Inlägget gjort

Nyinflyttade!

Efter några hektiska veckor på hemmaplan när jag försökt jobba i princip heltid och samtidigt flyttpacka, ordna ny bil och träna mina hästar så har jag nu äntligen landat i mitt nya hem!

Flyttlasset gick i fredags. Vi hade varit uppe en sväng för tre veckor sedan vilket var väldigt skönt då jag nu bara behövde flytta de sista prylarna. Fortfarande 6 flyttkartonger och ett antal väskor men ändå hyfsat enkelt.

Köksarbete
Utsikt över regniga berg

I denna omgång hängde Bylting med upp. Aska ska jag ha med på ridlärarutbildning om en vecka så det kändes mest taskigt att låta henne åka fram och tillbaka. Vi hade åkt ganska tidigt hemifrån så trots många stopp så var vi framme när det var ljust och först tänkte vi låta dem gå ihop några i taget men vi bestämde sedan att göra ihopsläpp direkt. Hennes hagkompisar är Andrá som hon känner sedan tidigare och två äldre valacker på 25 och 35 år och de blev nog mest glada att få en flickvän var i hagen. ;) Helt odramatiskt var det och mina stallkompisar tyckte mest att det var roligt att Bylting inte reagerade alls på de ungerska ullsvinen som gick i hagen bredvid. Söta tyckte både hon och jag!

Första kvällen i hagen

Dagen efter så blev jag medbjuden på en ridtur och jag hängde med då det skulle vara en lugn tur. Vi transporterade hästarna upp mot fjället en bit för att sedan skritta längs en fyrhjulingsväg in till ett gammalt Sameviste som har blivit renoverat och numera ibland nyttjas som konferensanläggning även om det var väldigt öde när vi kom dit. Hästarna fick gå och beta i någon timme medan vi fikade och sedan skrittade vi tillbaka igen och så fascinerande hur hästarna fattar att det är hemväg direkt. Bylting skulle såklart gå först och pinnade på genom alla vattendrag och broar som var lite läskiga på ditvägen.

hemväg genom Anådalen

Igår var det vila för Bylting och jag monterade bokhylla samt tog en vandringstur med pappa. Idag så var det inte läge för ridning heller. Stormvindar och regn på tvären gör att det var alldeles lagom att gå ut med hunden och jag är tacksam för att jag har ett torkskåp där sakerna sedan kan torka upp igen! Ska visserligen regna imorgon med men då tänker jag nog minsann rida oavsett väder ;) Det gäller att passa på nu innan jag ska ner söderöver igen!

 

Inlägget gjort

Geiranger – ett världsarv!

Här kommer en lite sen reserapport om del två av vår semester i Norge, när vi besökte Geiranger!

Efter att flera tipsat om Geirangerfjorden så kändes det som ett naturligt val att besöka denna fjord under norgeresan.

Bilresan mellan Gjendesheim och Geiranger tar utan stopp ca 3 timmar men vi la nog snarare sju timmar på att ta oss fram. Vi stannade vid sevärdhetsskyltar, caféer för att dricka ”riktigt kaffe” och spanade in flera vattenfall på vägen! När vi närmades oss Geiranger så åkte vi upp på Dalsnibba som ligger 1500 möh och bjuder på en fashinerande vy över både snötäckta berg och den vackra fjorden långt där nere. Vi åt sedan lunch i det fria innan vi fikade inne på hotellet vid Djupvasshytta som ligger vid en sjö på 1000 möh.

Riddarsprånget!
Pollfossen, ett av norges längre fall!
Utsikt från Dalsnibba!
Lunch i det fria!

De slingriga vägarna tog oss ner i Geiranger där vi efter att ha checkat in på campingen och hittat en tältplats tog en promenad genom staden. Den är inte stor och det märks att de här lever på turismen! 200 kryssningsfartyg om året kommer in hit och det betyder busslaster av folk nästan varje dag. Vi rekade lite för morgondagen och efter vår middag så gick vi även ”Fossvandringen” där man följer en lång trappa längs med vattenfallet i byn, superfint!

Dagen efter så hyrde vi kajak och paddlade ut i fjorden som bjöd på mulet väder och regnstänk men med vackra vyer och häftiga vattenfall så var det ändå en väl värd utflykt. De stora turistbåtarna som kör små turer ut i fjorden passerade ibland lite väl nära men dubbelkajakerna är ju riktigt stabila och i övrigt låg vattnet nästan spegelblankt.

Paddling i Geiranger!

Efter lunch så åkte vi upp till Wästerås gård som ligger lite ovanför Geiranger. Det går att gå men vi valde att spara benen till att vandra på de leder som utgår därifrån. Storsetterfossen var målet och vilket häftigt vattenfall! Här kunde man gå in under själva fallet och känna hur vattenmassorna forsade förbi. Vi mötte även gulliga får här… Efter den lilla vandringen på ca 1 timme så avnjöt vi fika på Westerås, supergott! Tillbaka nere vid campingen strilade regnet lite lätt och vi var helt slut så vi kröp helt enkelt in i bilen och satte oss för att läsa lite innan vi lyckades paxa några få av de sittplatser under tak som campingplatsen hade att erbjuda. Det är när det regnar som jag drömmer om ett tält med en rejälabsid och något högre sitthöjd… Nu kurade vi ihop oss med ett gäng andra campare under taket och tillagade vår tvårättersmiddag!

Storsetterfossen
En ny kompis!

