Inlägget gjort

Andrá flyttar med till Norrland!

Det slutade med att Andrá flyttar innan mig. Förra torsdagen åkte vi upp med henne till Titti i Funäsdalen som var här och provred innan midsommar och sedan bestämde sig för att slå till på denna blivande stjärna och pärla till häst. Det känns otroligt roligt att sälja en häst när jag kommer kunna fortsätta att följa dem på nära håll även i framtiden. Det är nämligen hemma hos Titti jag kommer att stalla in mina egna hästar när jag flyttar också!

Här är en bild från första markarbetspasset på Tittis ridbana med den fantastiska utsikten:

Inlägget gjort

Kursdag på Segersgården

Idag var vi iväg till Elli och Antonia för en heldagskurs. Aska var med mig och vi fick rida två pass på samma dag. Jättenyttigt! Under våren har Aska blivit mycket starkare i att inte falla i trav och att grundtölta med lång låg form men så fort jag lägger på lite mer press eller ber om en halvhalt så har hon istället lagt sig i handen och blivit riktigt stark. Då har det gått fortare och fortare och blivit travtaktigt… Något som visserligen har blivit bättre med stångbett men där har hon tidigare blivit riden ganska hårt vilket gör att hon inte riktigt ”litar” på stången och då blir orolig i formen istället.

Elli fokuserade väldigt mycket på att jag ska vänta ut henne när hon ligger på, öka drivningen och sedan inte ge eftergiften så fort hon mjuknar i nacken utan istället när hon även ger en eftergift i ryggen. Jättesvårt! Vi arbetade även med att växla mellan höger och vänster varv på en stor åtta och då fokusera på en halvhalt och sedan snabbt hitta kontakten och rida fram mot yttertygeln.

Igen funderade han över huruvida hon inte är femgångare ändå eftersom hennes pappa i princip bara har gett femgångare och att travtakt inte behöver utesluta pass. Dagen avslutades därför med att han red ut och testade lite! Jag såg bara på avstånd men kunde se att det i alla fall inte var tölt… ;) Så nu har vi ytterligare en gångart att utveckla i min svarta stjärna!

Inlägget gjort

I höst går flyttlasset!

Nu händer det saker i mitt liv!
Som ni vet har jag hängt mer och mer i fjällen senaste året och häromveckan kom jag fram till ett ganska stort beslut: I oktober kommer jag att flytta upp! Vi har ju två lägenheter däruppe så boende är redan klart och jobba – ja, jag gillar ju att göra ”lite av varje” och har inget emot att resa runt för jobb heller! Blir en blandning av ridundervisning, PT:ande, undervisning och kanske nåt extrajobb på plats under högsäsong! 
Uteritt med fikastopp – Sommar 2016!

Med mig tar jag Aska och Bylting som jag tror kommer att älska att vara fjällhästar. Jag ser fram emot livet i fjällen med närmare till naturen och fjällen. Att kunna rida långturer i oändliga miljöer och träna ute lockar också och även om det såklart blir jobbigt att det blir ”längre till allt” så händer det en hel del däruppe. Förutom att lokalklubben Muninn ordnar en hel del aktiviteter (som istölten i vintras!) så har vi ju Wången som ligger på hanterbart avstånd om tävlingssuget slår till!

Trav på Isen i Funäsdalen

Planen är att jag kommer att komma ner ”söderöver” en långhelg i månaden för kurser och lektioner som läggs ut i god tid så att man kommer kunna komma och rida en eller flera gånger på samma helg! Kommer även kunna ha möjlighet att resa till andra delar av landet för kurser, lektioner och dömande.

Detta är ett projekt som såklart kräver en hel del planering och jag längtar och är lite nervös på samma gång. Men det är långt till oktober och först väntar en sommar av massa ridning, lektioner, tävlingar och annat skoj!

Inlägget gjort

Filmade

Vill börja med att önska er alla gott nytt år!

Sitter just nu i fjällen och har firat in nya året här uppe. Julhelgen firades i sakta mak med familjen och jag passade på att rida en hel del i slutet på december, riktigt härligt. Eftersom Joakim var hemma på besök passade han även på att dokumentera min ridning då han ville öva lite på olika typer av filmteknik. Här är resultatet:


Filmen visar mig och Aska som ni kanske minns kom till Sverige i mitten på september. Vi har tagit det ganska lugnt sedan hon kom och mitt främsta fokus i ridningen med henne just nu är att hon ska lära sig att tänka fram/ner även när jag lägger an skänkeln då hon svarar på drivning med att spänna sig. Det blir väldigt många lugna pass på ridbanan, så filmen visar något av ett undantag och är tredje gången jag rider henne på vägen i högre tempon.

I övrigt blir de närmaste månaderna ganska lugna för mina hästar då varannan vecka i princip kommer ägnas åt antingen UCPA-resor eller PT-utbildningen. Vilan i sig tror jag bara är bra för dem då jag kan träna dem intensivt när jag är hemma och låta ta dem lite lugnare där emellan men det känns lite trist att missa alla spännande inomhusevent som kommer äga rum i februari/mars.

