Årets första tävling

Idag var det dags för årets första tävling. Passklubben Skeid ordnar precis som förra året välplanerade passtävlingar på Toftinge (Norr om Norrtälje) som är så väl värt att åka på för det proffsiga arrangemanget och den goda stämningen! Eftersom jag har varit ute och farit hela våren var jag först inte ens säker på om jag skulle vara med och rida men bestämde sedan att det är bra för motivationen och väldigt nyttigt för Assa att få starta i startboxar också.

Morgonen kunde vara lugn då tävlingen började vid 14.00 och jag ägnade förmiddagen åt att med pälsglans och torrschampo försöka få Assa lite renare än vad hon är till vardags. Lastar in häst, hund och oss själva i bilen och rullar iväg! Efter någon timme så inser jag plötsligt att ”Jag har glömt hjälmen hemma!”. Nu är hjälmar något som brukar gå att få tag på men kändes som ett väldigt onödig stressmoment men försökte att ta det lugnt tills vi var framme i alla fall.

Vackra Toftinge!

Vi är på plats i hyfsat god tid och jag tar ut hunden och börjar direkt jakten på hjälm. Frågar några bekanta om de råkar ha med en extra men får sedan hjälp av Emelie som kunde ringa Göran från passgruppen och han hade som tur var en hel Ikea-kasse med hjälmar som kan användas för passfunktionärerna. TACK till er båda för att jag kunde låna en av dessa, det var en lättnad och gjorde att jag sedan kunde fokusera på ridningen.

Eftersom alla passgrenarna går efter varandra hade jag inte bokat en hage men däremot är det när man tävlar i pass väldigt mycket väntan mellan varje heat. Dagen börjas med en uppvärmning men sedan är det mest att gå och vänta, köra ett lopp och sedan vänta igen… Lite som höjd eller längdhoppare kanske?

Första grenen ut var i alla fall P1. Vi gick mot Moa och Mökkvi i heat nummer tre och en lugn stämning runt boxarna och kort väntan där inne passade oss utmärkt. Assa kom ut bra ur boxen och smäller iväg i en bra pass! Det är tungt på kanterna men hade till och med sinnesnärvaro att styra henne mot mitten på banan. Dock märkte jag att hon efter vinterns lugnare träning är ovan att sprinag såpass långa sträckor och de sista femtio meterna sackade hon märkbart. Vågade dock inte driva för mycket eftersom jag då var rädd att hon skulle slå upp istället men vi höll passen över mållinjen och tiden 25,55 räckte till SM-kval (under 26 sek). I nästa heat ville jag gärna slipa lite på tiden och stämningen i boxen kändes bra igen men av någon anledning blev det galopp ut ur boxen. Jag ville lägga henne utan att tappa för mycket fart men det resulterade i att hon bara blev starkare i galoppen och vi fick ingen tid.

Sedan laddade vi om inför speedpass med lite kaffe och mellis för mig och hö för Assa. Vi var ganska långt ner i startlistan i grenen och häst efter häst innan oss fick röd flagga. Jag hade märkt att banan var lite gropig och mjuk men Assa brukar kunna hantera sånt. När det väl var dags så vågade jag dock inte gasa järnet utan istället så fokuserade jag på säkerhet och vi sprang i mål på 8,99. Helt ok och jag har en kvaltid i grenen sedan i höstas. I år är dock kvalgräns 8,50 så de tiderna ska vi försöka ligga på lite mer stabilt senare under säsongen. Heat nr 2 hade jag ambition att gasa mer men det kändes lite wobbligt och gick istället något långsammare, 9,07 om jag inte minns fel. Assa är harmonisk och stark efter vinterns träning men det märks att snabbheten är något som hon kommer behöva jobba lite på under våren.

Sista gren för dagen var Stilpass PP1 och här ändrades också kvalgränserna från 5,60 till 5,90 inför denna säsong. Något som gjorde att jag i höstas bestämde mig för att överge min gamla ”taktik” då jag helt enkelt låtit Assa ösa på från start och istället börja öva läggning ur galopp. Något som kan gör att jag riskerar att inte få galopp men en sämre tid, eller få galopp och ingen pass. Idag satt dock allt på första heatet. Vi skrittade in i tratten, fattade galopp och la oss sedan i pass smidigt och det gick snabbt! Poängen var mellan 6 och 7 av alla domare och tiden under 9,1 så totalpoängen på loppet blev hela 6,75! Stilpass är ju dock såpass jobbigt att man måste lyckas på båda sina försök så det var bara att ladda om och försöka replikera samma utförande igen. Lite sämre läggning gav något sämre tid men poängen höll sig ändå över 6 och totalt blev min stilpasspoäng 6,50 vilket är nytt personbästa och SM-kval med råge, så roligt!!

