Äventyrssemester

Åh vilken härlig vecka jag har haft! Detta skulle egentligen kunna bli flera inlägg men kör på ett mastodontknlägg så får ni scrolla bort det ointressanta ;). Det började i alla fall med att jag och Mari anmälde oss till AIM challenge och när vi insåg att cykelvasan var helgen efter tänkte vi helt enkelt att varför inte hänga runt i Dalarna och Härjedalen en vecka? Fredag kväll bar det alltså av med en bil lastad med tält, sovsäckar, stormkök, cyklar, vandringsutrustning och diverse annat nödvändigt. Även Fokus hängde med!

AIM challenge
För att jag skulle kunna köra så ställde min släkting Yvonne upp som hundvakt. Vi kom till Orsa på fredagen och körde en mysig runda vid Grönklitt för att testa våra nyinköpta plattformspedaler. Skulle gärna cykla mer i de trakterna. Fina stigar även om något parti var väldigt lerigt.

AIM är en tävling som arrangörererna beskriver såhär:

”Lag på 2 personer ska under 6 timmar samla så många kontroller som möjligt utav 60 utplacerade. Olika kontroller ger olika poäng beroende på svårighetsgrad. Kontrollerna nås främst med cykel men kan även nås med hjälp av löpning. En del av kontrollerna innehåller moment som rappellering, klättring, paddling och simning, elit eller motionär, du bestämmer din egen rutt och svårighetsgrad.”

En tävling jag har velat köra i flera år och nu var det äntligen dags! Vi lämnade Orsa tidigt på morgonen och rullade mot sälen. Vädret hade lovat uppehåll men framme i sälen regnade det och dimman låg tjock över fjällen. Vi hämtade nummerlappar och började lokalisera oss, lagom till start slutade det regna men då dimman låg fortsatt tät så när vi fick kartorna 10:00 bestämde vi oss för en cirkarutt ner mot dalen och ta avstickare mot så många kontroller som möjligt. När vi susade ner för den långa backen så bet kylan och kontrollerna ”paddling” och ”simning” lockade inte helt. Vår ursprungsplan var att passera dessa kontroller på vägen hem men tyvärr ändrade vi rutt halvvägs in och det gjorde att vi helt enkelt missade två av de kontroller som var värda mest poäng, klantigt av oss men en bra lärdom till nästa år. Jag är som bekant väldigt svag i cykling uppför och oj vad höjdmeter vi avverkade under dagen. Sidostick upp för bergsväggarna, starten på cykelvasan och upp på vasaloppets högsta punkt. Tur av vissa kontroller hade äventyrsinslag så vi fick vila cykelmusklerna och hitta på annat istället! Vi disponerade överlag tidsramarna mycket väl och gick i mål med med 10 minuters marginal och hade då cyklat 7,1 mil! Nöjda med vår insats och vi blev ännu gladare när vi insåg att vi inte alls var placerade i botten utan kom på plats 29 av 57 damlag med våra 164,5 poäng! VI hade eventuellt kunnat knipa nån poäng till innan målgång men just då var jag alldeles för slut för det. Mari var otroligt stark så jag kunde ligga på rulle sista biten tillbaka mot mål, några väldigt långa kilometer…!

Innan start och laddade!
Innan start och laddade!
Mari grejar badande!
Mari grejar badande!
Lite löpning för att hitta en kontroll
Lite löpning för att hitta en kontroll
En av äventyrskontrollerna
En av äventyrskontrollerna

Tältande bland getter och kor

Fokus hade under tiden vi irrat runt på fjället fått åka med min släkting till Särna där vi hämtade upp honom och sedan fortsatte färden mot Tänndalen. Någonstans mellan Särna och Tänndalen så hittade vi en liten parkeringsplats där vi kunde slå upp tältet. Precis innan vi ska krypa i sängs så hör vi en bjällra och helt plötsligt kommer det en fjällko vandrades genom den glesa skogen. Hon vänder sig om, och där kommer tre små getter i hennes spår. Så otroligt charmerande! De vandrade vidare hem mot sin fäbod och vi kunde sova ut.

Sötaste getterna!
Sötaste getterna!

Helags

Vi var sugna på att fjällvandra med minst en övernattning och efter lite research så bestämde vi oss för att Helags var ett bra alternativ! Häftigt, hög topp och lagom långt bort. Vi kom till parkeringen ganska sent på kvällen men valde att vandra en bit för att hitta en fin tältplats. Efter 2 kilometer kom vi till en liten sjö och där slog vi upp tältet och gick och la oss ganska omgående. Detta var Fokus första natt i tält (natten innan sov han i bilburen) och jag var lite nervös för hur han skulle hantera det men han var nog ganska trött. Efter att ha snurrat runt något varv så kröp han ihop till en boll vid våra fötter och där låg han sedan resten av natten.

