Jag pratar förstås om Kaffe-beroendet som jag gjorde mig av med i vintras. Från att ha druckit fem glas kaffe om dagen och med huvudvärk vid kaffebrist så hade jag en total avgiftning hela våren. Drack inte en kopp på ett halvår. Sen åkte jag till Island…
På Island dricker man kaffe, så är det bara. Hade med mig blåbärste så kunde hålla intaget relativt lågt. La ner kaffedrickandet hemma igen, tills jag började jobba. Nu har jag motvilligt fått erkänna att det nog blir 1-2 koppar om dagen. Målet är dock att hålla det där, men jag kanske inte ska vara så besviken över mitt återfall?
Skälen talar ju helt klart för kaffe:
- Det innehåller antioxidanter
- Det är blodtryckshöjande (bra för mig som ligger extremlågt)
- Bra för förbränningen i lagom mängd
- Betydligt lättare att vara kaffedrickare när man är ute och dömer och sånt – teutbudet är oftast begränsat till Earl Grey och ev. något fruktte.
- Minskad sannolikhet att drabbas av depression – i alla fall enligt denna artikel.
Det är dock skönt om man kan undvika huvudvärksdelen och även kunna utnyttja koffeinets uppiggande effekt de gånger det faktiskt behövs.