Att jag är borta innebär också mindre officiella seriekurser i vår. Istället får ni som är ridkurs-intresserade just nu hålla extra utkik i gruppen ”ridkurser på Drakboda” som finns på facebook. Där läggs kurstillfällen upp löpande.

 

Inlägget gjort

Tävlingsreportage: Tölt in Harmony

I Söndags var det dags för mig att debutera som tävlingsarrangör. Spännande och nytt! Då jag sedan i maj är regionsansvarig för Tölt in Harmony ville jag att tävlingsformen skulle få komma igång i regionen och vad är då bättre än att helt enkelt ordna en tävling?

Som tävlingsplats valde jag att hyra in mig i Jursta ridhus som är hela 20*60 meter och eftersom min tanke från början var att jag gärna själv ville tävla anlitade jag även två externa och väldigt kompetenta domare: Lena Lennartsson och Gunilla Lindgren som båda är eldsjälar och ytterst aktiva inom TiH!

Vi hade hela 24 anmälda men som vanligt blir det ett visst bortfall på grund av sjukdomar hos häst/ryttare och på söndagen var det 17 ekipage som checkade in på Jursta gård. Tappra ryttare som trotsade regn och rusk. Tyvärr gjorde även det ihållande regnet att vi fick parkera på gårdsplanen istället för på ängen, vilket även gjorde att framridningsmöjligheterna minskade markant. Inför nästa tävling går diskussionerna om det går att korta av tävlingsbanan och använda en del av ridhuset till framridning, i alla fall om vädret ska vara emot oss även då.

Att rita upp banan tog lite längre tid än beräknat men med rep och trädgårdskalk fick vi till riktigt fina linjer!

Jag och Kalvefallarna ritar banan!
Jag och Kalvefallarna ritar banan!

 

Åsa Strandberg fångade mig på bild mitt i förberedelserna. Enkelt men funktionellt sekretariat!
Åsa Strandberg fångade mig på bild mitt i förberedelserna. Enkelt men funktionellt sekretariat!

Tävlingen

Vi började dagen med Nivå 1. Detta är den enklaste nivån där deltagarna bedöms utifrån de tre första stegen på utbildningsskalan: Lösgjordhet, takt och kontakt och där de även kan välja om de vill rida sitt program i tölt eller i trav. De flesta deltagarna valde att rida i tölt men vi hade tre stycken som istället valde att trava. Två av deltagarna i klassen var ungdomar och är man under 15 så kan man även få programmet uppläst för sig, ett alternativ som en av ungdomarna utnyttjade. Att rida fel väg ger nämligen 2 poängs avdrag och även om banan inte är så komplicerad är det något som lätt händer när man är i en tävlingssituation. Efter ett gäng uttagningar så kunde vi utse två segrare: Jannicke Sainmaa med hästen Þorri fra hejelte (poäng: 5,9) och Beatrixe Eversson med hästen Hrimandi från Haganäs (poäng: 5,0)

Efter lunch var det dags för Nivå 2. Denna nivå innebär en högre svårighetsnivå då det dels är fler delar ur utbildningsskalan som vägs in i bedömningen (Rakriktning och Schwung) och dels innebär svårare moment eftersom volterna man rider på är mindre och sista momentet innefattar steglängdsökningar i tölt. Det roliga är att många av deltagarna faktiskt red bättre på denna nivå, något som domarna även kommenterade till mig i pausen! Kanske släppte nerverna lite? Efter uttagningarna kunde vi utse två segrare även här:  Jenny Hedman på hästen Glói frá Sölvabakka (5,6) och Beatrixe Eversson med hästen Hrimandi från Haganäs (poäng: 5,5).

Segrarna i nivå 2 var även de två deltagare som hade anmält att de ville rida Nivå 3. En nivå som allmänt anses vara en mästarklass och som aldrig förut genomförts på en officiell tävling! Mycket spännande för både ryttare och domare med andra ord! Här vägs även samling in i bedömningen och ett av momenten ryttarna ska visa är åtta-metersvolter från diagonalen där de obehindrat ska kunna växla mellan höger och vänsterställning samt rakriktning. Båda ekipagen skötte sig strålande och belönades självklart med varsin förstaplats-rosett. Poängen som delades ut var 5,3 till Beatrixe Eversson med hästen Hrimandi från Haganäs och 4,8 till Jenny Hedman på hästen Glói frá Sölvabakka.

Vinnarna i Nivå 2 och 3! Beatrixe och Hrimandi samt Jenni och Gloí!
Vinnarna i Nivå 2 och 3! Beatrixe och Hrimandi samt Jenni och Gloí!

Långväga gäster och tävlingsdebuterande ekipage!

Extra roligt är det att uppmärksamma att vissa av de tävlande hade rest långt för att vara med och tävla. Jenny och Veronica åkte ända ifrån Östergötland och hade även med sig sin coach Åsa! Jannicke får också räknas som långväga då hon bor utanför Västerås! Något som visar på ett sug efter att tävla i denna nya tävlingsform och jag hoppas verkligen att fler tar på sig att arrangera tävlingar. Samtidigt så hade vi flera lokala ekipage och jag vill särskilt ge en stor eloge till några av våra egna medryttare på Drakboda som gjorde sin tävlingsdebut. Några red sin första tävling någonsin och andra sin första tävling för Islandshästar, jättekul!

