Träna grenspecifikt!

Hamingja i början av sin passträning, våren 2012

Om en vecka gör jag och hästarna säsongsdebut på tävlingsbanan och då jag framförallt rider pass så har jag funderat en del kring träningsupplägg och liknande. Jag hör fortfarande idag människor som menar att passen är som den där lilla lyxiga saken man bara unnar sig ibland och att man ej ska rida för mycket pass. Jag menar snarare: Vill du bli bra på något måste du även träna grenspecifikt!

Detta innebär INTE 20 passläggningar per ridtur och bara pressa max hela tiden. Passen är en explosiv gångart som kräver att hästen tar i max. Men att rida pass i alla fall en gång i veckan och ha en avslappnad inställning till hela situationen gör snarare att jag upplever hästar som tycker om att springa i pass och som inte gör det med spänningar.

Vi maxar inte privat på alla våra egna träningspass heller men nämn den sprintlöpare som aldrig tränar explosivt utan istället bara stretchar, springer långpass och kör styrketräning? Dessa träningsformer är för övrigt ypperliga komplement som antagligen stärker sprintern inför hens huvudsakliga gren, men även i alla övningarna finns fortfarande det en bakomliggande tanke.

Att träna grenspecifikt när det kommer till flygande pass innebär för mig att ridpassen på ridbanan fokuserar mycket på bärighet och bakbensstyrka. Gärna mycket igångsättningar och övergångar. Lösgörande arbete och kommunikation för att hästarna ska lyssna och ta halvhalter. Ute blir det pass när underlag tillåter, ibland fokus på snabbhet och ibland på övergångar.

Med Assa som ska gå 250 meter pass har vi även tränat start från stillstående. Då rider jag starter och rider rätt korta pass-sträckor. Dessutom rider jag andra gånger pass längre sträckor. Då kräver jag inte alltid maxfart utan fokus är på att hålla en god pass i runt 300 meter eftersom det kräver en annan styrka än när det är 100 meter som gäller.

Här ser ni ett smakprov på start från stillastående – något vi även tränat bredvid andra hästar:

 

Hamingja som ska göra debut i stilpass har under vintern fått träna läggningar och att bara hitta sin egen balans i pass. Jag har inte krävt några tempon utan låtit det komma successivt när hon exempelvis taggat till vid uteritter. Jag försöker hela tiden stanna INNAN det spricker och hon tappar balansen, detta för att hon hela tiden ska ha en positiv upplevelse!

Nu börjar även farten komma och med styrka och balans håller hon passen länge.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *