I sommar har Assa och Bylting fått arbeta för fullt och jag håller på att utbilda Hjálmar som reds in i höstas så att han också ska kunna agera lektionshäst i framtiden. Han är positiv, trygg och härlig men har än sålänge lite svårt att hålla isär gångarterna och galopperar helst.
Hjálmar och Lisa
Från Island kom även Friða hem i våras. Tyvärr inledde hon sin vistelse i Sverige med en skada och har under sommaren rehabiliterats från den. Med tanke på hur stor omställning det kan vara för en häst som importerats så tror jag egentligen inte att det gör något. Friða verkar hittills otroligt vänlig och enligt Friða som tränade henne (Ja, hästen är döpt efter människan!) så är hon framåt och samarbetsvillig men ändå lätt att stanna. Låter som en perfekt kombination va? Vi har ju mest promenerat henne och intrycket är att hon är nyfiken på promenaderna och trafiksäker för både bilar, traktorer och lastbilar. I vinter får vi se vad hon tycker om snöskotrar men det lär gå bra det med.
Nyfiken Frða en regning dag i sommarhagen!
Och ja, båda är rödblacka men inte alls släkt med varandra. Hjálmar är däremot släkt med Bylting. Nu ser jag fram emot en hästtränarhöst och förhoppningsvis kan dessa båda ridas av gäster i vinter!
Den vanligaste frågan jag får efter min flytt är om jag inte saknar närheten och enkelheten till tävlingar och lärlingsplatser och visst är det lite drygt att ha 3 timmar till närmaste tävlingsplats (Wången) men mitt mål med ridningen har aldrig varit tävla i första hand. Att tävla är ett roligt sätt att komma ut och träffa folk och stämma av formen. Det kan även vara motivation för att fokusera extra på ridbarheten. Men för mig är samspelet med hästen och gärna i samband med naturen så mycket mer värt och det får vi verkligen här! Fantastiska vyer, galoppbackar, fina töltvägar och slingriga skogsstigar på samma ridtur är mer en regel än undantag och mina hästar blir bara starkare och starkare. Innan jag flyttade hade jag aldrig upplevt en galoppbacke som är så lång att hästen inte orkar upp men det finns överallt här… men det blir bättre ork hela tiden och jag tror att det kommer bidra till att Bylting om några år kommer att glänsa som passhäst och att Aska orkar bära upp sig bättre och bättre i tölten!
Maili på besök och vi känner på hästarna innan uteritt!
Åh, vilken höst vi har! Eller hur? Denna helg har visserligen kantats av en del regn men hur många år kan man säga att det är härligt att vara utomhus i november? Förra årets lerinpackade hagar är jag tacksam att slippa.
Hästmässigt har denna höst kantats av unghästar för mig. Amor har åkt hem till sin matte efter att ha klarat examinationen (uteritt på egen hand) med högsta betyg. I samma veva bestämde sig jag och mamma för ett genomföra ett hästbyte så förra veckan skickade vi in papper till SIF så att Andrá nu kommer att registreras som min häst medan mamma tar över ägandeskapet på Heðinn. Andrá är dräktig med Bikar och fölet kommer mamma bli ägare till. Hon har hela tiden varit en känslig dam men under hösten har vi byggt upp ett förtroendekapital som gör att jag nu kan rida på henne och vi har hunnit rida på ridbanan, i skogen och på vägen.
Amór från Ådalen Inriden Hösten 2015
Om vi fortsätter på unghästtemat så ordnade även Vallfari avelskurs steg 3 nu i oktober. Under kursen krävs det ett antal hästar som gör en gångartsvisning för att kursdeltagarna ska få chansen att döma olika typer av hästar. Jag fick då chans att öva på min avelsvisningsridning och kunde ta med både Bylting och Sumargjöf för att få ett utlåtande.
Bylting visade dagen till ära ingen trav och efter en avelsvisningsgalopp visade hon mer tempon än vanligt i tölten men då på bekostnad av lösgjordhet. Kursdeltagarna blev riktigt förtjusta i henne och även domare Nina kunde konstatera att hon hade potential. Dock var tölten i dagsläget inte var värd mer än 7,5. Även skritten belönades med 7,5 men med ”glimtar” av högre. Hon låg redan nu på 8,0 för både spirit och form samt galopp. Med övning och en hittad trav kan hon med andra ord vara väl värd att visa i framtiden.
Sumargjöf slog till med en lätt passtaktig tölt och då hon dessutom brister i steglängd och rörelser i tölten så ligger den inte på mer än 6,5. Å andra sidan visade hon en pass som gränsade mot 8,5 och fick även 8-8,5 för spirit samt 8 för form och skritt. Trav och galopp 7,5 men med potential till högre med mer styrka. Får jag bara till en helt ren tölt kan det bli tänkvärt att visa henne med i framtiden. Omdömet kring henne just nu är ”ett trevligt sto med mycket bra pass”.
Tänkte jag skulle presentera en trevlig bekantskap som jag har haft på inridning i höst! Jag skrev ju tidigare om de stora skillnaderna mellan Heðinn och Andrá när det gäller inridningen och här har vi en häst av det mer coola slaget. Amor från Ådalen (f. 2012) har varit hos mig sedan början på september och har under denna tid utvecklats i en rasande fart. När han kom var i princip bara ledtränad men nu har vi ridit ut på både vägar och i skogen och kan styra på ridbanan i trav och tölt. Amor har en fin stam (e: Hrafnfaxi frá Vestra-geldingaholti) och under en rejäl sommarmage gömmer det sig en riktigt häftig häst som kommer ha fantastiska gångarter och lätt att hitta en trevlig form. När han kom rörde han sig mestadels i tölt och grisepass men efter att skorna åkte på har rörelsemönstret förskjutits till att växla mellan tölt och trav.