Anna och Lillan gjorde tävlingsdebut på fina 4,6 och slutade på 6:e plats!
Anna och Lillan gjorde tävlingsdebut på fina 4,6 och slutade på 6:e plats!

Utvecklingen av tävlingsformen

För att ytterliga hjälpa till att utveckla tävlingsformen men även för att jag kan utvecklas som tävlingsarrangör, svara gärna på denna korta enkät! Var du inte med på tävlingen så kan du ändå besvara de första frågorna. Tack på förhand!

Resultat

Nivå 1

1 Jannicke sainmaa Þorri fra hejelte 5,9
2 Camilla Vinberg Hamingja från Drakboda 5,5
3 Kamilla Gaude Sigrún från Kranglan 5,1
3 Jannicke sainmaa Von frá Undirfelli 5,1
5 Veronica Hansson Brangenfeldt Rún frá Framnesi 4,9
6 Anna Frössling Mattsson Sumargjöf fra Leirubakka 4,6
7 Gisela liljeqvist Fylkir från Örvik 4,3
8 Ulrika Bjare Glámur från Gillberga 4,1
9 Malin Wärn Fjalar fr Gelebo Gård 3,8
10 Evelin Skogsberg Assa frá Árbakka 3,6
11 Marie Skogsberg Silfur-Thokki f Hvidagården 3,5
12 Marie Ankarstav Héðinn från Drakboda. 3,1
13 Monica Dellgar Mánadis Frá Korpu 3,1
14 Sarah Olofsson Aska frá Leirubakka 2,9

Nivå 1 – Ungdom

1 Beatrixe Eversson Hrimandi från Haganäs 5
2 Alice Dellgar Mánadís Frá Korpu 3,5

Nivå 2

1 Jenny Hedman Glói frá Sölvabakka 5,6
2 Jannicke Sainmaa Þorri fra hejelte 5,1
3 Camilla Vinberg Hamingja från Drakboda 5
4 Kamilla Gaude Sigrún från Kranglan 4,5
5 Jannicke Sainmaa Von fra undirfelli 3,8
6 Marie Skogsberg Silfur-Thokki från Hvidagården 2,8
7 Evelin Skogsberg Assa frá Árbakka 1,8

Nivå 2 – Ungdom

1 Beatrixe Eversson Hrimandi från Haganäs 5,5

Nivå 3

1 Jenny Hedman Glói frá Sölvabakka 4,8

Nivå 3 – Ungdom

1 Beatrixe Eversson Hrimandi från Haganäs 5,3

Inlägget gjort

Tävlingshösten 2016

Åh, nu är vi redan inne i Oktober men tänk vad fort september flög förbi! Som många kanske vet så arbetar jag från och med nu enbart två dagar i veckan i skolmiljö och resten av tiden är det fullt fokus på hästarna! Dels serieridkurser men även ridlektioner på lite andra stallar.

September är ju även höstens främsta tävlingsmånad och vi har hunnit med att tävla tre helt olika tävlingar!

Först ut var Freyfaxis Lagtävling. Denna underbara tävling där show, spex och lek blir minst lika viktigt som hur väl ekipagen gör ifrån sig inne på banan och där nivån på de tävlande varierar från små barn som gör sin första tävling till rutinerade ekipage på SM-nivå. Jag var med i laget: ”Lagens långa arm” och tillsammans med Bylting red jag V2 och T4 där framförallt V2 gick strålande och vi faktiskt höll alla gångarter största delen av tiden. T4 är en gren som jag tänker mig hon ska bli bra i men på grund av lite ojämn styrka blev det sista momentet lite väl galoppfyllt.

Helgen efter tog jag med Assa och Lillan på Skeids hösttävling. Lillan gjorde två fina men lite försiktiga löp i stilpass på poäng runt 4,50. Speedpassen gick på 9,37, vilket förra året hade räckt till SM-kval men inför 2017 är kvalgränsen ändrad till det rejält mycket svårare 8,5 sek. Så vi fortsätter bygga styrka och hoppas på att hon är snabbare nästa år. På SM i år sprang hon på 8,77 vilket är personbästa! För Assa gick det bra och jag testade för första gången på länge att lägga pass ur galopp i stilpass och jajamen, vi fick läggningspoäng på 5,5! Lite långsammare tider men hade det inte blivit korsgalopp i första nedtagningen hade det blivit personbästa. Nu landade vi på runt 5,60 vilket i år inte räckte för kval. I 250 pass var sekunderna inte på vår sida och vi red på 26,01 sekunder. SM-kval 26,00… Avslutade dagen med att rida speedpass. Första försök: 8,51. Andra försök: 8,25 och SM-kval! För att tävlingen inte skulle bli för seriös så avslutades dagen med ”ryttarlöpet” där alla ryttare fick deltaga på 100 meter löpning på tid. Obligatorisk utrustning var ridbyxor! Tror jag springer ”hellre snyggt än snabbt” så det blev ingen vinnartid där inte. ;)

Vi avslutade september med ett Distriktsmästerskap där Lillan och Bylting fick komma med. Lillan hade jag med framförallt för att ge henne rutin och för att få lite mer att pyssla med på tävlingsdagen men hon skötte sig över förväntan och vi kom på 17:onde plats i T8 (av över 30 ekipage!) och tog oss även till B-final i femgång, som vi vann och gjorde att vi fick rida A-final. I A-finalen fungerade dock galoppen sämre än någonsin och även om passen satt fint så blev totalpoängen inte så höga. Galopp är ju en gångart som går att träna upp men fokus har inte riktigt legat där ännu. Bylting gjorde sin bästa tävling någonsin! Inte helt stabil men riktigt lyhörd och trevlig ändå! Efter uttagningarna i T4 och V2 så låg vi trea i båda grenarna. (5,5 i V2 blev personbästa!) vilket i finalerna sedan resulterade i en vinst i T4 (inte stabil i sista momenten, men hyfsat säker på långsidorna) och en andraplats i V2 (trots matte klantade sig med fel fattning i galoppen). Som grädde på moset så fick vi samband med V2-finalens prisutdelning även beskedet att jag vann Feather Prize! Såå otroligt glad för den utmärkelsen!

Feather prize och tvåa i V2
Feather prize och tvåa i V2
Lillan i tölt
Lillan i tölt
Bylting börjar hitta traven även på ovalbana!
Bylting börjar hitta traven även på ovalbana!

Vi avslutade sedan utesäsongen med en tävling på Häringe där Bylting och Byrða var med. Bylting har visat att hon just nu inte är stark nog för T4 då hon mest rollar i hela ”lösa tygel-momentet” men i V2 fick vi nytt personbästa på 5,53 och detta trots skrittpoäng som var under hennes kapacitet. Himla kul att få avsluta säsongen så! Byrða var snäll, cool och avslappnad, trots första gången iväg från Drakboda sedan hon kom till Sverige. Däremot var motorn nästan avstängd och jag har aldrig fått driva så mycket inne på en tävlingsbana. Efter en katastrofritt i T8 där hon både stannade och började trava så var energi-nivån lite högre i V5 och jag är glad att vi där visade alla gångarter. Det blev två B-finaler och jag valde att satsa på T8 där vi på söndagen vann B-finalen och sedan till A-finalen hunnit få in flytet nog för att gå ut på 5,07 och ta en andraplats. Byrða fick gå helt på frihet och jag hade enbart fokus på att hon skulle gå i rätt gångart, men hon känns som en riktig tölttalang!

Inlägget gjort

Äventyrssemester

Åh vilken härlig vecka jag har haft! Detta skulle egentligen kunna bli flera inlägg men kör på ett mastodontknlägg så får ni scrolla bort det ointressanta ;). Det började i alla fall med att jag och Mari anmälde oss till AIM challenge och när vi insåg att cykelvasan var helgen efter tänkte vi helt enkelt att varför inte hänga runt i Dalarna och Härjedalen en vecka? Fredag kväll bar det alltså av med en bil lastad med tält, sovsäckar, stormkök, cyklar, vandringsutrustning och diverse annat nödvändigt. Även Fokus hängde med!

AIM challenge
För att jag skulle kunna köra så ställde min släkting Yvonne upp som hundvakt. Vi kom till Orsa på fredagen och körde en mysig runda vid Grönklitt för att testa våra nyinköpta plattformspedaler. Skulle gärna cykla mer i de trakterna. Fina stigar även om något parti var väldigt lerigt.

AIM är en tävling som arrangörererna beskriver såhär:

”Lag på 2 personer ska under 6 timmar samla så många kontroller som möjligt utav 60 utplacerade. Olika kontroller ger olika poäng beroende på svårighetsgrad. Kontrollerna nås främst med cykel men kan även nås med hjälp av löpning. En del av kontrollerna innehåller moment som rappellering, klättring, paddling och simning, elit eller motionär, du bestämmer din egen rutt och svårighetsgrad.”

En tävling jag har velat köra i flera år och nu var det äntligen dags! Vi lämnade Orsa tidigt på morgonen och rullade mot sälen. Vädret hade lovat uppehåll men framme i sälen regnade det och dimman låg tjock över fjällen. Vi hämtade nummerlappar och började lokalisera oss, lagom till start slutade det regna men då dimman låg fortsatt tät så när vi fick kartorna 10:00 bestämde vi oss för en cirkarutt ner mot dalen och ta avstickare mot så många kontroller som möjligt. När vi susade ner för den långa backen så bet kylan och kontrollerna ”paddling” och ”simning” lockade inte helt. Vår ursprungsplan var att passera dessa kontroller på vägen hem men tyvärr ändrade vi rutt halvvägs in och det gjorde att vi helt enkelt missade två av de kontroller som var värda mest poäng, klantigt av oss men en bra lärdom till nästa år. Jag är som bekant väldigt svag i cykling uppför och oj vad höjdmeter vi avverkade under dagen. Sidostick upp för bergsväggarna, starten på cykelvasan och upp på vasaloppets högsta punkt. Tur av vissa kontroller hade äventyrsinslag så vi fick vila cykelmusklerna och hitta på annat istället! Vi disponerade överlag tidsramarna mycket väl och gick i mål med med 10 minuters marginal och hade då cyklat 7,1 mil! Nöjda med vår insats och vi blev ännu gladare när vi insåg att vi inte alls var placerade i botten utan kom på plats 29 av 57 damlag med våra 164,5 poäng! VI hade eventuellt kunnat knipa nån poäng till innan målgång men just då var jag alldeles för slut för det. Mari var otroligt stark så jag kunde ligga på rulle sista biten tillbaka mot mål, några väldigt långa kilometer…!

