Med Eric på axeln…

solsken Tänndalen

Det är NU, flera veckor efter vinterns UCPA-resa som jag verkligen känner av utvecklingen. I år kör jag med lätthet ner för de branter där jag tvekade förra året, är stabilare i små drops och ojämn terräng och jobbar mig kontrollerat igenom svängarna i vargstupet. Lyckas dessutom köra switch (fel fot fram) i rätt branta partier eller på transportleder. Det sistnämnda sparar verkligen på vaderna!

Så medan jag åker så minns jag vår instruktör Erics visa ord:

”You have to close the turns” och ”Weight forward” . Särskilt det där att avsluta varje sväng är ju viktigt när det blir brantare än brantast och man faktiskt inte vill åka fort, fort, fort!

Å andra sidan var Erics ord till MIG: ”Malin, you have to unplug your brain”  och ”first speed, then control” så det har jag också övat lite på ;)

solsken Tänndalen
Även denna dag bjöd på solsken!

 

Och justja, blev en till längdtur igår, denna gång med rätt valla, så nu är jag betydligt mer förtjust i den idrotten igen!

Tänj på gränserna!

Den senaste veckan har jag överrösts av samma budskap men i olika former. Budskapet går dock ut på att vi ska lämna vår sk ”comfort zone” och faktiskt våga göra det lite jobbigt ibland.

Vår ”Comfort zone” eller ”bekvämlighetszon” är precis som det låter. Ett läge i träningen där allt flyter på och känns rätt behagligt. Men det är genom att ibland pressa oss utanför dessa gränser som vi utvecklar oss själva och det handlar egentligen om detta oavsett inriktning. De flesta av oss gillar att träna här, men kan också vara ett av skälen till att vi inte upplever den utveckling vi skulle vilja se i vår träning.

I måndags körde jag Body Combat med Bella som uttryckte det som att vi måste ”våga ta ut oss”. Jessica som peppar oss löpare i Nike Run Club lät oss göra ett ruskigt jobbigt tempopass med fullt ös i 1,5 km i snömodden. Passet var just då en ren plåga, men efteråt kändes det fantastiskt bra och med stor sannolikhet bidrar det till att göra oss snabbare som löpare. I Vasalöparens senaste nummer stod det om att undvika mellanmjölkspassen och antingen satsa på längre distanser med lägre puls eller tuffa intervaller.

Samma budskap möter jag även i hästträningen. Vi utgår ifrån en bekvämlighetszon (träningen ska ju i grunden alltid kännas kul och bra!) men ibland får vi göra det lite jobbigt en period, för att på så sätt stretcha ut gränserna för vad vi sedan kommer uppleva som bekvämt! Något Hamingja och jag fick göra på gårdagens ridlektion.

Här kan ett gäng träningskompisar eller en tränare vara till god hjälp för att peppa oss när det blir lite extra jobbigt och man helst bara vill stanna upp! Veckans ros för min del går till härliga Nike Run-kompisar som alltid får mig att ge det lilla extra på löpningen!

Bild lånad från Jessica

The Cage 2012

”Hur kan vi skapa ett kollegialt lärande och ett distribuerat ledarskap i skolan, kom med konkreta lösningar!”

Så löd dagens uppdrag som vi deltagare i ”The Cage 2012” fick försöka enas kring i en effektiv workshop där idéerna flödade!

Precis som när man på fritiden lär sig saker och delar med sig, bara för att man vill (jämf. med ridning!) så bör ju samma strävan efter ny kunskap och utveckling kunna ske även i skolan – hur, det var dagens utmaning!

I dagarna har skolforum ägt rum – en gigantisk mötesplats för lärare. Så ni som undrar vad lärare gör på höstlovet; Skolforum är ett av svaren!  Jag fick idag möjligheten att vara med i ”The Cage 2012” som i programmet beskrevs såhär:

20121031-200505.jpg

Mer än så visste jag egentligen inte, även om jag tjuvkikat lite på The Cages egna blogg, där även resultaten av dagens insatser kommer att publiceras! Och nej, för er som undrar: Buren bestod ej av glasväggar, utan är en metafor!

20121031-200528.jpg

Efter inledande presentationer och introduktioner så drogs projektet igång rätt direkt! Idéutvecklingsprocesser, projektgruppsarbete varvades med inspirerande föreläsningar från bland annat Wikimedia och Dave Cormier (MOOC), där fokus låg på vad som får människor att vilja dela med sig, utveckla och sprida kunskap!

Bjuder på lite bilder från arbetsprocessen där vi alltså gick ifrån idéutveckling, till skrivande av projektplan samt presentation av densamma. Notera nivån av digitala verktyg i publiken och spana gärna in twitterflödet under hashtaggen: #thecage12 för att se vilken otrolig webbnärvaro som fanns under dagen.

20121031-200605.jpg

20121031-200648.jpg20121031-200637.jpgIdéutveckling: Från Post it-lappar till kategorisering till bedömning av idéernas potential! 

20121031-200542.jpg

Spridning av spännande föreläsningar i sociala medier! Något som för övrigt för tankarna till mobilanvändandet i skolan. Vi vill att eleverna kopplar ner, själva är vi ständigt uppkopplade. 

20121031-200930.jpg

Wikimedia.jpg

Föreläsarslides!

20121031-200939.jpg

Även lärare med hög digital närvaro vill ibland konkretisera sina idéer på papper!

Dagen resulterade för min grupp i följande presentation:

Där begreppet människor används för att syfta på att lärare lär lärare och elever lär elever! 

Annars presenterades även allt ifrån twitterutbildningar till gemensamma bloggplattformar. Helt enkelt olika verktyg för att skapa en lärande och självutvecklande organisation PÅ skolan och i det utvidgade kollegiet. För mig blir dock utmaningen tydlig:

Första steget är att organisationens medlemmar VILL lära sig om detta, men hur detta ska gå till i praktiken är fortfarande något som tål att tänkas på!

Hekla!

Kan numera även skriva in kursen ”vulkaner 7,5 hp” i mitt CV. Passade på att ta en sommarkurs på temat nu när jag ändå skulle vara på Island. Så KUL och INTRESSANT att plugga utan någon som helst press. Inget CSN som påverkas, inga poäng som ”måste” tas. Rekommenderar det till alla! Kanske inte just en vulkankurs, men något ni tycker låter intressant!

 

Jag framför Hekla för ett år sedan.

 

Så nu kan jag mycket mer om vulkaniska områden, utbrottstyper, magmasammansättning, risker och hur man kan förutsäga utbrott på olika sätt än vad jag kunde innan sommaren. Jag har dessutom fördjupade kunskaper i hur Hekla fungerar, vilket är spännande då hon verkligen vakar över oss här på ön!

 

Och ni som drömmer om att bestiga Hekla: Gör INTE det. Hon är en av de vulkaner som ger allra minst förvarning innan utbrott och även om det är rätt tryggt där vi är så är det en annan sak att vara UPPE på berget, särskilt som man inte kan veta exakt VAR själva utbrottet sker.