Glada efter den långa men väldigt lyckade dagen!

Nu är jag kvalad i alla våra grenar vilket jag inte trodde inför dagens tävling men det känns väldigt skönt inför resten av vårsäsongen att kunna fokusera på att finslipa detaljer utan att känna att jag behöver jaga kvalpoäng. Nästa tävling är i Norrköping om två veckor och då ska både Assa och Aska få följa med. Hoppas på lika fint väder som idag och ännu snabbare bana!

Passrapport

Maj och tävlingssäsongen är i full gång! Förra helgen var vi med Assa på nationell tävling i Romme (Borlänge) och denna helg har vi åkt till Eskilstuna med Lillan och Assa. Båda tävlingarna har jag bara ridit pass på. Assa ska fokusera på det framöver och Lillan är inte redo för femgångsprogrammen ännu.

Tyvärr har jag fastnat med dåliga starter i passlöp med Assa där jag upplever att jag tappar fokus och gör annorlunda än vad jag gör på träning, vilket i sig är ironiskt när jag i dagarna blev klar med min idrottspsykologi och avslutande arbetet handlade just om passlöp. Vad gör jag då? Jo, jag driver till aningens för mycket när boxarna öppnar istället för att låta henne gå ut lugnt o accelerera sen. I Romme så bidrar dessutom skramlande boxar till extra spänning hos henne så där är det extra viktigt att jag är lugn. När jag fick till den taktiken gick hon på runt 24,60 där. Bästa tiden i helgen blev 25,97 vilket fortfarande är under SM-kval så det är ju skönt.

Däremot är Assa riktigt stabil i passen och i Romme blev det personbästa på 8,24 i speedpass som följdes upp av dagens 8,33 och tredje bästa tid på tävlingen. Snabba tider och harmonisk häst leder även till fina resultat i stilpass. Särskilt i Romme när det blev hela 6,17 med flera 7:or för passkvalitet.

Idag var även Lillan med och gick passlöp. Fokus var harmoni och lugn i startboxar vilket vi lyckades bra med. I går var hon dock lite för styv i ryggen och passen slutade i galopp men idag fick hon jogga fram utan press och fick två godkända (om än långsamma) tider. I Speedpassen så började hon sträcka ut ordentligt och jag kunde gasa mer även om det fortfarande är fokus på säkerhet och lugn stämning. Två godkända löp på 10,15 och 9,65 vilket är riktigt bra med tanke på att kval till SM ligger på 9,50.

Nästa tisdag åker vi troligen till Toftinge och rider passkvalet. Mest för att jag ska få möjlighet att rida mer box och öva på att hålla mig till planen, ha kvar kontakten i boxen och inte driva för mycket.

 

Assa-mys i Romme
Assa-mys i Romme
Innan stilpass på Romme
Innan stilpass på Romme
Duktiga passhästar på Sundbyholm!
Duktiga passhästar på Sundbyholm!

 

Dyggur KM

I helgen var vi iväg till favoritbanan Norrköping och tävlade i passgrenarna! Var osäker in i det sista om jag skulle anmäla mig då Assa mest myst runt i skogen och gått som barnhäst efter SM men efter några ridpass så bestämde jag mig för att anmäla mig ändå. Testade lite starter och hon kändes säker och tänkte inte galopp alls.

Tävlingen inleddes med stilpass. Jag var inställd från början på att bli nollad i läggningarna och släppte henne långsamt in till passen. I första försökte rollade hon dock en del trots det – tillräckligt mycket för att jag skulle få en 2,5:a i läggning. I övrigt var poängen för passkvalitet runt 6,0 i båda löpen och 5,5 respektive 6,0 i nedtagning. Med tider på 8,88 och 9,30 så ledde detta till en slutpoäng på 5,59 och en andraplacering.

I passlöp 250 meter var vi två anmälda. Jag och NM-vinnarna Danni och Blængur. Med andra ord var jag fokuserad på mitt race och att göra bra löp, helst under 25 sekunder som är SM-kval. Dock var tidtagningen på passlöpen manuell vilket brukar leda till långsammare tider. Primära målet var att få en godkänd tid då Assa ibland tappat passen när vi har en snabbare mottävlare som drar iväg. Redan i första löpet så får jag en helt ok start och även om Danni accelererar snabbare så håller vi jämn hastighet och tiden landar på 26,19, medan Danni red på 24,08 som också blev hans vinnartid. I löp nummer två så hade båda problem med starten och tiderna blev runt 26 och 28 sekunder. Det är svårt att få till ett bra löp direkt efter första löpet när vi är så få startande. Hästarna får inte riktigt chansen att återhämta sig helt, även om vi går tillbaka till start långsamt.