Sista dagen var det tidig uppstigning och avresa då vår hemresa skulle ta oss via trollstigen. En häftig tur men efter dalsnibba så gjorde trollstigen faktiskt inte riktigt lika mycket intryck! Att vandra i de trakterna hade dock varit en häftig upplevelse misstänker jag. Precis nedanför trollstigen passerade vi ju även romsdalen som ju även det bjuder på storslagna berg. Överlag är ju Norge ett land som verkligen erbjuder naturupplevelser över det vanliga och jag ser fram emot fler resor för att kunna både vandra och klättra i andra delar av landet!

Inlägget gjort

Vandring i Jotunheimen

Nu har det gått en vecka sedan vi åkte hem ifrån Norge där jag, Sara och Fokus bilade runt, vandrade och tittade på olika sevärdheter.

Här tänkte jag framförallt fokusera på första delen av semestern som var en vandring i nationalparken Jotunheimen. Vi hade också läst mycket om att ”alla norrmän bör någon gång gå Besseggen” så varför inte börja där? Besseggen är en vandringsled som går längs med sjön Gjende och vi ville gärna vara ute mer än en dag så vi passade på att även sikta in oss på Bukkelaegret som när jag googlade i efterhand visade sig vara ”norges brantaste rösade led” – något vi inte insåg innan…

Vi anlände hur som helst till turisthyttan i Gjendesheim på söndagskvällen. Vi hade hoppats kunna tälta precis brevid bilen men de förklarade för oss att de goda nyheterna är att det är fri camping men de dåliga är att man måste ställa bilen på en långtidsparkering (till en avgift på runt 200 kronor för två dygn) som är en bit ifrån tältområdet. Detta gjorde att vi lite väl oorganiserat fick börja sortera ut vandringsgrejer, nattgrejer, matpaket etc på parkeringsplatsen innan vi körde bort bilen till långtidsparkering 1,7 km bort. Hitta tältplats var en utmaning då det var rätt mkt tält på plats redan men vi hittade en plats nere vid sjön där det visserligen var ganska blåsigt men i alla fall slät mark. Efter att tält slagits upp och vi hade intagit vår middag (falafel och mathavre tillsammans med örtcremefraiche och grönsaker – mums)  så kröp vi in i sovsäckarna och jag somnade ganska omgående.

Instagram moments
Matlagning med utsikt

Måndag morgon hade vi ställt klockan och var nog uppe bland de första på lägret. Tur det, då vi inte är de mest effektiva när det gäller till att packa ihop oss inför en dags vandring. Ner med tältet och packa grejer i rätt väskor, preppa kaffevatten och mattermos med lunch samt förbereda frukost innan vi skyndande oss till färjan. 7:45 var det avfärd mot Gjendebu. En 45 minuters färjeresa där vi passade på att äta lite frukost och dricka kaffe. Fokus gjorde att vi fick hålla oss ute men annars fanns det även möjlighet att sitta inne här! Vår väska med tält och sovsäckar samt all mat lämnade vi i Memurubu som var dagens slutdestination innan färjan ruffade vidare till Gjendebu som är i andra änden av den avlånga sjön Gjende.

Färjefrukost!

Under färjeresan hade vi försökt se dagens vandringsled Bukkelaegret då vi visste att den ”någonstans” skulle vända upp över berget, men vi hade inte sett något som såg bestigbart ut, men det visade sig sedan att det var för att det var rejält brant. Efter några kilometer längs med vattnet vände stigen rakt upp för berget och den slingrade sig upp längs med bergsväggen som på vissa ställen var förstärkt med kedjor. Lite väl utmanande med Fokus i ena handen men det gick ändå bra! Väl uppe bjöds vi på fantastiska vyer och några timmars enkel vandring i kuperad terräng. Här var vi ganska ensamma och vi mötte några renar och ett fåtal sällskap som var ute och gick. Så småningom skymtade vi Memurubu och insåg att stigningen ner blir också rejält brant. Sjugurtind som är berget som tornar upp sig mäter 1300 möh vilket innebär runt 300 höjdmeter brant nerför. Väl nere så hittade vi en mysig tältplats bland träden, slog upp vårt tält och funderade sedan på vad vi skulle göra… klockan var lite för tidig för middag och det hade börjat duggregna. Är man utan hund så kan man alltid hänga på fjällstationen men Fokus är lite för frusen för att bindas utomhus själv, trots täcke så vi kröp istället in i tältet och läste lite innan det var dags för middag. Fördelen med att kunna skicka mat i väska är att vi kunde lyxa till det lite. Pasta (kikärtspasta för min del) med vegbolgonese, pesto och pecorino samt paprika kändes som en riktig lyxmiddag efter dagen på fjället. Vi kröp in i sovsäckarna vid 8-tiden för att återigen undkomma duggregnet men det slutade med att vi somnade redan då. Dagen hade krävt sin energi helt klart!

På väg upp vid Bukkelaegret
Nedåt var det också bitvis brant
Vi hittade snö!
Uppe!!
Morgonen efter vaknade vi till sol och fantastisk utsikt!

