I helgen var det dags för helgkurs med Munin som är min nya hemmaklubb häruppe. Väldigt kul, särskilt som det var efter kursen för 1.5 år sedan som jag tog flytt- beslutet!
Många av hästarna har bott uppe till fjälls hela vintern så detta blev lite av en kickstart innan vinterns träning och så kul att se utveckling och hitta nya knappar hos många! Även kul med kursdeltagare i alla åldrar och där vissa rider sin första kurs någonsin och andra är mycket rutinerade.
En sånhär kurs försöker jag variera ganska mycket då 4 pass på en helg kan bli rätt intensivt. Helgens upplägg såg ut som följer:
1. Lösgörande och kontakt. Mycket skritt och tölt.
2. Eyolfurs galoppvolt plus sitsträning för ryttare.
3. Uterittslektion där jag cyklade brevid och coachade och visade olika övningar man kan göra på en uteritt.
4. Tölt/trav in Harmony som avslutades med programridning för de flesta.
Nu blir det lite privatlektioner häruppe under hösten men kurs är en annan sak så alla enades om att det är alldeles för långt till i maj. Nu siktar vi på att försöka ha en kurs nån dag i vinter också!
Gunnel och HetjaTitti och AndráEva och Drifa
Du vet väl förresten om att det går att boka privatlektion på någon av mina hästar om du har vägarna upp till Funäsdalen under förutsättning att du är en van ryttare?
Väldigt många reagerar när jag säger att jag tänker avelsvisa mina hästar själv och tycker jag är modig men vi måste ju bli fler som vågar oss ut. Kanske det kommer att bli så, nu när fler och fler börjar tävla i Gaedingakeppni som ju påminner lite mer om avel än en vanlig sportklass.
Jag förstår att det är mer nervöst att visa själv med tanke på att resultaten hamnar i worldfengur för framtiden men om det blir fler vanliga ryttare som gör det så kanske det blir mindre prestige och ärligt talat – har du inte en hingst/sto i absoluta toppklass så är dessa siffror inte det som påverkar värdet mest, utan då är det så många faktorer som spelar in. Oavsett kan vi trots allt lära oss lite om våra hästar om fler blir visade och DET är värdefullt i mina ögon.
Såå ska inte bara fler hästägare därute börja peppa för att rida en avelsvisning istället för ännu en tävling nästa år?
2015 övade jag på visning genom att rida på svenskars. Bra sätt att börja!
Den vanligaste frågan jag får efter min flytt är om jag inte saknar närheten och enkelheten till tävlingar och lärlingsplatser och visst är det lite drygt att ha 3 timmar till närmaste tävlingsplats (Wången) men mitt mål med ridningen har aldrig varit tävla i första hand. Att tävla är ett roligt sätt att komma ut och träffa folk och stämma av formen. Det kan även vara motivation för att fokusera extra på ridbarheten. Men för mig är samspelet med hästen och gärna i samband med naturen så mycket mer värt och det får vi verkligen här! Fantastiska vyer, galoppbackar, fina töltvägar och slingriga skogsstigar på samma ridtur är mer en regel än undantag och mina hästar blir bara starkare och starkare. Innan jag flyttade hade jag aldrig upplevt en galoppbacke som är så lång att hästen inte orkar upp men det finns överallt här… men det blir bättre ork hela tiden och jag tror att det kommer bidra till att Bylting om några år kommer att glänsa som passhäst och att Aska orkar bära upp sig bättre och bättre i tölten!
Maili på besök och vi känner på hästarna innan uteritt!
Det slutade med att Andrá flyttar innan mig. Förra torsdagen åkte vi upp med henne till Titti i Funäsdalen som var här och provred innan midsommar och sedan bestämde sig för att slå till på denna blivande stjärna och pärla till häst. Det känns otroligt roligt att sälja en häst när jag kommer kunna fortsätta att följa dem på nära håll även i framtiden. Det är nämligen hemma hos Titti jag kommer att stalla in mina egna hästar när jag flyttar också!
