I år var det tredje gången gillt för mig att springa VårRuset. Förra årets lopp kan ni läsa om här. Vädermässigt var det osäkert om skurarna skulle komma och jag velade om kläder in i det sista. Blev till slut linne med en tunn väst över. Lite varmt på slutet men värt det med tanke på kylan i luften innan start!
I år kändes jag mer laddad än föregående år och avståndet på 5 km känns numera inte alls i sig som en utmaning utan nu ville jag ha en bra tid också! Mitt tidigare personbästa på 5 km är ifrån höstens ToppLopp då jag sprang på 26,58 med officiell tidtagning och med tanke på trängseln som brukar vara på VårRuset hade jag mest ett diffust mål på runt 27:30 eller så.
Vi var lite sena till starten och det gjorde att vi knappt hann lämna väskor/värdesaker, så efter ett snabbt besök i skogen (enorma BajaMajaköer) så joggade jag mot start och siktade på ”springa snabbt” – gruppen. På nåt sätt sprang jag dock in på fel sida av avspärrningen och med några minuter till start inser jag att jag står i främsta startgruppen. Hur gick det till?! Egentligen en bit över min kapacitet då det är för folk som räknar med under 23 minuter. Samtidigt så har jag lärt mig att många på VårRuset överskattar sin förmåga och det gjorde att jag faktiskt kunde hänga med övriga i ett bra tempo och samtidigt slippa trängseln som blir när man startar i långsammare startgrupper där folk börjar gå efter några minuter.
När jag sprungit 1,5 km spanade jag ner på mobilen där Runkeeper låg och tickade och den visade att tempot låg på 5-minuterstempo. Jag började få lite håll och drog ner något – trodde jag. Men med nästan 4 km avklarade så stod klockan på under 20 minuter och då blev jag taggad. Skulle jag kunna klara det under 25?! Jag hade hållkänningar och flåset var rejält högt, när jag passerade sista vattenstationen så kände jag bara: ”dricker jag nu kommer jag inte få ner det”. Samtidigt visste jag att det var max 2 låtar kvar i spellistan innan jag var i mål och jodå, fanns till och med spurtkrafter kvar så 24:50 efter start passerade jag mållinjen. Personbästa med råge helt enkelt!
I helgen ska jag försöka få till ett lugnt pass på kanske 7 km som uppladdning inför Blodomloppet som går om exakt en vecka! Då ska jag springa en mil och eftersom den distansen är mer ovan för mig så kommer mitt fokus ligga på att göra ”mitt race” och INTE gå ut för hårt.