Dag nummer två var det dags för kända Besseggen. Första dagens vandring kändes rejält i benen när vi gav oss på första stigningen men det lättade efter ett tag. Dock insåg vi att rådet ”packa lätt” var relativt. Vi hade nog runt 8 kg var och när vi såg de norska familjerna som skuttade fram med gympaskor och miniväskor kändes det som att packningen nog kunde ha rationaliserats lite till. Samtidigt uppskattar jag att ha med fika, kaffe och mattermos med varm mat och vi tog det i vårt eget tempo. När vi var uppe för första höjden så fick vi dock syn på själva eggen. En brant som tornade upp sig med en sjö på varsin sida. Otroligt mäktigt men tankarna gick hela tiden hos mig… ”hur ska det gå att ta sig upp DÄR?”. Väl där så gjorde utmaningen och klippblocken dock att det kändes mer roligt än jobbigt på vägen upp, även om det sög i magen några gånger när man var lite väl nära höjden. Att dessutom hålla koll på Fokus som är som en bergsget men som samtidigt gärna vill hälsa på alla hundar som han möter gjorde utmaningen extra stor!

Vi närmar oss Besseggen, men rundar först ena änden på besssjön.
Halvvägs uppe och ser ut över fantastiska vyer!
Gjendesjön långt nedanför oss!

Uppe på toppen njöt vi av en välförtjänt lunch innan vi fortsatte traska. Högsta punkten var ju trots allt ännu inte nådd men nu var det mer att gneta på över lätt ojämn terräng. Efter toppröset gick det utför… dock var vi högt upp 1700 möh tror jag toppen ligger på och det tog säkert två timmar till innan vi var nere igen, men då var vi inne i sånt flyt så vi tänkte att vi går direkt till bilen och hämtar den. Det var nog de längsta kilometrarna på den turen… En tur som totalt tog oss nästan 9 timmar inklusive fika och lunchpauser. Att få sätta sig i bilen, åka bort och hämta väskan med tältet och sedan köra bort till en campingplats kändes som en riktig seger! Vi checkade in på campingen som ligger ganska nära Gjendesheim och unnade oss varsin dusch innan middagen. Att ägna dag 3 åt att åka bil och bara göra kortare utflykter var helt klart en bra del i planen!

Fortfarande långt att gå när man är uppe!
Vackra vyer på vägen ner mot Gjendesheim
Den sista långa biten mot parkeringen!
Inlägget gjort

Sommarens Islandsbesök: Hästfokus!

Ojoj, nu går det undan i livet… torsdag – måndag var jag i Tänndalen och levererade bland annat en häst (Andrá är såld dit, men det kommer i ett separat inlägg!) och direkt när jag kom hem var det att packa upp och packa om för att resa vidare mot Island där jag har varit tills i fredags natt.

Vi åker ju till Island en gång per år oftast och nu skulle vi bland annat träffa våra hästar, provrida lite olika hästar som står på gården (alltid bra att ha koll på utbudet om det finns någon som letar häst i ens omgivning) samt provrida den nya sadeln som Anders har tagit fram. Hekla Saddles kan ni hålla utkik efter, en bomlös och två bomsadlar som alla är riktigt sköna, kul!

Känns kanske lite udda att åka till island och ägna större delen av tiden åt att hänga inne i ett ridhus men red ett helt gäng 4 – 6-åringar som är släkt med mina egna hästar. Oh vad mycket bättre de har blivit de senaste åren, både grundmaterialet men även hur de är mer och mer ridbara. Kan ha något att göra med att Frida precis avslutat sitt andra år på Hólar och har med sig mycket nya tankesätt hem! Förutom töltande ungästar fick jag som bonus testa både Gjóska frá Leirubakka och Móda frá Leirubakka!

Gjóska var extremt trevlig! Hon visades på Landsmót 2011 när hon var fyra för att sedan betäckas. Nu är hon åter igångsatt efter ett föl och tränas för att tas ut på tävlingsbanan nästa säsong!

Gjóska på Landsmót 2011 – då 4 år gammal!

Móda är född 2010 och är alltså 7 år i år. Hon är avelstränad och även varit med som skolhäst på Hólar. Planen är att hon ska visas om två veckor för att förhoppningsvis få upp henne över 8,0 i totaltbedömning (fyrgångare). Tyvärr lite väl het för att funka bra på tävlingsbanan, jag bad henne om trav och trava, det kunde hon… fort gick det!

Moda när hon var fem år!

Mina bilder på när jag rider hästarna finns på mitt Instagram: @malinstang

Förutom att rida träningshästar så var vi ute på stora fältet och tittade på mammas treåriga sto som går där och vi spanade även efter vår 2-åriga valack Báron men det är svårt att hitta en svart tvååring i en stor flock… När vi inte red njöt vi av god mat och av en varm heita pottur!

Inlägget gjort

Dagens åtta!

Idag tänkte jag bjuda på ett inlägg av lite mer vardaglig karaktär och inspirerades av en lista som cirkulerat på lite olika bloggar jag följer, så därför kommer här ”dagens åtta”:

Outfit

Just nu… mjukiskläder. Hänger hemma och dricker kaffe och ska sedan plantera om mina stackars tomatplantor som är alldeles för försummade. Senare under dagen åker ridkläderna på istället! Favoriterna en varm dag som dessa är för övrigt ridtightsen från Hööks.

Magpirr

Flytten norröver blir allt mer aktuell och jag håller på att kika på lägenheter, såå spännande och nervöst. Jag har ju ett boende redan men att ha ett mer eget är drömmen!
Jobb

Förmiddagen har ägnats åt lite bokföring. Ska sedan även planera morgondagens cirkelfys-pass på gymmet innan jag vinkar hej då till Leira och Aska som varit här på träning i en månad. Ikväll är tredje kvällen på sommarens kvällsridläger. ”Träning för ryttare” samt uteritt står på programmet, kul!