Mellan tävlingsgrenarna hängde vi runt och tog lite promenader med våra små tanter till hästar.
Mellan tävlingsgrenarna hängde vi runt och tog lite promenader med våra små tanter till hästar.

 

Dag två var det dags för heat 3 och 4. I heat tre får jag till en av de bästa starterna jag haft. Precis som sist accelererade dock Danni snabbare iväg men sedan drog Assa på rejält och enligt publiken så knappade vi även in lite. Tiden slutade för vår det på 25,08 som blev vår bästa. Hon kändes stark även i sista heatet men då blev det lite för mycket galoppsteg ut ur boxen och en sämre läggning. Den tiden blev 25,87. Med andra ord fick vi till FYRA godkända löp – skönt kvitto på att träningen går åt rätt håll!

Dagen avslutades med speedpass och då Danni hade strukit sig så kände jag att jag där hade chans på blågult. Jag var först ut och slog till på tiden 8,86. En tid som gjorde att jag höll ledningen med god marginal inför andra heatet. I andra försöket görs startlistan om så att ledaren rider sist och det var några andra som kom ner på under 10 sekunder men när jag skulle rida mitt andra försök visste jag att jag hade vunnit. Jag ville dock finslipa tiden lite och det lyckades! 8,59 red vi på vilket är årsbästa det med! Detta heat filmades även av mamma så bjuder på det:

 

 

 

Finaldag med speedpass och MTB

SM är över för denna gången och avslutades med en varm, solig dag med många fina ritter!

Jag själv smet dock iväg en dryg timme på morgonen med lilla MTB. Behövde få röra lite på mig och rensa hjärnan och passade på tidigt på morgonen. Det är nämligen inte bara hästar som går in i vårt släp som även fått agera cykelförvaring och omklädningsrum!

20130708-130556.jpg

Efter 80 minuters cyklande i Norrköpingsområdet så kunde jag njuta av lite finaler innan det var dags för min sista gren; speedpass!

Det är den gren vi har sämst förutsättningar till bra placeringar då det finns extremt många snabba hästar i Sverige. På ett sätt skönt då jag mest tävlar mot mig själv och kan njuta av publiken och hela omgivningen mer. Kolhydratsladdade Assa med havre, duschade henne med kallvatten då temperaturen steg mer och mer, gick med henne och lät alla rutinerna ta tid. Tänkte lite på hur slut hon måste vara i kroppen efter tre dagars maxande men när jag satt upp kändes hon förvånansvärt pigg!

Uppvärmning inför passgrenar är en utmaning i sig och man ser alla taktiker: från att knappt sitta på hästen innan start till att provrida banan flera gånger och maxa kroppen. Jag kör en mellanvariant och tänker lite som när jag själv ska springa: börja med att mjuka upp kroppen med mycket skritt och tölt på böjda spår. Lång och låg form, fokus på kommunikation och lösgjordhet. Sedan några korta läggningar där jag vill få igång trycket i benen. Då rider jag inte långt men jag vill aktivera muskelfibrerna ordentligt. Ser sedan till att hinna skritta en stund innan loppet för att pulsen ska gå ner men vill inte att hon ska stå still utan vill hela tiden ha igång blodgenomströmningen och behålla värmen i musklerna!

Speedpass är 100 meter på tid med flygande start, så man kommer alltså över startlinjen i full fart. Utmaningen här är att börja gasa i rätt tid. Man ska hinna nå maxfart men hästen ska orka hela vägen. Två försök och bästa räknas, det gör att man kan vara lite försiktig i första och chansa mer på andra!

Mina försök slutade på 8,93 och 8,46. Jag var inte medvetet försiktigt på första men hon rollade lite så då kunde jag inte trycka på fullt. I försök två var hon helt säker och rejält taggad, vilket också gav en av våra bästa tider! Placeringsmässigt blev det 14:onde plats bland seniorerna, en förbättring mot föregående års 18:onde (på tid 8,97)

Efter att ha skrittat av Assa och gett henne en dusch kunde jag sedan i lugn och ro njuta av fyr och femgångsfinalerna, innan vi till slut åkte hem. Ett riktigt roligt SM är slut och jag ser redan fram emot nästa!

20130708-152616.jpg

Tävlingssäsongen har börjat!

På väg hem från helgens SM-kval i Norrköping.

Hamingja som var med som sällskap och träna ägnade hela gårdagen åt att prata med allt och alla. Hon var visserligen söt men prestera på banan gick icke. Hemma går hon fram fint men på banan var det kört. Handbromsen i och resultat därefter…

Assa ska i år gå passgrenar och stilpassen är nog svårast! Jag har tränat så mycket speed att läggning från galopp inte riktigt sitter. Tider runt 10 sek, god passkvalitet men en missad läggning resulterade i en sjätteplacering på runt 4,80.

Speedpassen avgjordes i går eftermiddag och i hårt motstånd knep vi femteplatsen på 9:03!

Idag kändes det lite segt att åka hela vägen till Norrköping enbart för att starta två heat i passlöp. Det var dock enda grenen jag inte kvalat i och startboxträningen behövs. Assa gick snällt in i boxen och efter att ha ryckt till lite när boxen öppnades var hon snabbt iväg. Hon brydde sig inte om att medtävlaren galopperade utan öste hela vägen i mål! 23:75 på 250 meter säkrade både seger och en SM-biljett! (Kvaltid 25 sekunder).

Även försök två var säkert men långsammare. Lite försiktigare start och trötta ben, men känns otroligt kul att hon är så säker i sin pass!

20130421-135818.jpg

Nu blir det några dagars välförtjänt vila för tjejerna innan vi laddar om för nästa tävling!

Skiljer det verkligen så mycket?

Idag var sista dagen på SM och den officiella resultatrapporteringen överlåter jag åt andra medier, exempelsvis Islandshästnyheter som har hållt oss uppdaterade på ett ypperligt sätt under tävlingens gång.

 

För min och Assas del innebar dagen start i speedpass, 100 meter på tid, med flygande start. Mitt mål var att rida under kvalgränsen på 9,20 och i första försöket var Assa visselrigen säker men kändes loj och tände inte till. Tid: 9,46/9,58 (elektronisk vs. manuell). I andra loppet – som för övrigt dröjde extra lång tid pga strul med tidtagningen så taggade hon till betydligt mer och jag vågade gasa. Tid: 8.95! Hon låg 250 meter och ökade hela vägen in i mål så det kändes toppen inför framtiden. I vinter ska vi bara bygga styrka och explosivitet!

 

 

 

Nu är jag ännu inte en superrutinerade race-ryttare utan jag har mest ridit stilpass och femgång. MEN en fundering väcktes ändå inför löpen:

 

Hur ser den optimala uppvärmningen inför löp egentligen ut?!?

 

Många av elitekipagens uppvärmning ser ut som så att de rider lite volter och uppmjukande i skritt och tölt, eventuellt även en liten snabb jogg i trav. Efter det sitter de av och leder runt på hästarna eller skrittar i lugnt tempo tills det är dags för löpen. Min uppvärmning idag var ovantligt lugn, tölt, trav och tempoväxlingar, en liten läggning och jag ångrar såhär i efterhand att jag inte lät henne sträcka ut ordentligt i den! Det var efter första löpet, när hon fått gasa ordentligt en gång som hon sedan kändes som en helt annan häst i kroppen.

 

Spontant vill jag då gärna jämföra med människor som håller på med explosiva idrotter. Ni kommer väl ihåg Klüft eller Bergqvist? Inte promenerade de väl runt som enda uppladdning utan det var uppeppning till max och jag kan tänka mig att de gjort några ”uppvärmningshopp” och pulshöjande aktiviteter. Vet själv att jag presterar bättre efter lite intervallrusher etc och tänker mig att även hästarna behöver aktivera frånskjutsmusklaturen ordentligt? Starta från stillastående, springa fort korta sträckor och kanske nån explosiv start?

 

Samtidigt kan jag tänka mig att dilemmat är att vissa av ”raketerna” blir övertända om man peppar för mycket och att ryttarna vill spara energi till prestationen. Fast… På hemmaplan är det väl ingen som promenerar med sin häst i 30 minuter för att sedan göra en rusning i maxfart?

 

Ni som håller på med Islandshästar, och även övriga: Det skulle vara intressant att höra vad ni tror/tänker/tycker i denna fråga. När man själv tränar hamnar man oundvikligen i en situation där man jämför hästen och människans träning och ja, vi är olika på många sätt, men hur mycket skiljer sig förutsättningarna för goda fysiska prestationer egentligen?