Innan start och laddade!
Innan start och laddade!
Mari grejar badande!
Mari grejar badande!
Lite löpning för att hitta en kontroll
Lite löpning för att hitta en kontroll
En av äventyrskontrollerna
En av äventyrskontrollerna

Tältande bland getter och kor

Fokus hade under tiden vi irrat runt på fjället fått åka med min släkting till Särna där vi hämtade upp honom och sedan fortsatte färden mot Tänndalen. Någonstans mellan Särna och Tänndalen så hittade vi en liten parkeringsplats där vi kunde slå upp tältet. Precis innan vi ska krypa i sängs så hör vi en bjällra och helt plötsligt kommer det en fjällko vandrades genom den glesa skogen. Hon vänder sig om, och där kommer tre små getter i hennes spår. Så otroligt charmerande! De vandrade vidare hem mot sin fäbod och vi kunde sova ut.

Sötaste getterna!
Sötaste getterna!

Helags

Vi var sugna på att fjällvandra med minst en övernattning och efter lite research så bestämde vi oss för att Helags var ett bra alternativ! Häftigt, hög topp och lagom långt bort. Vi kom till parkeringen ganska sent på kvällen men valde att vandra en bit för att hitta en fin tältplats. Efter 2 kilometer kom vi till en liten sjö och där slog vi upp tältet och gick och la oss ganska omgående. Detta var Fokus första natt i tält (natten innan sov han i bilburen) och jag var lite nervös för hur han skulle hantera det men han var nog ganska trött. Efter att ha snurrat runt något varv så kröp han ihop till en boll vid våra fötter och där låg han sedan resten av natten.

Nästa dag bar det av mot Helags fjällstation. En vandring på 1o kilometer och vår ursprungsplan var att vandra dit. Slå upp tältet och sedan ta en promenad i närområdet för att sedan göra toppturen dagen efter men väl framme öppnade sig himlen. Vi gick in en snabbis på fjällstationen (där hundar inte var välkomna) och kollade väderleksrapporten som utlovade uppehåll på kvällen och regn hela nästa dag. Vi bestämde oss för att försöka få upp tältet och plan B var att utnyttja fjällstationens värmestuga. Vi hade som tur var lärt känna tältet nu och det gick snabbt att få upp och vi lyckades även mecka in både oss, packning och hund i det utan att det blev alltför blött. Vi kröp ner med benen i sovsäcken, hunden kurade ihop sig och vi lagade en sen lunch i förtältet. Det blåste ganska mycket och regnet fortsatte att ösa. Vi kom dock överens om att OM det klarnar är det smartaste nog att göra toppturen samma kväll. Googlande sa att det var en tur på 3-4 timmar och när det vid 16-tiden slutade regna så började vi klä oss och förbereda oss för toppturen. Med regnkläder på och godis i fickorna begav vi oss mot toppen. Det var ingen led på karta men Helags är en välbesökt topp och stigen var tydlig. Halvvägs upp möter vi ett par på väg ner som förklarar att det blåser och är riktigt kallt däruppe och de valde att bara gå till glaciären. Vi ville dock testa toppen och fortsatte uppåt. Än lyste regnet med sin frånvaro men däremot låg det ett moln runt hela toppen och så småningom var vi inne i molnet. Vi såg hela tiden några rösen framför oss men det var lite segt att inte veta hur långt det var kvar. Sista biten var även rejält knepig med stora stenblock att hoppa på. Uppe på toppen skrev vi i boken och begav oss sedan neråt. Vi hade läst att västra leden ner var enklare och tänkte också att en rundtur kunde vara bra så vi fortsatte helt enkelt vidare på leden som mycket riktigt var plattare nu. Vätan gjorde dock klipporna hala och när vi gått en stund höll vi lite för mycket vänster och plötsligt var den utmarkerade leden borta. Vi oroade oss inte så mycket för då var vi nere från molnet och såg fjällstationen. Det blev dock en lite längre promenad än nödvändigt och först vid 21:30 var vi åter vid tältet. Vägen ner var dock otroligt vacker med utsikt över dalen och både renar och ripor som skymtade. Väl nere lagade vi oss middag och kröp sedan in i tältet för att sova.

Natten var stormig och även om vi fick uppehåll medan vi lagade frukost så kom regnet sedan åter lagom till att vi rev tältet. Vi lyckades vara torra trots allt och vägen tillbaka ner mot parkeringen kantades av regn och sol om vartannat. Inget som inbjöd till någon längre rast men vi hann ändå med ett kaffestopp och ännu mer renspaning!

