Vi har ju nu två unghästar på gården. Bylting och Herkules som båda är fyra år. Båda är fantastiskt roliga hästar men de är också otroligt olika! Apråpå hur man kan tänka när det gäller hästträning och variation skrev Malin ett bra inlägg nyligen!
Olikheterna då? Bylting är stencool medan Herkules är lite försiktig, Bylting är liten och omusklad medan han är gigantisk och har massa muskler. Han är har en stark trav (men har hittat tölten och det KAN finnas pass) medan hon är femgångare som snarare har svårt att hitta traven. Om två veckor får hon skor medan han har varit skodd och riden sedan i höst.
Båda är samarbetsvilliga och har mycket framåtvilja. Stora rörelser i båda och de har båda en bra exteriör som gör att de har lätt att arbeta korrekt. Eftersom Herkules är lite mer spänd så spänner han dock gärna upp sig när något oväntat händer (typ, det prasslar till bredvid banan eller jag byter spöhand) och kortar då överlinjen.
Deras olikheter gör också att träningsuppläggen blir ganska olika:
Herkules arbetas mycket från marken och där har min pappa huvudansvaret. Fokus på lång, låg form och att aktivera ryggen. Longering över bommar och böja sig i sidan. I slutet på vissa markarbetespass (1-2 gånger per vecka) sitter jag upp och då är det främst fokus på skritt i olika tempon och skrölt/tölt. Då och då händer något ”läskigt” så jag får hela tiden vara lite beredd på att han kan dra iväg åt något oväntat håll. Samtidigt är han känslig och lyhörd för vikthjälperna vilket är väldigt kul!
Bylting å andra sidan behöver bygga muskler hela hon, så här är det snarare skritt i skogen och i kuperad terräng som gäller. Henne har jag även ridit ut själv på och vi har gått över motorvägsbron och passerat bilar. Hon är avslappnad under ryttare och gör i princip aldrig något oväntat. Upplägget för henne just nu är en skogstur i veckan, en kort uteritt på c:a 15 minuter och ett pass på banan med fokus böjda spår och svara för säteshjälper. Ibland blir passet på banan enbart markarbete med fokus på att lära sig trivas med bettet då hon inte är helt bekväm med att ha något i munnen ännu.
Bildkavalkad:
Fina hästar !
Söta små krabatar. Jag brukar under mitt skogspass springa förbi ett stall, ibland så springer jag även förbi dessa små (?) under mina pass och det är alltid kul att se dem. Nåja, förutom för hästbajsets skull.