Träning

Kör mitt pass med eleverna ikväll. Ligger lite lågt med konditionsträning då jag blev förkyld igen för tredje gången denna månad när jag var i fjällen i helgen. Är något envist. Kvällens träning blir dock fokus på DNS (Dynamisk neuromuskulär stabilisering) som introducerades till mig av min naprapat och som mycket handlar om att väcka de naturliga rörelsebanorna till liv och få ökad stabilitet. Många små rörelser som utförs med kontroll!
Middagsplan

Eftersom det blir jobb direkt efter middag så blir det något enklare. Jag siktar på en omelett och massa grönsaker från trädgården. Har ett dignande spenatland och väldigt mycket mangold så att fräsa det i smör är just nu favorittillbehöret!

Kvällsplan

Jag jobbar ju kväll så kvällens plan och dagens jobb är lite samma sak. Men nu på dagen får jag istället passa på att njuta av solskenet och läsa lite. Ska även rida pass på Assa, sista hårda träningen innan SM men mest fokus på kontakt och mjukhet i läggningarna.
Saknad

Min mountainbike står oförskämt ren och fräsch här i köket. Jag saknar att slira runt i leran, ha gegga upp till ögonen och mjölksyra som sprutar. Ser fram emot att cykla Fjällturen i Funäsdalen i mitten på Juli men att dras med en konstant microförkylning är lite drygt och gör ju att jag aldrig kommer ut på de där riktigt intensiva passen som är så härliga!
Tacksamhet

Varje gång jag sneglar på Fokus så är jag sååå tacksam att han kom in i mitt liv för två år sedan! Just nu svämmar mitt facebook-flöde över av minnen från valptiden och även om han var en sååå gulig valp så växer han bara mer och mer i mina ögon nu när han som tvååring börjar bli lite mer vuxen och förståndig (i perioder i alla fall… ;) ).

Mys på fjället!
Inlägget gjort

I höst går flyttlasset!

Nu händer det saker i mitt liv!
Som ni vet har jag hängt mer och mer i fjällen senaste året och häromveckan kom jag fram till ett ganska stort beslut: I oktober kommer jag att flytta upp! Vi har ju två lägenheter däruppe så boende är redan klart och jobba – ja, jag gillar ju att göra ”lite av varje” och har inget emot att resa runt för jobb heller! Blir en blandning av ridundervisning, PT:ande, undervisning och kanske nåt extrajobb på plats under högsäsong! 
Uteritt med fikastopp – Sommar 2016!

Med mig tar jag Aska och Bylting som jag tror kommer att älska att vara fjällhästar. Jag ser fram emot livet i fjällen med närmare till naturen och fjällen. Att kunna rida långturer i oändliga miljöer och träna ute lockar också och även om det såklart blir jobbigt att det blir ”längre till allt” så händer det en hel del däruppe. Förutom att lokalklubben Muninn ordnar en hel del aktiviteter (som istölten i vintras!) så har vi ju Wången som ligger på hanterbart avstånd om tävlingssuget slår till!

Trav på Isen i Funäsdalen

Planen är att jag kommer att komma ner ”söderöver” en långhelg i månaden för kurser och lektioner som läggs ut i god tid så att man kommer kunna komma och rida en eller flera gånger på samma helg! Kommer även kunna ha möjlighet att resa till andra delar av landet för kurser, lektioner och dömande.

Detta är ett projekt som såklart kräver en hel del planering och jag längtar och är lite nervös på samma gång. Men det är långt till oktober och först väntar en sommar av massa ridning, lektioner, tävlingar och annat skoj!

Inlägget gjort

Låt våren komma!

Åh vad jag har försummat hemsidan de senaste månaderna. Jag har i och försig ganska giltiga skäl då jag har varit bortrest (reseledare i alperna för UCPA) och parallellt pluggat till personlig tränare. Samtidigt valde min hemsida att krascha då den design jag hade förut inte var kompatibel med den senaste wordpress-uppdateringen. Kaos med andra ord!

Nu är dock det åter till det normala, nästan. Skillnaden är att jag framöver kommer lägga betydligt mer fokus på det egna företagandet vilket känns otroligt kul!

Första säsongen som guide för UCPA är avklarad och det har varit så roligt att hänga mer i alperna och samtidigt träffa massa grymma människor. Förra veckan fick jag dessutom beskedet att den sista delen på PT-utbildningen också är klar så nu väntar jag bara på själva licensen!

 

På topptur med splitboard är en av favoritsysslorna på vintern!

Jag har haft ett intensivt halvår på Lillsveds folkhögskola där vi har pluggat alla sorters träning, kost, hälsa, men även coachning och anpassning av träning beroende på individuella förutsättningar. Det sistnämnda är något som jag har uppskattat väldigt mycket då jag framförallt vill hjälpa sk. ”vanliga” människor att hitta rutiner och en hälsosammare livsstil som funkar i längden. Såklart med extra fokus för oss ryttare då det är något jag själv har koll på!

I påsk ska jag suga ut det sista ur vintersäsongen 2017 med ett par dagars toppturande runt Sylarna och Storlien tillsammans med min bror men sedan är jag redo att ställa undan brädan fram tills nästa säsong!