Peppade inför Helags
Peppade inför Helags
Vakna vid en sjö - inte helt fel!
Vakna vid en sjö – inte helt fel!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus på topptur
Fokus på topptur
Dimman lättar...
Dimman lättar…

Ridning och cykling i Funäsdalen

Tillbaka till civilisationen kände vi att det var läge att torka upp prylar, få oss en varm dusch och återhämta oss lite så vi åkte upp till lägenheten i Tänndalen där vi bodde in oss två nätter. Nu väntade två lugna dagar med marknad i Funäsdalen, Cykling vid Djupdalsvallen (Säterturen som är en del av fjällturen rekommenderas varmt för en lagom teknisk MTB-runda i otrolig miljö!) med tillhörande våfflor. Jag höll några ridlektioner i Funäs men vi fick även rida ut en tur bort till Ljusnedal och fika. Kombinerad lyxridning och uterittslektion helt enkelt!

Underbara singletracks!
Underbara singletracks!
Njutning!
Njutning!
Säterturen
Säterturen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Uteritt med fikastopp!
Uteritt med fikastopp!

Cykelvasan
När det på tisdagen blev klart att Maris Kalle skulle komma upp på torsdag kväll så insåg jag att jag löst hundvaktsproblemet och det var plötsligt fritt fram att anmäla sig till cykelvasan! Nu har jag kört två hela och en halv Cykelvasa och valde i år att satsa på halva igen. Detta för att inte ta mig vatten över huvudet då långpassen har uteblivit senaste tiden.

Vi tältade precis vid Oxberg och jag kunde rulla ner till start i god tid. Lokalisera mig lite, käka liten tidig ”lunch” och dricka lite koffeinhaltiga drycker… Sådär så att jag i startfållan sedan stod och var lagom kissnödig ;)

Morgonstund...
Morgonstund…
Fin lägerplats vid Oxberg
Fin lägerplats vid Oxberg

Sista minuten-inköp av biljett gav mig en plats i led 9 av 10 så inte helt optimalt för en bra tid då jag fick en ganska ryckig körning med många omkörningar. Mitt mål var att slå 2013 års tid på 2:01 men det ville sig inte riktigt. Det blev många ”kommer till vänster”, särskilt utför och på platten. Hade laddat med vatten i camelback och sportdryck i vattenflaska samt godis i ramväskan så gjorde inga depåstopp utan kände mig stark ändå.

Sträckan innan oxberg var dock omlagd något tror jag för tidigare åt har man där kört genom byn, nu var det skogsväg brevid istället, vilket gjorde att den långa ”hatbacken” överraskade och jag kopplade inte att den var där förrän folk fick växelproblem till höger och vänster och började hoppa av cyklarna. Denna backe har jag alltså cyklat en gång tidigare och sedan haft vidrig mjölksyra i flera mil. Senaste två gångerna gick jag upp. Nu gick jag en kort sträcka men kunde sedan hoppa upp och cykla igen med fokus låg växel och medelkadens. Allt för att undvika mjölksyra eller pulstoppar!

Efter Hökberg fick jag riktigt bra flyt däremot. Låg en del på rulle och turades om att dra med två andra cyklister i princip hela vägen in till eldris. Dock fick vi även här väja och byta spår en del.

Vid Eldris kunde jag trycka på ytterligare, utförs och platt blandat är jag starkast på och då kan de små uppförsluten attackeras lättare. Att maxa in mot mål kändes dock i de sista två broarna innan upploppet men väl där kunde jag spurta in mot mål med händerna i luften!
Överlag ett härligt lopp! Tidsmässigt hade jag gärna gått under 2 h men har haft lite för få cykelpass och backpass för det. Låg nog lite under med vätskeintag trots 2 L vatten plus sportdrycken då jag hävde i mig tre glas direkt efter målgång och hade en lätt huvudvärk. En dusch och lite energi gjorde dock susen och jag var sen  form att heja Mari över mållinjen som gjorde en strålande Cykelvasadebut!

I mål på cykelvasan!
I mål på cykelvasan!
Inlägget gjort

SM 2016 – Veteranen och Debutanten

Förra helgen avnjöt vi SM i Norrköping! Första SM:et där Islandshästsporten räknades som en sport med tillhörande TV-sändningar och utdelande av SM-medaljer från Riksidrottsförbundet, kul!

Assa och Lillan var båda med då Lillan hade lyckats kvala in till speedpass på 9,48 s (kvalet är 9,50). Vi kom hem från Island på tisdagen och åkte till Norrköping på onsdagen så jag ägnade tisdagen åt att träna alla hästar för att sedan på onsdagen bada och putsa. På onsdag kväll hann jag även träna på banan. Mamma hade precis innan vi åkte till Island hämtat en husvagn som vi bodde i. Otroligt skönt med boende vid banan när träningstiderna var efter tävlingens slut och därmed efter 8 på kvällen.