Här är en bild från första markarbetspasset på Tittis ridbana med den fantastiska utsikten:
Idag var vi iväg till Elli och Antonia för en heldagskurs. Aska var med mig och vi fick rida två pass på samma dag. Jättenyttigt! Under våren har Aska blivit mycket starkare i att inte falla i trav och att grundtölta med lång låg form men så fort jag lägger på lite mer press eller ber om en halvhalt så har hon istället lagt sig i handen och blivit riktigt stark. Då har det gått fortare och fortare och blivit travtaktigt… Något som visserligen har blivit bättre med stångbett men där har hon tidigare blivit riden ganska hårt vilket gör att hon inte riktigt ”litar” på stången och då blir orolig i formen istället.
Elli fokuserade väldigt mycket på att jag ska vänta ut henne när hon ligger på, öka drivningen och sedan inte ge eftergiften så fort hon mjuknar i nacken utan istället när hon även ger en eftergift i ryggen. Jättesvårt! Vi arbetade även med att växla mellan höger och vänster varv på en stor åtta och då fokusera på en halvhalt och sedan snabbt hitta kontakten och rida fram mot yttertygeln.
Igen funderade han över huruvida hon inte är femgångare ändå eftersom hennes pappa i princip bara har gett femgångare och att travtakt inte behöver utesluta pass. Dagen avslutades därför med att han red ut och testade lite! Jag såg bara på avstånd men kunde se att det i alla fall inte var tölt… ;) Så nu har vi ytterligare en gångart att utveckla i min svarta stjärna!
Som ni vet har jag hängt mer och mer i fjällen senaste året och häromveckan kom jag fram till ett ganska stort beslut: I oktober kommer jag att flytta upp! Vi har ju två lägenheter däruppe så boende är redan klart och jobba – ja, jag gillar ju att göra ”lite av varje” och har inget emot att resa runt för jobb heller! Blir en blandning av ridundervisning, PT:ande, undervisning och kanske nåt extrajobb på plats under högsäsong!
Uteritt med fikastopp – Sommar 2016!
Med mig tar jag Aska och Bylting som jag tror kommer att älska att vara fjällhästar. Jag ser fram emot livet i fjällen med närmare till naturen och fjällen. Att kunna rida långturer i oändliga miljöer och träna ute lockar också och även om det såklart blir jobbigt att det blir ”längre till allt” så händer det en hel del däruppe. Förutom att lokalklubben Muninn ordnar en hel del aktiviteter (som istölten i vintras!) så har vi ju Wången som ligger på hanterbart avstånd om tävlingssuget slår till!
Trav på Isen i Funäsdalen
Planen är att jag kommer att komma ner ”söderöver” en långhelg i månaden för kurser och lektioner som läggs ut i god tid så att man kommer kunna komma och rida en eller flera gånger på samma helg! Kommer även kunna ha möjlighet att resa till andra delar av landet för kurser, lektioner och dömande.
Detta är ett projekt som såklart kräver en hel del planering och jag längtar och är lite nervös på samma gång. Men det är långt till oktober och först väntar en sommar av massa ridning, lektioner, tävlingar och annat skoj!
Sitter just nu i fjällen och har firat in nya året här uppe. Julhelgen firades i sakta mak med familjen och jag passade på att rida en hel del i slutet på december, riktigt härligt. Eftersom Joakim var hemma på besök passade han även på att dokumentera min ridning då han ville öva lite på olika typer av filmteknik. Här är resultatet:
Filmen visar mig och Aska som ni kanske minns kom till Sverige i mitten på september. Vi har tagit det ganska lugnt sedan hon kom och mitt främsta fokus i ridningen med henne just nu är att hon ska lära sig att tänka fram/ner även när jag lägger an skänkeln då hon svarar på drivning med att spänna sig. Det blir väldigt många lugna pass på ridbanan, så filmen visar något av ett undantag och är tredje gången jag rider henne på vägen i högre tempon.
