoncentrerade men ändå överlag taktrena och båda gångarterna belönades med 5,5. Galoppen var en spännande historia som jag fick rida riktigt fort i för att inte tappa takt. Varje kurva blev hon lateral och tvåtaktig men med högt tempo och lätt sits så höll vi ändå ihop alla (väldigt många!) varven. Passläggningarna var ju intressanta. Första blev alldeles för sen så de andra två la jag henne väldigt tidigt men med följden att hon istället rollade och inte riktigt fick ihop ett ”sug”. Både galoppen och passen fick lite lägre poäng men totalt landade vi på 4,1 vilket räckte till att ta hem klubbmästartiteln för andra året i rad!
Bylting skulle få vara med i år och gå T5. En gren jag testat en gång tidigare med henne (april i år) och då slutade uttagningspoängen på 4,77 då hon knappt ökade tempot och var ganska framtung. Idag var hon allt annat än loj utan på uppvärmningen kändes det mest som att hon skulle explodera åt något håll och mamma fick hålla i henne för att jag skulle kunna sitta upp. Det blev en lååång uppvärmningen med mycket töltande på böjda spår och efter tag kom hon ner i varv och började frusta. Då kunde jag be henne om lite mer kontakt också och kände på några steglängdsökningar. Jag rider just nu henne på hackamore och det är fortfarande lite ovant för oss båda även om hon verkar trivas ganska bra med det.
Inne i ridhuset gick det ett kvarts varv, sedan kände jag hur hela hästen bara slappnade av och jag kunde fokusera på att sitta tillbaka, rida halvhalter, hålla tempot och ha henne mjuk. Det var absolut inte läge att lägga någon press på henne och till min glädje så började hon till och med frusta efter ett tag! Efter varvbytet så red vi några försiiiktiga steglängdsökningar (men Bylting gasade!) med fokus på att stanna på korrekt ställe och efter några försök kände jag att jag kunde öka på tempot lite mer. Något styv i ökningarna men inga som helst rollningar eller uppslag och vi belönades med 6,0 för båda moment och dagens högsta poäng! Poängen behöll vi även i finalen så även i T5 fick vi en klubbmästartitel och ett personbästa! Nu kommer Bylting få vila lite under jul och nyår när jag är i alperna och sedan börjar vi arbetet med att stärka upp henne ytterligare ett steg. Vore himla kul att testa henne i T4/T2 i vår, jag tror verkligen att det är hennes gren!
Tack till Vallfari för en trevligt arrangerad tävling och bra avslut på säsongen. Väldigt imponerad av de fina priserna (som med hästlängder slår vad jag fick på SM…) som bestod av både presentkort hos isfisk, fina servetthållare med islandshästar på, ett fleecetäcke från stavs häst och hund och dessutom både blommor och pokal!