Nästa dag bar det av mot Helags fjällstation. En vandring på 1o kilometer och vår ursprungsplan var att vandra dit. Slå upp tältet och sedan ta en promenad i närområdet för att sedan göra toppturen dagen efter men väl framme öppnade sig himlen. Vi gick in en snabbis på fjällstationen (där hundar inte var välkomna) och kollade väderleksrapporten som utlovade uppehåll på kvällen och regn hela nästa dag. Vi bestämde oss för att försöka få upp tältet och plan B var att utnyttja fjällstationens värmestuga. Vi hade som tur var lärt känna tältet nu och det gick snabbt att få upp och vi lyckades även mecka in både oss, packning och hund i det utan att det blev alltför blött. Vi kröp ner med benen i sovsäcken, hunden kurade ihop sig och vi lagade en sen lunch i förtältet. Det blåste ganska mycket och regnet fortsatte att ösa. Vi kom dock överens om att OM det klarnar är det smartaste nog att göra toppturen samma kväll. Googlande sa att det var en tur på 3-4 timmar och när det vid 16-tiden slutade regna så började vi klä oss och förbereda oss för toppturen. Med regnkläder på och godis i fickorna begav vi oss mot toppen. Det var ingen led på karta men Helags är en välbesökt topp och stigen var tydlig. Halvvägs upp möter vi ett par på väg ner som förklarar att det blåser och är riktigt kallt däruppe och de valde att bara gå till glaciären. Vi ville dock testa toppen och fortsatte uppåt. Än lyste regnet med sin frånvaro men däremot låg det ett moln runt hela toppen och så småningom var vi inne i molnet. Vi såg hela tiden några rösen framför oss men det var lite segt att inte veta hur långt det var kvar. Sista biten var även rejält knepig med stora stenblock att hoppa på. Uppe på toppen skrev vi i boken och begav oss sedan neråt. Vi hade läst att västra leden ner var enklare och tänkte också att en rundtur kunde vara bra så vi fortsatte helt enkelt vidare på leden som mycket riktigt var plattare nu. Vätan gjorde dock klipporna hala och när vi gått en stund höll vi lite för mycket vänster och plötsligt var den utmarkerade leden borta. Vi oroade oss inte så mycket för då var vi nere från molnet och såg fjällstationen. Det blev dock en lite längre promenad än nödvändigt och först vid 21:30 var vi åter vid tältet. Vägen ner var dock otroligt vacker med utsikt över dalen och både renar och ripor som skymtade. Väl nere lagade vi oss middag och kröp sedan in i tältet för att sova.

Natten var stormig och även om vi fick uppehåll medan vi lagade frukost så kom regnet sedan åter lagom till att vi rev tältet. Vi lyckades vara torra trots allt och vägen tillbaka ner mot parkeringen kantades av regn och sol om vartannat. Inget som inbjöd till någon längre rast men vi hann ändå med ett kaffestopp och ännu mer renspaning!

Peppade inför Helags
Peppade inför Helags
Vakna vid en sjö - inte helt fel!
Vakna vid en sjö – inte helt fel!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus på topptur
Fokus på topptur
Dimman lättar...
Dimman lättar…

Ridning och cykling i Funäsdalen

Tillbaka till civilisationen kände vi att det var läge att torka upp prylar, få oss en varm dusch och återhämta oss lite så vi åkte upp till lägenheten i Tänndalen där vi bodde in oss två nätter. Nu väntade två lugna dagar med marknad i Funäsdalen, Cykling vid Djupdalsvallen (Säterturen som är en del av fjällturen rekommenderas varmt för en lagom teknisk MTB-runda i otrolig miljö!) med tillhörande våfflor. Jag höll några ridlektioner i Funäs men vi fick även rida ut en tur bort till Ljusnedal och fika. Kombinerad lyxridning och uterittslektion helt enkelt!

Underbara singletracks!
Underbara singletracks!
Njutning!
Njutning!
Säterturen
Säterturen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Uteritt med fikastopp!
Uteritt med fikastopp!

Cykelvasan
När det på tisdagen blev klart att Maris Kalle skulle komma upp på torsdag kväll så insåg jag att jag löst hundvaktsproblemet och det var plötsligt fritt fram att anmäla sig till cykelvasan! Nu har jag kört två hela och en halv Cykelvasa och valde i år att satsa på halva igen. Detta för att inte ta mig vatten över huvudet då långpassen har uteblivit senaste tiden.