Först ut att tävla var Assa som på torsdagen skulle vara med på Stilpass. Vi var nästan först ut av över 40 startande. Hon var ovanligt taggad och jag, som inte är supervan att rida på stång i pass tog i sista sekund beslutet att rida ner till stallarna och byta bett. Smart beslut för hon gick stabilt och stannade mjukt. Två ganska likartade löp med 0 för läggning (ja, nästa år ska vi satsa på galopp i läggningen tänkte jag…) och sedan 6,5 för passkvalitet och 5,5 för nedtagning. Tider 8,6 s och 8,3 s, där 8,3 för övrigt var dagens snabbaste! Detta resulterade i en slutpoäng på 6,0 och så småningom en 16:onde plats.

Speedpassen var spännande! 48 startande, helt galet! Jag var bland de första ut på Lillan som gått riktigt bra på träningen dagen innan när vi sparrade lite med Maria så jag var väldigt pepp. Ville dock inte chansa och red lite försiktigt. Första löpet var godkänt och med tiden 9,52. Inte så snabbt i förhållande till alla andra men jag var nöjd! Assas första löp gick galet stabilt. Hon var taggad innan och gick som tåget. 8,24 stannade klockan på vilket är vår tredje bästa tid någonsin! Efter första heatet låg vi också på en delad 7:e plats, men jag visste att många bra hade galopperat sitt första heat så även om jag hoppades på topp 10 så visste jag att det skulle bli svårt. I speedpass förändras startordningen så de snabbaste rider sist. Lillan skulle starta som nr 20 och Assa som nr 40. Med Lillan kände jag att jag skulle våga gasa upp galoppen lite i läggningen och sedan driva mer från start och det var helt rätt beslut. Hon kändes stabil (gick i pass hela raksträckan) och jag blev helt chockad när de ropade ut tiden; 8,88 sekunder! En rejäl förbättring av personbästa och en tid som räckte till plats 28. Alltså topp 30 på SM! När det sedan var dags för Assa så hade så många gått om så att jag visste att jag låg 12:a eller så, det var alltså ”vinna eller försvinna”. Vi satsade tyvärr lite för mycket och det blev en galopproll precis innan start, jag fick bromsa upp lite och sedan gav jag upp lite och drev inte. Trots detta fick vi en tid på 8,44. Helt klart en grym lägstanivå. Placeringsmässigt räckte vår bästa tid till 12:a!

Lördag och söndag väntade sedan Passlöp 250 meter. 18 startande var vi och jag körde det säkra före det osäkra i första löpet. Hon kom ut men en lite skakig läggning och ett löp utan draghjälp då min mottävlare hade ännu mer problem i början gav en tid på runt 25,30. Helt godkänt då kvalet är under 26 men jag ville gärna ner under 25. Försök nummer två försökte jag därför att låta henne ta något galoppsteg till innan läggningen, men det blev bara kaos och galopp hela vägen… Strategin inför morgondagen blev då klar; få pass så snabbt som möjligt. helst direkt.

Löp nummer ett på söndagen skulle vi gå mot Vignir som har en häst som kan vara lite problematisk att få in i boxen. Jag sa dock att vi kunde gå in, med förhoppningen att Assa skulle hinna hitta lugnet inne i boxen. Tji fick jag, hon blev mer och mer stressad och stod i princip med huvudet mellan benen när grindarna öppnades. Jag drev på, vi skuttade ut och sedan fick jag stanna henne för att hitta passen. En kass start men sedan jagade hon på bra. Tiden blev något långsammare än den förra.

Även sista löpet skulle vi gå mot Vignir. Den här gången tog vi det dock lugnare in i boxen och min medhjälpare stod dessutom kvar framför och pratade med henne tills det var dags för start, jättebra! När starten gick var hon lugn och jag kunde rida ut rakt fram i pass. En av de bästa starter jag gjort! Lite förvånad fick jag samla mig och börja driva. De andra hamnade efter vilket såklart är bra men samtidigt behöver vi draghjälpen så det blev inte riktigt det driv som hon kan ha i passlöpen. Vi sprang dock in på 24,67 vilket i år räckte till en 11:e placering. Hade gärna varit en hundradel snabbare och fått en rosett men jag är supernöjd med båda tjejernas insats på årets SM!

Tänkte köpa lite bilder men sålänge bjuder jag på denna:

Lillan i P2
Lillan i P2, Foto: Annika Wahlström

 

HÄR kan ni även se fyrgången samt söndagens passlöp!

Inlägget gjort

Island: Landsmót och fölspaning

SM har precis avslutats men innan SM var vi ju även på Island så ville skriva ett inlägg om det först! Vi åkte till SM på onsdagen men i tisdags morse landade vi i Sverige efter sex dagar på Island  där vi hann med att både besöka Landsmót och spana på fina hästar i hagen.

Leirubakkis föl blir bara finare och finare! Riktigt svårt att slita sig ifrån fölhagen där ett gäng nya stjärnor sett dagens ljus. Många är yngre syskon eller avkommor till hästar som vi sedan såg på Landsmót!