Nu i april och maj ser jag annars mest fram emot att få mer rutin på hästeriet, starta igång tävlingssäsongen och även få ut Aska och Bylting på tävlingsbanan! Har varit såå kul att rida de gånger jag varit hemma. Båda dessa tjejer är så härliga och dessutom otroligt olika till sin personlighet. För er som undrar om Kveikja är kvar? Ja, hon var lite för populär hos andra medlemmar i familjen för att jag skulle få tillåtelse att sälja henne, så hon är kvar på Drakboda! Däremot ska vi imorgon vinka hej då till Hjálmar och efter det är det dags att ta tag i ”projekt sätta igång Andrá” som såsmåningom också hon kommer bli till salu.

Att jag jobbar med med både häst och hälsa kommer även göra att jag framöver kommer ha tid och energi till mer inriktade blogginlägg inom båda dessa områden så ”stay tuned”…!

Inlägget gjort

Äventyrssemester

Åh vilken härlig vecka jag har haft! Detta skulle egentligen kunna bli flera inlägg men kör på ett mastodontknlägg så får ni scrolla bort det ointressanta ;). Det började i alla fall med att jag och Mari anmälde oss till AIM challenge och när vi insåg att cykelvasan var helgen efter tänkte vi helt enkelt att varför inte hänga runt i Dalarna och Härjedalen en vecka? Fredag kväll bar det alltså av med en bil lastad med tält, sovsäckar, stormkök, cyklar, vandringsutrustning och diverse annat nödvändigt. Även Fokus hängde med!

AIM challenge
För att jag skulle kunna köra så ställde min släkting Yvonne upp som hundvakt. Vi kom till Orsa på fredagen och körde en mysig runda vid Grönklitt för att testa våra nyinköpta plattformspedaler. Skulle gärna cykla mer i de trakterna. Fina stigar även om något parti var väldigt lerigt.

AIM är en tävling som arrangörererna beskriver såhär:

”Lag på 2 personer ska under 6 timmar samla så många kontroller som möjligt utav 60 utplacerade. Olika kontroller ger olika poäng beroende på svårighetsgrad. Kontrollerna nås främst med cykel men kan även nås med hjälp av löpning. En del av kontrollerna innehåller moment som rappellering, klättring, paddling och simning, elit eller motionär, du bestämmer din egen rutt och svårighetsgrad.”

En tävling jag har velat köra i flera år och nu var det äntligen dags! Vi lämnade Orsa tidigt på morgonen och rullade mot sälen. Vädret hade lovat uppehåll men framme i sälen regnade det och dimman låg tjock över fjällen. Vi hämtade nummerlappar och började lokalisera oss, lagom till start slutade det regna men då dimman låg fortsatt tät så när vi fick kartorna 10:00 bestämde vi oss för en cirkarutt ner mot dalen och ta avstickare mot så många kontroller som möjligt. När vi susade ner för den långa backen så bet kylan och kontrollerna ”paddling” och ”simning” lockade inte helt. Vår ursprungsplan var att passera dessa kontroller på vägen hem men tyvärr ändrade vi rutt halvvägs in och det gjorde att vi helt enkelt missade två av de kontroller som var värda mest poäng, klantigt av oss men en bra lärdom till nästa år. Jag är som bekant väldigt svag i cykling uppför och oj vad höjdmeter vi avverkade under dagen. Sidostick upp för bergsväggarna, starten på cykelvasan och upp på vasaloppets högsta punkt. Tur av vissa kontroller hade äventyrsinslag så vi fick vila cykelmusklerna och hitta på annat istället! Vi disponerade överlag tidsramarna mycket väl och gick i mål med med 10 minuters marginal och hade då cyklat 7,1 mil! Nöjda med vår insats och vi blev ännu gladare när vi insåg att vi inte alls var placerade i botten utan kom på plats 29 av 57 damlag med våra 164,5 poäng! VI hade eventuellt kunnat knipa nån poäng till innan målgång men just då var jag alldeles för slut för det. Mari var otroligt stark så jag kunde ligga på rulle sista biten tillbaka mot mål, några väldigt långa kilometer…!

Innan start och laddade!
Innan start och laddade!
Mari grejar badande!
Mari grejar badande!
Lite löpning för att hitta en kontroll
Lite löpning för att hitta en kontroll
En av äventyrskontrollerna
En av äventyrskontrollerna

Tältande bland getter och kor

Fokus hade under tiden vi irrat runt på fjället fått åka med min släkting till Särna där vi hämtade upp honom och sedan fortsatte färden mot Tänndalen. Någonstans mellan Särna och Tänndalen så hittade vi en liten parkeringsplats där vi kunde slå upp tältet. Precis innan vi ska krypa i sängs så hör vi en bjällra och helt plötsligt kommer det en fjällko vandrades genom den glesa skogen. Hon vänder sig om, och där kommer tre små getter i hennes spår. Så otroligt charmerande! De vandrade vidare hem mot sin fäbod och vi kunde sova ut.

Sötaste getterna!
Sötaste getterna!

Helags

Vi var sugna på att fjällvandra med minst en övernattning och efter lite research så bestämde vi oss för att Helags var ett bra alternativ! Häftigt, hög topp och lagom långt bort. Vi kom till parkeringen ganska sent på kvällen men valde att vandra en bit för att hitta en fin tältplats. Efter 2 kilometer kom vi till en liten sjö och där slog vi upp tältet och gick och la oss ganska omgående. Detta var Fokus första natt i tält (natten innan sov han i bilburen) och jag var lite nervös för hur han skulle hantera det men han var nog ganska trött. Efter att ha snurrat runt något varv så kröp han ihop till en boll vid våra fötter och där låg han sedan resten av natten.