Vi tältade precis vid Oxberg och jag kunde rulla ner till start i god tid. Lokalisera mig lite, käka liten tidig ”lunch” och dricka lite koffeinhaltiga drycker… Sådär så att jag i startfållan sedan stod och var lagom kissnödig ;)

Morgonstund...
Morgonstund…
Fin lägerplats vid Oxberg
Fin lägerplats vid Oxberg

Sista minuten-inköp av biljett gav mig en plats i led 9 av 10 så inte helt optimalt för en bra tid då jag fick en ganska ryckig körning med många omkörningar. Mitt mål var att slå 2013 års tid på 2:01 men det ville sig inte riktigt. Det blev många ”kommer till vänster”, särskilt utför och på platten. Hade laddat med vatten i camelback och sportdryck i vattenflaska samt godis i ramväskan så gjorde inga depåstopp utan kände mig stark ändå.

Sträckan innan oxberg var dock omlagd något tror jag för tidigare åt har man där kört genom byn, nu var det skogsväg brevid istället, vilket gjorde att den långa ”hatbacken” överraskade och jag kopplade inte att den var där förrän folk fick växelproblem till höger och vänster och började hoppa av cyklarna. Denna backe har jag alltså cyklat en gång tidigare och sedan haft vidrig mjölksyra i flera mil. Senaste två gångerna gick jag upp. Nu gick jag en kort sträcka men kunde sedan hoppa upp och cykla igen med fokus låg växel och medelkadens. Allt för att undvika mjölksyra eller pulstoppar!

Efter Hökberg fick jag riktigt bra flyt däremot. Låg en del på rulle och turades om att dra med två andra cyklister i princip hela vägen in till eldris. Dock fick vi även här väja och byta spår en del.

Vid Eldris kunde jag trycka på ytterligare, utförs och platt blandat är jag starkast på och då kan de små uppförsluten attackeras lättare. Att maxa in mot mål kändes dock i de sista två broarna innan upploppet men väl där kunde jag spurta in mot mål med händerna i luften!
Överlag ett härligt lopp! Tidsmässigt hade jag gärna gått under 2 h men har haft lite för få cykelpass och backpass för det. Låg nog lite under med vätskeintag trots 2 L vatten plus sportdrycken då jag hävde i mig tre glas direkt efter målgång och hade en lätt huvudvärk. En dusch och lite energi gjorde dock susen och jag var sen  form att heja Mari över mållinjen som gjorde en strålande Cykelvasadebut!

I mål på cykelvasan!
I mål på cykelvasan!

Island levererade som vanligt!

Strax efter hemkomsten från SM var det dags att åka bort igen, denna gång till Island. Vi besökte Landsmót, red ut i naturen, tittade på våra hästar och umgicks med våra vänner. Som vanligt bodde vi hos våra vänner och min ”extrafamilj” på Leirubakki.

Hej söta hästar!
Hej söta hästar!
Ridtur för att leta efter flocken!
Ridtur för att leta efter flocken!

Kveikja har blivit en långbent och vacker åring som jag längtar efter att se hur hon utvecklas.

Nyfiken och längst fram i flocken!
Nyfiken och längst fram i flocken!
Hej min lilla häst!
Hej min lilla häst!

Mammas nyfödda föl efter Fylking frá Árbakka och Magni frá Þjodolfshaga 1 var ett vackert litet stoföl som precis som Kveikja är rödblack. Hon kommer heta Friða, Döpt efter Friða Hansen som är dotter i familjen på Leirubakki och även min ”lillasyster” där:

Pappan Magni!

 

Friða frá Drekahreiðri
Friða frá Drekahreiðri

 

Ser fram emot nästa sommar då jag blivit medbjuden på en privat långritt som ordnas av en bekant, men nu är det skönt att vara hemma och pyssla med hästarna här och även fixa lite med mitt renoveringsprojekt.

Hej då västkusten!

På väg hem efter drygt två härliga veckor på västkusten.

Mitt immunförsvar har fortsatt att spöka, något som troligen hänger samman med att jag har en underfungerande sköldkörtel (hypotyreos) som jag nyligen börjat medicinera. Tills hormonerna är på rätt nivå går dock hela kroppen på lågvarv vilket även påverkar immunförsvaret. Är inte riktigt sjuk, men känner mig inte på tiptop och cykeln har mest legat i bilen tyvärr!

Jag har dock kunnat njuta av sol, promenader och lite mer surfing!

20130723-195017.jpg
Mamma kom förbi förra helgen och hade med sig lilla Äcco, så hundarna lekte massor!

20130723-195058.jpg
Jag har finslipat min surfteknik och idag fick jag till ett härligt häng i seglet!

20130723-201350.jpg

20130723-201337.jpg
På lokala hamndagen så passade jag på att inviga mina nya löparskor: ”Saucony Kinvara 4” och de var snabba! Banan som var hela 2,2 km lång tog jag mig runt på 10:18 minuter. Kilometertid 4:45 vilket är riktigt snabbt för att vara jag!