2016-06-29 leirubakki (12)
Vår ettåring Barón som har samma mamma som Bylting och Byrða.
2016-06-29 leirubakki (16)
Föl e: Vökull och u: Bryggja (mamma till Kveikja)
2016-06-29 leirubakki (14)
Föllek i hagen
2016-06-29 leirubakki (20)
Föl e: Vökull och u: Valkyria (uu: Bryggja)

Själva Landsmót gick i år uppe i Hólar. En otroligt vacker plats men huh vad ruggigt det blev när det kom låga molnbankar och svepte in. 5 grader och lätt regn gör att det blir svårt att hålla värmen, oavsett hur många lager du har på dig, särskilt när det är väldigt stillsamma aktiviteter på schemat.

Upp till Landsmót kom vi på torsdag kväll, lagom för att få se passlöpen. Intressant att se att de presterade på så snabba tider med tanke på hur mycket problem de ändå hade i sina starter. Med andra ord så sprang hästarna ruskigt snabbt. Något som även visade sig i speedpassen där i princip alla red på under 8 sekunder.

Fredagen ägnades åt öppna visningen för hingstar. Roligt att se så många talangfulla och unga hingstar visa framfötterna. Vökull frá Leirubakka var fin men sänkte sin bedömning från våren då tölten inte var riktigt lika stabil. En annan favorit som nog fastnade på mångas näthinna var Draupnir frá Stuðlum som rörde sig med en otrolig mjukhet och hade en väldigt trevlig hållning. På fredagen fick vi även avnjuta härliga gårdsvisningar, kul! Här gillade jag Stóra-Vatnsskarði som bland annat visade ett sto som fått 9,5 för tölt samt sin balla hingst Lukku Laki. Inte nog med det så bjöd även passlöpet på ett världsrekord. Något jag håller tummarna för att någon av våra svenska ryttare tar tillbaka på NM i augusti! Som traditionen bjuder så avslutades kvällen med en spännande töltfinal där förra årets segrare vann även igen. Nivån var helt annorlunda än vad vi är vana att se i Sverige och alla i finalen levererade resultat över 8,0!

2016-07-01 LM2016 (5) (2)
Åskådarplats med vacker vy!

 

Vökull frá Leirubakka, 5 år!
Vökull frá Leirubakka, 5 år!

I år hade de ett litet nytt upplägg på Landsmót genom att avsluta alla tävlingarna redan på lördagskvällen. Jag vet inte om det var för att folk hade långt att resa hem eller för att publiken av olika skäl är lite lagom ”trött” på söndagen. Jag gillade dock upplägget med den fantastiska stämning det blir när musikunderhållning varvas med finalridningar av yttersta klass. Både B och A-flokk var härligt att se och jag fick till och med rysningar när de utannonserade den första kvinnliga segraren någonsin i A-flokk. Så välförtjänt dessutom! För oss var dock Ungmennaflokki-finalen något av en höjdpunkt där Friða var med på egenuppfödda Hekla frá Leirubakka. Hon tog sig in i A-final som en underdog då hon inte varit tippad som top 15 inför Landsmót och landade sedan på en 5:e plats.

Friða och Hekla i finalen på Landsmót!

Tyvärr tillhörde vi några av dem med lång resväg så vi avvek på söndagen och missade säkert en hel del spännande clinics så jag hoppas att få möjlighet att läsa om dessa i diverse reportage sen

 

 

Inlägget gjort

Hel och halvhalter!

Jag och Bylting var på utflykt till Segersgården för att rida lektion för Elli igår. Jag berättade att jag hade lite problem med att få igenom halvhalterna och efter att jag hade ridit några varv så kunde han konstatera att det stämde. Rent tempomässigt går halvhalterna igenom, med andra ord; hon stannar upp… MEN hon gör det helst utan att lägga vikt på bakbenen och höja ryggen. Det blir lättare att ”svanka” lite och lägga sig på handen. Inte jättetydligt vid ridning från skritt till halt men i tölt och tempoväxlingar resulterar det i en häst som hamnar på framdelen i nedtagningarna och lägger sig i handen.

Igår utgick träningspasset ifrån filosofin: ”För att en halvhalt ska fungera så måste helhalterna vara riktigt bra”. Därför ägnade vi i princip hela lektionen åt att rida rakriktad (svårt!) och rida henne in i halterna (ännu svårare!). Övningen gick till ungefär såhär: Jag skrittade långsamt och när hon lade sig i handen så ökade jag drivningen tills hon mjuknade igen, dessutom fick jag vara snabb med eftergiften om hon var beredd att söka sig fram och ner. När hon skrittade långsamt och var mellan hjälperna fick jag göra en halt för enbart säteshjälperna. Mot slutet av passet räckte det att jag andades in med lite stolt hållning för att hon skulle stanna upp så det gick verkligen framåt, men som Elli sa: ”ett arbete som är tålamodsprövande för både häst och ryttare”. Jobbigt var det även för Bylting kan jag intyga! Enbart skrittarbete och hon blev genomsvettig… Idag fick hon springa av sig genom löslongering på ridbanan. Att skritta såhär är lika intensivt som ett muskelbyggarpass på gymmet så då blir det några lätta dagar efteråt.

 

Uppställda på ridbanan
Uppställda på ridbanan

 

Arbete mot en halt
Arbete mot en halt