Nästa dag bar det av mot Helags fjällstation. En vandring på 1o kilometer och vår ursprungsplan var att vandra dit. Slå upp tältet och sedan ta en promenad i närområdet för att sedan göra toppturen dagen efter men väl framme öppnade sig himlen. Vi gick in en snabbis på fjällstationen (där hundar inte var välkomna) och kollade väderleksrapporten som utlovade uppehåll på kvällen och regn hela nästa dag. Vi bestämde oss för att försöka få upp tältet och plan B var att utnyttja fjällstationens värmestuga. Vi hade som tur var lärt känna tältet nu och det gick snabbt att få upp och vi lyckades även mecka in både oss, packning och hund i det utan att det blev alltför blött. Vi kröp ner med benen i sovsäcken, hunden kurade ihop sig och vi lagade en sen lunch i förtältet. Det blåste ganska mycket och regnet fortsatte att ösa. Vi kom dock överens om att OM det klarnar är det smartaste nog att göra toppturen samma kväll. Googlande sa att det var en tur på 3-4 timmar och när det vid 16-tiden slutade regna så började vi klä oss och förbereda oss för toppturen. Med regnkläder på och godis i fickorna begav vi oss mot toppen. Det var ingen led på karta men Helags är en välbesökt topp och stigen var tydlig. Halvvägs upp möter vi ett par på väg ner som förklarar att det blåser och är riktigt kallt däruppe och de valde att bara gå till glaciären. Vi ville dock testa toppen och fortsatte uppåt. Än lyste regnet med sin frånvaro men däremot låg det ett moln runt hela toppen och så småningom var vi inne i molnet. Vi såg hela tiden några rösen framför oss men det var lite segt att inte veta hur långt det var kvar. Sista biten var även rejält knepig med stora stenblock att hoppa på. Uppe på toppen skrev vi i boken och begav oss sedan neråt. Vi hade läst att västra leden ner var enklare och tänkte också att en rundtur kunde vara bra så vi fortsatte helt enkelt vidare på leden som mycket riktigt var plattare nu. Vätan gjorde dock klipporna hala och när vi gått en stund höll vi lite för mycket vänster och plötsligt var den utmarkerade leden borta. Vi oroade oss inte så mycket för då var vi nere från molnet och såg fjällstationen. Det blev dock en lite längre promenad än nödvändigt och först vid 21:30 var vi åter vid tältet. Vägen ner var dock otroligt vacker med utsikt över dalen och både renar och ripor som skymtade. Väl nere lagade vi oss middag och kröp sedan in i tältet för att sova.

Natten var stormig och även om vi fick uppehåll medan vi lagade frukost så kom regnet sedan åter lagom till att vi rev tältet. Vi lyckades vara torra trots allt och vägen tillbaka ner mot parkeringen kantades av regn och sol om vartannat. Inget som inbjöd till någon längre rast men vi hann ändå med ett kaffestopp och ännu mer renspaning!

Peppade inför Helags
Peppade inför Helags
Vakna vid en sjö - inte helt fel!
Vakna vid en sjö – inte helt fel!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus leder vägen mot Helags!
Fokus på topptur
Fokus på topptur
Dimman lättar...
Dimman lättar…

Ridning och cykling i Funäsdalen

Tillbaka till civilisationen kände vi att det var läge att torka upp prylar, få oss en varm dusch och återhämta oss lite så vi åkte upp till lägenheten i Tänndalen där vi bodde in oss två nätter. Nu väntade två lugna dagar med marknad i Funäsdalen, Cykling vid Djupdalsvallen (Säterturen som är en del av fjällturen rekommenderas varmt för en lagom teknisk MTB-runda i otrolig miljö!) med tillhörande våfflor. Jag höll några ridlektioner i Funäs men vi fick även rida ut en tur bort till Ljusnedal och fika. Kombinerad lyxridning och uterittslektion helt enkelt!

Underbara singletracks!
Underbara singletracks!
Njutning!
Njutning!
Säterturen
Säterturen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Ås-cykling på Mittåkläppen
Uteritt med fikastopp!
Uteritt med fikastopp!

Cykelvasan
När det på tisdagen blev klart att Maris Kalle skulle komma upp på torsdag kväll så insåg jag att jag löst hundvaktsproblemet och det var plötsligt fritt fram att anmäla sig till cykelvasan! Nu har jag kört två hela och en halv Cykelvasa och valde i år att satsa på halva igen. Detta för att inte ta mig vatten över huvudet då långpassen har uteblivit senaste tiden.

Vi tältade precis vid Oxberg och jag kunde rulla ner till start i god tid. Lokalisera mig lite, käka liten tidig ”lunch” och dricka lite koffeinhaltiga drycker… Sådär så att jag i startfållan sedan stod och var lagom kissnödig ;)

Morgonstund...
Morgonstund…
Fin lägerplats vid Oxberg
Fin lägerplats vid Oxberg

Sista minuten-inköp av biljett gav mig en plats i led 9 av 10 så inte helt optimalt för en bra tid då jag fick en ganska ryckig körning med många omkörningar. Mitt mål var att slå 2013 års tid på 2:01 men det ville sig inte riktigt. Det blev många ”kommer till vänster”, särskilt utför och på platten. Hade laddat med vatten i camelback och sportdryck i vattenflaska samt godis i ramväskan så gjorde inga depåstopp utan kände mig stark ändå.

