De senaste dagarna har det varit unghästchampionat och vackra hästar har fått fina utmärkelser. Kul! Dessutom har jag för två veckor sedan fått hem Heðinn från unghästbetet för att han ska få påbörja sin träning. Dessa bilder på unga hästar tillsammans med temat för veckan (skönhet) fick mig att fundera på hur vi tar tillvara på hästarnas skönhet och väljer att visa upp den. När jag var ny inom islandshästvärlden så var den vackraste hästen den med högsta lyften. Om den sedan gick och såg obekväm ut, gapade och hade överspända muskler så var det något man lite kunde bortse ifrån. Nu går vi som tur var mot en mer hästvänlig ridning och syn på vad som ska premieras på tävlingsbanan. En förändring som dock är en process, fortfarande kann jag se hästar som är väldigt obekväma men som ändå premieras med höga poäng. Men visst är det så att vackrast är de ekipagen där både högst och ryttare utstrålar harmoni och glädje? Det kan vara svårt att få en äldre häst att programmera om men jag hoppas att vi nu får se dessa lovande unghästar utvecklas till färdiga ridhästar utan att stöpas in i en form där de inte har möjlighet att visa sitt unika uttryck! För mig är det otroligt vackert att se en häst som med glädje springer över en stor äng och att kunna bibehålla den glädjen även när hästen ombeds göra saker vi människor vill måste ju ändå vara ett av målen med ridningen och hästträningen? Man brukar säga att glada människor är vackra men det måste ju även gälla för våra fyrbenta vänner, eller vad säger ni?