20130723-203321.jpg

Många kvällar har vi suttit utanför huset och bara njutit av solnedgångarna!

Jag lär mig vindsurfa!

Eftersom jag om två veckor befinner mig i Nice för att sedan åka till UCPA:s center och lära mig vindsurfing så passar det ju fint att tjuvträna lite nu!

Min tidigare vindsurferfarenhet består av 3 tillfällen där jag 1. Drev till andra sidan sundet, 2. På trasig bräda tappade masten vid första vurpan, 3. Hyrd bräda i Egypten som bara drev runt.

I år är det dock revansch! Pappa, som surfade massor när han var yngre, har skaffat en hyfsat snäll bräda och peppar mig att också pröva och såhär har det gått hittills:

Dag 1:
För mycket vind! Stod på brädan, full fart från hamnen och sedan in mot bryggan, vurpa och satt fast.

Dag 2:
Snälla brisar. Pappa i följebåt! Självförtroendet steg när jag både kunde kryssa och länsa och faktiskt ta mig in i hamn på egen hand.

Dag 3:
Snäll vind igen, nu dags för utmaningen: Segla runt brädan från stugan till hamnen, SJÄLV! Jag ut på stora havet, utan följebåt! Höll på att inte ens komma ifrån land, drev helt enkelt bara in mot klipporna. Läskigt och frustrerande. Pappa simmade med mig en bit ut och då fick jag vind i seglet! På något sätt lyckades jag faktiskt kryssa runt sen också. Självklart inte utan vurpor och tappad vind. En surfare med självaktning anser antagligen att jag är knäpp som är ute på grund av den svaga vinden men det är rätt bra nybörjarvind, skönt att hitta balansen och hinna tänka!

20130713-101752.jpg

20130713-101806.jpg

Semestertider

I dryga två veckor, med start i måndags, är jag nu i vår stuga på Källareholmen utanför Grebbestad. Vila och titta på havet, lära mig vindsurfa och så lite cykling, joggning och pyssel är den avancerade planen. Ett hektiskt år gör att jag behöver en del återhämtning nu, och var är bättre ställe att få det än här?

Känslan när vi närmar oss huset.. Oslagbart!

20130711-091026.jpg

Pappa visar hur det ska gå till:

20130711-091034.jpg

Cykelutflykt på fastlandet och pausade för rökt makrill i Havstenssund, mums!

20130711-091042.jpg

Ligga och läsa med denna utsikt.. Ja tack!

20130711-091056.jpg

Midsommaridyll!

Förra sommaren firade jag midsommar på Island genom att besöka en folktom festival. Högtiden firas inte där men i år kompenserades jag genom ett extremt traditionellt firande!

Vi kom ut till Källarholmen rätt sent på torsdagskvällen och totalt blev vi 10 personer från min släkt i stugan: Jag, mamma, pappa och brorsan plus 3 kusiner, en ”respektive” och två kusinbarn. Traditionell midsommarlunch med sill, ost och jordgubbar inledde dagen:

Efter det följde midsommarfirande med övriga invånare på ön. Inklusive dans runt midsommarstång, brännboll och diverse lekar. (Säcklöpning, irländsk fylla, krabbfisketävling och ven ett musikquiz). Självklart med tillhörande midsommarväder: lätt duggregn.
20120627-193243.jpg

På detta följde i sin tur lite mer matintag (wok över öppen eld) och sedan intog vi i den yngre generationen sjöboden. Allsång ackompanjerat av kusinen på gitarr är en återkommande tradition!

20120627-193712.jpg

Runt tolvtiden slängde vi på oss regnkläder (och ett och annat paraply åkte fram) för infärd till Grebbestad. Totalt var vi 18 personer som åkte över men några skulle som tur var* inte tillbaka till ön och några blev hämtade med en annan båt. Jag har aldrig hört så många kärleksförklaringar som när folk insåg att jag var nykter och faktiskt kunde köra de tre kilometrarna in till byn… 2 timmars svettig tokdans (Ja, bästa sättet att beskriva det) på ”Konserven” innan färden gick åter hem till ön och vi kunde gå och lägga oss i gryningen.

20120627-193350.jpg
Ilandstigning i gryningen

Resten av veckan har varit lugn. Rätt trist väder och alla är lite halvkrassliga. Bergspromenader, läsning och umgänge plus ett gigantiskt träningsklädesinköp i Sportshopen, som med sitt nya flaggskepp nu är nordens största sportbutik och som kommer få ett eget inlägg sedan.

*Jag ogillar inte att vi är många men tänk er att försöka hålla ihop ett gäng på 18 pers så att alla kan komma hem samtidigt….!