I övrigt blir de närmaste månaderna ganska lugna för mina hästar då varannan vecka i princip kommer ägnas åt antingen UCPA-resor eller PT-utbildningen. Vilan i sig tror jag bara är bra för dem då jag kan träna dem intensivt när jag är hemma och låta ta dem lite lugnare där emellan men det känns lite trist att missa alla spännande inomhusevent som kommer äga rum i februari/mars.
Att jag är borta innebär också mindre officiella seriekurser i vår. Istället får ni som är ridkurs-intresserade just nu hålla extra utkik i gruppen ”ridkurser på Drakboda” som finns på facebook. Där läggs kurstillfällen upp löpande.
I Söndags var det dags för mig att debutera som tävlingsarrangör. Spännande och nytt! Då jag sedan i maj är regionsansvarig för Tölt in Harmony ville jag att tävlingsformen skulle få komma igång i regionen och vad är då bättre än att helt enkelt ordna en tävling?
Som tävlingsplats valde jag att hyra in mig i Jursta ridhus som är hela 20*60 meter och eftersom min tanke från början var att jag gärna själv ville tävla anlitade jag även två externa och väldigt kompetenta domare: Lena Lennartsson och Gunilla Lindgren som båda är eldsjälar och ytterst aktiva inom TiH!
Vi hade hela 24 anmälda men som vanligt blir det ett visst bortfall på grund av sjukdomar hos häst/ryttare och på söndagen var det 17 ekipage som checkade in på Jursta gård. Tappra ryttare som trotsade regn och rusk. Tyvärr gjorde även det ihållande regnet att vi fick parkera på gårdsplanen istället för på ängen, vilket även gjorde att framridningsmöjligheterna minskade markant. Inför nästa tävling går diskussionerna om det går att korta av tävlingsbanan och använda en del av ridhuset till framridning, i alla fall om vädret ska vara emot oss även då.
Att rita upp banan tog lite längre tid än beräknat men med rep och trädgårdskalk fick vi till riktigt fina linjer!
Jag och Kalvefallarna ritar banan!
Åsa Strandberg fångade mig på bild mitt i förberedelserna. Enkelt men funktionellt sekretariat!
Tävlingen
Vi började dagen med Nivå 1. Detta är den enklaste nivån där deltagarna bedöms utifrån de tre första stegen på utbildningsskalan: Lösgjordhet, takt och kontakt och där de även kan välja om de vill rida sitt program i tölt eller i trav. De flesta deltagarna valde att rida i tölt men vi hade tre stycken som istället valde att trava. Två av deltagarna i klassen var ungdomar och är man under 15 så kan man även få programmet uppläst för sig, ett alternativ som en av ungdomarna utnyttjade. Att rida fel väg ger nämligen 2 poängs avdrag och även om banan inte är så komplicerad är det något som lätt händer när man är i en tävlingssituation. Efter ett gäng uttagningar så kunde vi utse två segrare: Jannicke Sainmaa med hästen Þorri fra hejelte (poäng: 5,9) och Beatrixe Eversson med hästen Hrimandi från Haganäs (poäng: 5,0)
Efter lunch var det dags för Nivå 2. Denna nivå innebär en högre svårighetsnivå då det dels är fler delar ur utbildningsskalan som vägs in i bedömningen (Rakriktning och Schwung) och dels innebär svårare moment eftersom volterna man rider på är mindre och sista momentet innefattar steglängdsökningar i tölt. Det roliga är att många av deltagarna faktiskt red bättre på denna nivå, något som domarna även kommenterade till mig i pausen! Kanske släppte nerverna lite? Efter uttagningarna kunde vi utse två segrare även här: Jenny Hedman på hästen Glói frá Sölvabakka (5,6) och Beatrixe Eversson med hästen Hrimandi från Haganäs (poäng: 5,5).