Sträckan innan oxberg var dock omlagd något tror jag för tidigare åt har man där kört genom byn, nu var det skogsväg brevid istället, vilket gjorde att den långa ”hatbacken” överraskade och jag kopplade inte att den var där förrän folk fick växelproblem till höger och vänster och började hoppa av cyklarna. Denna backe har jag alltså cyklat en gång tidigare och sedan haft vidrig mjölksyra i flera mil. Senaste två gångerna gick jag upp. Nu gick jag en kort sträcka men kunde sedan hoppa upp och cykla igen med fokus låg växel och medelkadens. Allt för att undvika mjölksyra eller pulstoppar!

Efter Hökberg fick jag riktigt bra flyt däremot. Låg en del på rulle och turades om att dra med två andra cyklister i princip hela vägen in till eldris. Dock fick vi även här väja och byta spår en del.

Vid Eldris kunde jag trycka på ytterligare, utförs och platt blandat är jag starkast på och då kan de små uppförsluten attackeras lättare. Att maxa in mot mål kändes dock i de sista två broarna innan upploppet men väl där kunde jag spurta in mot mål med händerna i luften!
Överlag ett härligt lopp! Tidsmässigt hade jag gärna gått under 2 h men har haft lite för få cykelpass och backpass för det. Låg nog lite under med vätskeintag trots 2 L vatten plus sportdrycken då jag hävde i mig tre glas direkt efter målgång och hade en lätt huvudvärk. En dusch och lite energi gjorde dock susen och jag var sen  form att heja Mari över mållinjen som gjorde en strålande Cykelvasadebut!

I mål på cykelvasan!
I mål på cykelvasan!
Inlägget gjort

Kebnekaise på vintern!

Nu kommer ett blogginlägg som inte alls handlar om häst utan istället om ett av de större äventyren jag upplevt hittills. Nämligen att bestiga Kebnekaise vintertid, vilket vi gjorde tillsammans med ett gäng elever 11 – 14 april i år.

Avresa gick från Stockholm i måndags och det var ett förväntansfullt men nervöst gäng som möttes upp på Arlanda för att flyga till Kiruna. När alla väl var incheckade med diverse specialbagage kunde vi slappna av i några timmar. Framme i Kiruna hämtades vi direkt av en buss för vidare transfer till Nikkaloukta där själva äventyret började.

14:15 hade vi lyckats packa om våra väskor. Klä på oss lagom mycket kläder och fästa allt på ryggsäckarna. Vädret hade växlat mellan att utlova +1 och -15 men som tur var så låg det snarare runt nollan och det var en klarblå himmel som mötte oss. Nu påbörjade vi vandringen mot Kebnekaise fjällstation. Snön låg djup på sina håll och jag var glad för mina stavar. Väskan vägde in på ungefär 20 kilo och det var minst sagt ovant att vandra med tung packning. Då vi ville komma fram i hyfsad tid så var planen att vandra 50 minuter, pausa 10 och hålla oss till det schemat. Något vi också gjorde, så efter drygt 5 timmar så nådde vi målet för dagen.

Med packning och vandringsstavar. Efter ungefär 3,5 timmars vandring.
Med packning och vandringsstavar. Efter ungefär 3,5 timmars vandring.

En kort paus och shopping i fjällstationens butik innan vi begav oss ut i kylan för att slå upp våra tält. Såklart vi hade missat detaljen snö-tält-pinnar så det krävdes viss kreativitet (träd och stenar) för att tältet skulle stå upp men lagom till skymningen kunde vi nöjt gå in och käka middag. Fjällstationen hade ett välutrustat servicehus som vi kunde utnyttja, så vi behövde inte använda gasolköken för alla dagens måltider, väldigt tacksamt.

Utsikt från provtur
Utsikt från provtur

Vädret för tisdagen sades bli snö och blåst så vi beslutade även att vänta med topptursförsöket till onsdagen. Både elever och lärare tyckte att sovmorgon på tisdagen lät som en riktigt bra idé. Däremot hade stationen ett planerat strömavbrott på tisdagen vilket gjorde att förmiddagens aktivitet blev att laga frukost på gasolkök. På eftermiddagen testades snöskorna och alla såg till att förbereda sin packning inför topptursförsöket. Efter bastu blev det tidigt sänggående för redan 3:50 på onsdagen ringde klockan.

Gryning, morgonen för topptursförsök!
Gryning, morgonen för topptursförsök!

Ambitionen var att lämna fjällstationen 5:00 men efter lite packningsstrul och dylikt hann klockan bli 5:20 innan vi vandrade iväg mot fjället. Västra leden var planen, då den är längre, men enklare.

Efter någon kilometer fick en elev avbryta då han kände av smärtor efter måndagens vandring vilket gjorde att vi var 17 personer kvar. Samma princip som första dagens vandring med 50 minuters rörelse och sedan en kort paus för vätska/energi. Det var bitande kallt men vindstilla och klar himmel. När solen sedan kröp upp samlades det lite lätta vita moln men vädret var i det hela klart. Vi navigerade med hjälp av karta samt en elev som varit uppe på sommartid en gång tidigare. Ledmarkeringarna var inte riktigt synliga nog då snön låg djup. När vi kom fram till första stigningen så var det dags att montera på snöskorna och sedan började vi traska uppåt. Gruppen höll ihop fint och alla njöt av att vända sig bakåt ibland och njuta av vyn ut över dalen.

