För det mesta är det fantastiskt att ha häst i Härjedalen. Fina långa vintrar med snö, bra ridvägar och en mysig ridklubb. Lite tråkigt att ha långt till tävlingar och liknande men det känns ändå ok. Vad som däremot är värre är när hästarna blir sjuka. Distriktsveterinärerna har långt att köra och när de väl är på plats så kan de inte alltid göra så mycket. Närmaste dagöppna klinik är i Östersund och när Hjálmar för 10 dagar sedan fick koliksymtom som inte distriktsveterinären kunde lösa så fick vi helt enkelt köra till Uppsala som har närmaste nattöppna klinik. Sju timmar med en sjuk häst är inte optimalt även om resan gick bra. Vi kom fram fyra på morgonen och fick direkt komma in. Efter några dagar så blev han bättre och magen kom igång. Lagom till att magen blev bättre så fick han dock en inflammation i kanylsåren där han hade haft dropp vilket fördröjde utskrivningen ytterligare. Nu är vi i alla fall på väg hemåt o han ska få pencillin och vila i två veckor på grund av infektionen.
Själva koliksymtomen visade sig vara grovtarmsinflammation vilket de tyvärr inte vet orsaken till. Efter vad jag har förstått är det dock ovanligt att det blir återkommande. Det hoppas vi verkligen stämmer för en sånhär resa slipper vi gärna göra om den närmaste tiden.