Segrarna i nivå 2 var även de två deltagare som hade anmält att de ville rida Nivå 3. En nivå som allmänt anses vara en mästarklass och som aldrig förut genomförts på en officiell tävling! Mycket spännande för både ryttare och domare med andra ord! Här vägs även samling in i bedömningen och ett av momenten ryttarna ska visa är åtta-metersvolter från diagonalen där de obehindrat ska kunna växla mellan höger och vänsterställning samt rakriktning. Båda ekipagen skötte sig strålande och belönades självklart med varsin förstaplats-rosett. Poängen som delades ut var 5,3 till Beatrixe Eversson med hästen Hrimandi från Haganäs och 4,8 till Jenny Hedman på hästen Glói frá Sölvabakka.
Vinnarna i Nivå 2 och 3! Beatrixe och Hrimandi samt Jenni och Gloí!
Långväga gäster och tävlingsdebuterande ekipage!
Extra roligt är det att uppmärksamma att vissa av de tävlande hade rest långt för att vara med och tävla. Jenny och Veronica åkte ända ifrån Östergötland och hade även med sig sin coach Åsa! Jannicke får också räknas som långväga då hon bor utanför Västerås! Något som visar på ett sug efter att tävla i denna nya tävlingsform och jag hoppas verkligen att fler tar på sig att arrangera tävlingar. Samtidigt så hade vi flera lokala ekipage och jag vill särskilt ge en stor eloge till några av våra egna medryttare på Drakboda som gjorde sin tävlingsdebut. Några red sin första tävling någonsin och andra sin första tävling för Islandshästar, jättekul!
Anna och Lillan gjorde tävlingsdebut på fina 4,6 och slutade på 6:e plats!
Utvecklingen av tävlingsformen
För att ytterliga hjälpa till att utveckla tävlingsformen men även för att jag kan utvecklas som tävlingsarrangör, svara gärna på denna korta enkät! Var du inte med på tävlingen så kan du ändå besvara de första frågorna. Tack på förhand!
Resultat
Nivå 1
1 Jannicke sainmaa Þorri fra hejelte 5,9
2 Camilla Vinberg Hamingja från Drakboda 5,5
3 Kamilla Gaude Sigrún från Kranglan 5,1
3 Jannicke sainmaa Von frá Undirfelli 5,1
5 Veronica Hansson Brangenfeldt Rún frá Framnesi 4,9
6 Anna Frössling Mattsson Sumargjöf fra Leirubakka 4,6
7 Gisela liljeqvist Fylkir från Örvik 4,3
8 Ulrika Bjare Glámur från Gillberga 4,1
9 Malin Wärn Fjalar fr Gelebo Gård 3,8
10 Evelin Skogsberg Assa frá Árbakka 3,6
11 Marie Skogsberg Silfur-Thokki f Hvidagården 3,5
12 Marie Ankarstav Héðinn från Drakboda. 3,1
13 Monica Dellgar Mánadis Frá Korpu 3,1
14 Sarah Olofsson Aska frá Leirubakka 2,9
Nivå 1 – Ungdom
1 Beatrixe Eversson Hrimandi från Haganäs 5
2 Alice Dellgar Mánadís Frá Korpu 3,5
Nivå 2
1 Jenny Hedman Glói frá Sölvabakka 5,6
2 Jannicke Sainmaa Þorri fra hejelte 5,1
3 Camilla Vinberg Hamingja från Drakboda 5
4 Kamilla Gaude Sigrún från Kranglan 4,5
5 Jannicke Sainmaa Von fra undirfelli 3,8
6 Marie Skogsberg Silfur-Thokki från Hvidagården 2,8
7 Evelin Skogsberg Assa frá Árbakka 1,8
Åh, nu är vi redan inne i Oktober men tänk vad fort september flög förbi! Som många kanske vet så arbetar jag från och med nu enbart två dagar i veckan i skolmiljö och resten av tiden är det fullt fokus på hästarna! Dels serieridkurser men även ridlektioner på lite andra stallar.
September är ju även höstens främsta tävlingsmånad och vi har hunnit med att tävla tre helt olika tävlingar!