På väg upp i Kitteldalen med fantastisk utsikt neråt.
På väg upp i Kitteldalen med fantastisk utsikt neråt.

Sedan närmade vi oss första branten in i kitteldalen och jag tror alla blev lite chockade när de insåg att vi ska upp där. På avstånd såg nämligen branten mer ut som en vägg och ett lätt snöfall under natten hade dessutom nästan suddat ur tidigare spår som fanns. Inledningsvis traverserade vi oss uppför men sedan fick vi övergå till tekniken ”sparka in fötterna i snön för att få fäste”, vissa gjorde detta med snöskor, andra utan.

Här gick det uppför!
Här gick det uppför!
På väg mot lunchen!
På väg mot lunchen!
En brant i taget.
En brant i taget.

Vi nådde upp på en platå innan leden vände 90 grader höger och fortsatte vara brant. Jag testade snöskorna först men växlade sedan över till att gå utan då jag kände mig tryggare så. Kan tänka mig at det handlar om vana? Stegjärn hade jag gärna haft här då skaren var hård. Väl upp för denna brant hade vi nått toppen på Vierranvárri (1700 m.ö.h). Här hade vi en tidig lunchpaus med strålande utsikt. Vi pausade dock inte så länge då kylan fortfarande var sträng. Jag var väldigt tacksam för min dunjacka och tjocka vantar. Jag hade också gjort varm mat på morgonen som jag hällt upp i en mattermos vilket kändes rejält underlättande.

Lunchpaus i solen. Kylan bet dock rejält och förstärkningsplaggen gjorde nytta.
Lunchpaus i solen. Kylan bet dock rejält och förstärkningsplaggen gjorde nytta.

Efter denna topp gick det brant neråt i 200 meter för att man skulle komma ner i kaffedalen. Här mötte vi några randonnéskidåkare som med enkelhet passerade oss på vägen upp. Skidor är verkligen att rekommendera jämfört med att ta sig fram till fots var något vi kunde konstatera. Nu visste vi att vi hade ca 600 meter kvar upp varav 400 meter till toppstugan. Det blev aldrig några naturliga stopp på denna stigning vilket gjorde att många av oss nog tog ut oss onödigt mycket. Här spreds också gruppen ut mer än tidigare. Vid toppstugan trodde nog många att vi i princip var framme men då väntade nästan 1,5 h till av vandring. När jag insåg att toppen avslutas i en liten spets som man ska upp på var jag ett tag nära att ge upp men vi fortsatte att gå på. Vid botten av spetsen var det nästan kö så här kunde alla passa på att återhämta sig lite, dricka vatten och äta något så att den sista stigningen inte alls kändes ansträngande.

På-toppen-selfie!
På-toppen-selfie!

Nerför var det riktigt härligt. Solen sken, utsikten var strålande och vinden höll sig undan. Vi kunde gå med raska steg och bara njuta. Tyvärr hägrade ju stigningen upp ifrån kaffedalen. Jag vet inte vad som hände men någonstans precis innan vi kom ner i botten så började jag må rätt illa. Vätskebrist? Blodsockerfall? Jag vet inte, men jag tog ”tjuren vid hornen” och började sakta arbeta mig uppåt. Bad kollegorna vara bakom mig så jag inte skulle vara sist.

Nerför branterna tyckte nog de flesta att ”åka på rumpan” var en kul aktivitet. Jag och några till tyckte snarare att dolda stenblock kändes lite obehagligt och tog oss ner med försiktighet. Efter att tag körde dock även jag en rumpåkning men dock i ”eget spår” så det gick sakta och fint.

Så småningom kom vi ner på relativt platt mark och då väntade en dryg timmes vandring tillbaka ner till fjällstationen. Jag kan lova att den bastu och den middag som sedan intogs var väldigt härlig! Runt 13 timmar tog toppturen och jag är så imponerad av att alla grejade det.

hemma
Närmar oss fjällstationen – Bastu och middag hägrar!

 

Ursprungstanken att vandra tillbaka ner till Nikkaloukta tidigt torsdag morgon för att hinna med bussen 9:45 gavs upp redan på måndagen och under tisdagen bokade vi in en skotertranport som under torsdagen gjorde att vi kom tillbaka till ursprungsplatsen för vårt äventyr.

Jag skulle gärna åka upp igen. På vintern skulle jag dock hellre ha med en splitboard och gå med guide över östra leden. De som gjorde det gjorde sina toppturer på runt 8 timmar, vilket är en stor skillnad mot våra 13. Att tälta mitt i  vintern är jag stolt över att jag har prövat och jag vet nu att jag kan, men det är inget jag känner en större längtan av att göra mer av. Att tältet inte var vinteranpassat kan visserligen ha försämrat upplevelsen något men jag uppskattar att kunna gå in och värma sig efter en dag på fjället.

 

 

 

Inlägget gjort

God jul och god fortsättning!

image

Önskar er alla en god jul och en god fortsättning! Som ni kanske märkt har jag (igen) designat om hemsidan. Detta för att denna nya design ska vara mer anpassningsbar utifrån vilken enhet man läser hemsidan på!

Verkar något konstigt är jag bara tacksam för att ni säger till!

Nu rullar jag mot alperna så om internetuppkopplingen är tveksam så vill jag redan nu önska er alla ett gott nytt år!