I princip alla nya saker har gått helt smärtfritt att introducera. Sadeln var en sak som var lite läskig och tömmarna på rumpan vid tömkörning var inte heller helt lätt de första gångerna. När vi har ridit ut har han några gånger försökt att gå åt fel håll men har med tydlighet från mig sedan förstått och accepterat den riktning jag har valt ut. Unga hästar är otroligt lättlärda bara de förstår vad som förväntas av dem och där gäller det att vi som rider in är snabba att belöna rätt beteende och inte omedvetet belönar fel beteende.
Nu har vi fokus på att bara befästa de grundläggande förhållande och framåtdrivande hjälperna något mer och att Amor går dit ryttaren ber honom, helst utan att spänna sig. Efter någon vecka till så kommer hans första inridningsperiod sedan förklaras avslutad och han kommer få åka hem till matte Nina för en viloperiod innan det blir igångsättning och vidare utbildning om några månader.
Nu var det dags för en liten hästuppdatering igen tror jag allt!
Bylting har de senaste månaderna varit en pärla! Hon har haft en tendens att inte acceptera mitt ledarskap men efter senaste Atli-kursen när han hjälpte mig så är de fasonerna borta. Hon har efter det både åkt till ridhus i Nynäshamn och varit med som en av hästarna på en clinic jag höll i och varit med som förryttare på MÖRS höstlätta. Vid båda tillfällena skötte hon sig fint vid både hantering och ridning. Eftersom hon antagligen fått ganska mycket att smälta och dessutom varit så fin så har hon nu en välförtjänt långvila. Tidigast i december kommer jag sätta igång henne igen, men eftersom jag är bortrest över nyår så kommer hon inte börja tränas igen förrän efter årsskiftet.
Bylting i galopp under ett av sista ridpassen innan vilan
Bylting i ett försök att öka på tempot i tölten lite!
Assa har en lugn period. Jag rider henne på banan då och då för att behålla mjukheten och hon gjorde också en strålande insats på Clinicen. I övrigt rider vi ut mycket och smyger in lite passläggningar. Assa rids även av en medryttare som gillar att rida långa lugna turer, något som båda trivs bra med! Dessutom har Assa visat sig vara en fantastisk barnhäst och har blivit Amandas (8 år) favorit!
Amanda och Assa under andra lektionen!
Sumargjöf/Lillan kom hem fet, raggig och med långa katastrofhovar. Men nu, efter en månad som inneburit en ny frisyr, pedikyr, reglerade fodergivor och mycket fokus på lösgörande arbete i ridningen så början hon bli otroligt trevlig. Hon har fortfarande en rejäl övervikt och fortfarande kan tölt på rakt spår vara lite svårt, att trava på böjda spår likaså, men hon utvecklas konstant och är väldigt samarbetsvillig och vänlig. Att hon dessutom har en fantastisk pass är ju något som jag självklart jublar över!
Lillan innan klippning (nya frisyren finnes på instagrambilder)
Ett av de första lyckade travförsöken!
Heðinn kom hem från hingstbetet för drygt två veckor sedan och verkar även han vara en väldigt trevlig häst! Troligen Assa-generna som han har. Hittills har vi markarbetat honom i repgrimma några gånger och igår fick han även ett bett i munnen för första gången. Han är fortfarande hingst och sköter sig än sålänge fint. Kan skrika till nån gång då och då fortfarande men förstår tillsägelser och slutar direkt då, så där var faktiskt Hammi värre.
Heðinn och pappa i arbete på ridbanan
Så sammanfattningsvis ett gäng spännande hästar på gång som tränas på helt olika sätt!
De senaste dagarna har det varit unghästchampionat och vackra hästar har fått fina utmärkelser. Kul! Dessutom har jag för två veckor sedan fått hem Heðinn från unghästbetet för att han ska få påbörja sin träning. Dessa bilder på unga hästar tillsammans med temat för veckan (skönhet) fick mig att fundera på hur vi tar tillvara på hästarnas skönhet och väljer att visa upp den. När jag var ny inom islandshästvärlden så var den vackraste hästen den med högsta lyften. Om den sedan gick och såg obekväm ut, gapade och hade överspända muskler så var det något man lite kunde bortse ifrån. Nu går vi som tur var mot en mer hästvänlig ridning och syn på vad som ska premieras på tävlingsbanan. En förändring som dock är en process, fortfarande kann jag se hästar som är väldigt obekväma men som ändå premieras med höga poäng. Men visst är det så att vackrast är de ekipagen där både högst och ryttare utstrålar harmoni och glädje? Det kan vara svårt att få en äldre häst att programmera om men jag hoppas att vi nu får se dessa lovande unghästar utvecklas till färdiga ridhästar utan att stöpas in i en form där de inte har möjlighet att visa sitt unika uttryck! För mig är det otroligt vackert att se en häst som med glädje springer över en stor äng och att kunna bibehålla den glädjen även när hästen ombeds göra saker vi människor vill måste ju ändå vara ett av målen med ridningen och hästträningen? Man brukar säga att glada människor är vackra men det måste ju även gälla för våra fyrbenta vänner, eller vad säger ni?
Byltings resa mot att bli ridhäst går sakta men säkert åt rätt håll! Har nu vant sug vid sadel, träns och att ha någon på ryggen. I söndags började jag dessutom påverka henne lite från ryggen vilket hon tog med ro!
Det som är det fantastiska med unghästar är att man ofta märker utveckling varje gång man arbetar med dem, otroligt roligt!