Först ut var Freyfaxis Lagtävling. Denna underbara tävling där show, spex och lek blir minst lika viktigt som hur väl ekipagen gör ifrån sig inne på banan och där nivån på de tävlande varierar från små barn som gör sin första tävling till rutinerade ekipage på SM-nivå. Jag var med i laget: ”Lagens långa arm” och tillsammans med Bylting red jag V2 och T4 där framförallt V2 gick strålande och vi faktiskt höll alla gångarter största delen av tiden. T4 är en gren som jag tänker mig hon ska bli bra i men på grund av lite ojämn styrka blev det sista momentet lite väl galoppfyllt.
Helgen efter tog jag med Assa och Lillan på Skeids hösttävling. Lillan gjorde två fina men lite försiktiga löp i stilpass på poäng runt 4,50. Speedpassen gick på 9,37, vilket förra året hade räckt till SM-kval men inför 2017 är kvalgränsen ändrad till det rejält mycket svårare 8,5 sek. Så vi fortsätter bygga styrka och hoppas på att hon är snabbare nästa år. På SM i år sprang hon på 8,77 vilket är personbästa! För Assa gick det bra och jag testade för första gången på länge att lägga pass ur galopp i stilpass och jajamen, vi fick läggningspoäng på 5,5! Lite långsammare tider men hade det inte blivit korsgalopp i första nedtagningen hade det blivit personbästa. Nu landade vi på runt 5,60 vilket i år inte räckte för kval. I 250 pass var sekunderna inte på vår sida och vi red på 26,01 sekunder. SM-kval 26,00… Avslutade dagen med att rida speedpass. Första försök: 8,51. Andra försök: 8,25 och SM-kval! För att tävlingen inte skulle bli för seriös så avslutades dagen med ”ryttarlöpet” där alla ryttare fick deltaga på 100 meter löpning på tid. Obligatorisk utrustning var ridbyxor! Tror jag springer ”hellre snyggt än snabbt” så det blev ingen vinnartid där inte. ;)
Vi avslutade september med ett Distriktsmästerskap där Lillan och Bylting fick komma med. Lillan hade jag med framförallt för att ge henne rutin och för att få lite mer att pyssla med på tävlingsdagen men hon skötte sig över förväntan och vi kom på 17:onde plats i T8 (av över 30 ekipage!) och tog oss även till B-final i femgång, som vi vann och gjorde att vi fick rida A-final. I A-finalen fungerade dock galoppen sämre än någonsin och även om passen satt fint så blev totalpoängen inte så höga. Galopp är ju en gångart som går att träna upp men fokus har inte riktigt legat där ännu. Bylting gjorde sin bästa tävling någonsin! Inte helt stabil men riktigt lyhörd och trevlig ändå! Efter uttagningarna i T4 och V2 så låg vi trea i båda grenarna. (5,5 i V2 blev personbästa!) vilket i finalerna sedan resulterade i en vinst i T4 (inte stabil i sista momenten, men hyfsat säker på långsidorna) och en andraplats i V2 (trots matte klantade sig med fel fattning i galoppen). Som grädde på moset så fick vi samband med V2-finalens prisutdelning även beskedet att jag vann Feather Prize! Såå otroligt glad för den utmärkelsen!
Feather prize och tvåa i V2Lillan i töltBylting börjar hitta traven även på ovalbana!
Vi avslutade sedan utesäsongen med en tävling på Häringe där Bylting och Byrða var med. Bylting har visat att hon just nu inte är stark nog för T4 då hon mest rollar i hela ”lösa tygel-momentet” men i V2 fick vi nytt personbästa på 5,53 och detta trots skrittpoäng som var under hennes kapacitet. Himla kul att få avsluta säsongen så! Byrða var snäll, cool och avslappnad, trots första gången iväg från Drakboda sedan hon kom till Sverige. Däremot var motorn nästan avstängd och jag har aldrig fått driva så mycket inne på en tävlingsbana. Efter en katastrofritt i T8 där hon både stannade och började trava så var energi-nivån lite högre i V5 och jag är glad att vi där visade alla gångarter. Det blev två B-finaler och jag valde att satsa på T8 där vi på söndagen vann B-finalen och sedan till A-finalen hunnit få in flytet nog för att gå ut på 5,07 och ta en andraplats. Byrða fick gå helt på frihet och jag hade enbart fokus på att hon skulle gå i rätt gångart, men hon känns som en riktig tölttalang!
Åh vilken härlig vecka jag har haft! Detta skulle egentligen kunna bli flera inlägg men kör på ett mastodontknlägg så får ni scrolla bort det ointressanta ;). Det började i alla fall med att jag och Mari anmälde oss till AIM challenge och när vi insåg att cykelvasan var helgen efter tänkte vi helt enkelt att varför inte hänga runt i Dalarna och Härjedalen en vecka? Fredag kväll bar det alltså av med en bil lastad med tält, sovsäckar, stormkök, cyklar, vandringsutrustning och diverse annat nödvändigt. Även Fokus hängde med!
AIM challenge
För att jag skulle kunna köra så ställde min släkting Yvonne upp som hundvakt. Vi kom till Orsa på fredagen och körde en mysig runda vid Grönklitt för att testa våra nyinköpta plattformspedaler. Skulle gärna cykla mer i de trakterna. Fina stigar även om något parti var väldigt lerigt.
AIM är en tävling som arrangörererna beskriver såhär:
”Lag på 2 personer ska under 6 timmar samla så många kontroller som möjligt utav 60 utplacerade. Olika kontroller ger olika poäng beroende på svårighetsgrad. Kontrollerna nås främst med cykel men kan även nås med hjälp av löpning. En del av kontrollerna innehåller moment som rappellering, klättring, paddling och simning, elit eller motionär, du bestämmer din egen rutt och svårighetsgrad.”
En tävling jag har velat köra i flera år och nu var det äntligen dags! Vi lämnade Orsa tidigt på morgonen och rullade mot sälen. Vädret hade lovat uppehåll men framme i sälen regnade det och dimman låg tjock över fjällen. Vi hämtade nummerlappar och började lokalisera oss, lagom till start slutade det regna men då dimman låg fortsatt tät så när vi fick kartorna 10:00 bestämde vi oss för en cirkarutt ner mot dalen och ta avstickare mot så många kontroller som möjligt. När vi susade ner för den långa backen så bet kylan och kontrollerna ”paddling” och ”simning” lockade inte helt. Vår ursprungsplan var att passera dessa kontroller på vägen hem men tyvärr ändrade vi rutt halvvägs in och det gjorde att vi helt enkelt missade två av de kontroller som var värda mest poäng, klantigt av oss men en bra lärdom till nästa år. Jag är som bekant väldigt svag i cykling uppför och oj vad höjdmeter vi avverkade under dagen. Sidostick upp för bergsväggarna, starten på cykelvasan och upp på vasaloppets högsta punkt. Tur av vissa kontroller hade äventyrsinslag så vi fick vila cykelmusklerna och hitta på annat istället! Vi disponerade överlag tidsramarna mycket väl och gick i mål med med 10 minuters marginal och hade då cyklat 7,1 mil! Nöjda med vår insats och vi blev ännu gladare när vi insåg att vi inte alls var placerade i botten utan kom på plats 29 av 57 damlag med våra 164,5 poäng! VI hade eventuellt kunnat knipa nån poäng till innan målgång men just då var jag alldeles för slut för det. Mari var otroligt stark så jag kunde ligga på rulle sista biten tillbaka mot mål, några väldigt långa kilometer…!
Innan start och laddade!Mari grejar badande!Lite löpning för att hitta en kontrollEn av äventyrskontrollerna
Tältande bland getter och kor
Fokus hade under tiden vi irrat runt på fjället fått åka med min släkting till Särna där vi hämtade upp honom och sedan fortsatte färden mot Tänndalen. Någonstans mellan Särna och Tänndalen så hittade vi en liten parkeringsplats där vi kunde slå upp tältet. Precis innan vi ska krypa i sängs så hör vi en bjällra och helt plötsligt kommer det en fjällko vandrades genom den glesa skogen. Hon vänder sig om, och där kommer tre små getter i hennes spår. Så otroligt charmerande! De vandrade vidare hem mot sin fäbod och vi kunde sova ut.
Sötaste getterna!
Helags
Vi var sugna på att fjällvandra med minst en övernattning och efter lite research så bestämde vi oss för att Helags var ett bra alternativ! Häftigt, hög topp och lagom långt bort. Vi kom till parkeringen ganska sent på kvällen men valde att vandra en bit för att hitta en fin tältplats. Efter 2 kilometer kom vi till en liten sjö och där slog vi upp tältet och gick och la oss ganska omgående. Detta var Fokus första natt i tält (natten innan sov han i bilburen) och jag var lite nervös för hur han skulle hantera det men han var nog ganska trött. Efter att ha snurrat runt något varv så kröp han ihop till en boll vid våra fötter och där låg han sedan resten av natten.
Nästa dag bar det av mot Helags fjällstation. En vandring på 1o kilometer och vår ursprungsplan var att vandra dit. Slå upp tältet och sedan ta en promenad i närområdet för att sedan göra toppturen dagen efter men väl framme öppnade sig himlen. Vi gick in en snabbis på fjällstationen (där hundar inte var välkomna) och kollade väderleksrapporten som utlovade uppehåll på kvällen och regn hela nästa dag. Vi bestämde oss för att försöka få upp tältet och plan B var att utnyttja fjällstationens värmestuga. Vi hade som tur var lärt känna tältet nu och det gick snabbt att få upp och vi lyckades även mecka in både oss, packning och hund i det utan att det blev alltför blött. Vi kröp ner med benen i sovsäcken, hunden kurade ihop sig och vi lagade en sen lunch i förtältet. Det blåste ganska mycket och regnet fortsatte att ösa. Vi kom dock överens om att OM det klarnar är det smartaste nog att göra toppturen samma kväll. Googlande sa att det var en tur på 3-4 timmar och när det vid 16-tiden slutade regna så började vi klä oss och förbereda oss för toppturen. Med regnkläder på och godis i fickorna begav vi oss mot toppen. Det var ingen led på karta men Helags är en välbesökt topp och stigen var tydlig. Halvvägs upp möter vi ett par på väg ner som förklarar att det blåser och är riktigt kallt däruppe och de valde att bara gå till glaciären. Vi ville dock testa toppen och fortsatte uppåt. Än lyste regnet med sin frånvaro men däremot låg det ett moln runt hela toppen och så småningom var vi inne i molnet. Vi såg hela tiden några rösen framför oss men det var lite segt att inte veta hur långt det var kvar. Sista biten var även rejält knepig med stora stenblock att hoppa på. Uppe på toppen skrev vi i boken och begav oss sedan neråt. Vi hade läst att västra leden ner var enklare och tänkte också att en rundtur kunde vara bra så vi fortsatte helt enkelt vidare på leden som mycket riktigt var plattare nu. Vätan gjorde dock klipporna hala och när vi gått en stund höll vi lite för mycket vänster och plötsligt var den utmarkerade leden borta. Vi oroade oss inte så mycket för då var vi nere från molnet och såg fjällstationen. Det blev dock en lite längre promenad än nödvändigt och först vid 21:30 var vi åter vid tältet. Vägen ner var dock otroligt vacker med utsikt över dalen och både renar och ripor som skymtade. Väl nere lagade vi oss middag och kröp sedan in i tältet för att sova.
Natten var stormig och även om vi fick uppehåll medan vi lagade frukost så kom regnet sedan åter lagom till att vi rev tältet. Vi lyckades vara torra trots allt och vägen tillbaka ner mot parkeringen kantades av regn och sol om vartannat. Inget som inbjöd till någon längre rast men vi hann ändå med ett kaffestopp och ännu mer renspaning!
Peppade inför HelagsVakna vid en sjö – inte helt fel!Fokus leder vägen mot Helags!Fokus på toppturDimman lättar…
Ridning och cykling i Funäsdalen
Tillbaka till civilisationen kände vi att det var läge att torka upp prylar, få oss en varm dusch och återhämta oss lite så vi åkte upp till lägenheten i Tänndalen där vi bodde in oss två nätter. Nu väntade två lugna dagar med marknad i Funäsdalen, Cykling vid Djupdalsvallen (Säterturen som är en del av fjällturen rekommenderas varmt för en lagom teknisk MTB-runda i otrolig miljö!) med tillhörande våfflor. Jag höll några ridlektioner i Funäs men vi fick även rida ut en tur bort till Ljusnedal och fika. Kombinerad lyxridning och uterittslektion helt enkelt!
Underbara singletracks!Njutning!SäterturenÅs-cykling på MittåkläppenUteritt med fikastopp!
Cykelvasan
När det på tisdagen blev klart att Maris Kalle skulle komma upp på torsdag kväll så insåg jag att jag löst hundvaktsproblemet och det var plötsligt fritt fram att anmäla sig till cykelvasan! Nu har jag kört två hela och en halv Cykelvasa och valde i år att satsa på halva igen. Detta för att inte ta mig vatten över huvudet då långpassen har uteblivit senaste tiden.
Vi tältade precis vid Oxberg och jag kunde rulla ner till start i god tid. Lokalisera mig lite, käka liten tidig ”lunch” och dricka lite koffeinhaltiga drycker… Sådär så att jag i startfållan sedan stod och var lagom kissnödig ;)
Morgonstund…Fin lägerplats vid Oxberg
Sista minuten-inköp av biljett gav mig en plats i led 9 av 10 så inte helt optimalt för en bra tid då jag fick en ganska ryckig körning med många omkörningar. Mitt mål var att slå 2013 års tid på 2:01 men det ville sig inte riktigt. Det blev många ”kommer till vänster”, särskilt utför och på platten. Hade laddat med vatten i camelback och sportdryck i vattenflaska samt godis i ramväskan så gjorde inga depåstopp utan kände mig stark ändå.
Sträckan innan oxberg var dock omlagd något tror jag för tidigare åt har man där kört genom byn, nu var det skogsväg brevid istället, vilket gjorde att den långa ”hatbacken” överraskade och jag kopplade inte att den var där förrän folk fick växelproblem till höger och vänster och började hoppa av cyklarna. Denna backe har jag alltså cyklat en gång tidigare och sedan haft vidrig mjölksyra i flera mil. Senaste två gångerna gick jag upp. Nu gick jag en kort sträcka men kunde sedan hoppa upp och cykla igen med fokus låg växel och medelkadens. Allt för att undvika mjölksyra eller pulstoppar!
Efter Hökberg fick jag riktigt bra flyt däremot. Låg en del på rulle och turades om att dra med två andra cyklister i princip hela vägen in till eldris. Dock fick vi även här väja och byta spår en del.
Vid Eldris kunde jag trycka på ytterligare, utförs och platt blandat är jag starkast på och då kan de små uppförsluten attackeras lättare. Att maxa in mot mål kändes dock i de sista två broarna innan upploppet men väl där kunde jag spurta in mot mål med händerna i luften!
Överlag ett härligt lopp! Tidsmässigt hade jag gärna gått under 2 h men har haft lite för få cykelpass och backpass för det. Låg nog lite under med vätskeintag trots 2 L vatten plus sportdrycken då jag hävde i mig tre glas direkt efter målgång och hade en lätt huvudvärk. En dusch och lite energi gjorde dock susen och jag var sen form att heja Mari över mållinjen som gjorde en strålande Cykelvasadebut!
