I sommar har Assa och Bylting fått arbeta för fullt och jag håller på att utbilda Hjálmar som reds in i höstas så att han också ska kunna agera lektionshäst i framtiden. Han är positiv, trygg och härlig men har än sålänge lite svårt att hålla isär gångarterna och galopperar helst.
Hjálmar och Lisa
Från Island kom även Friða hem i våras. Tyvärr inledde hon sin vistelse i Sverige med en skada och har under sommaren rehabiliterats från den. Med tanke på hur stor omställning det kan vara för en häst som importerats så tror jag egentligen inte att det gör något. Friða verkar hittills otroligt vänlig och enligt Friða som tränade henne (Ja, hästen är döpt efter människan!) så är hon framåt och samarbetsvillig men ändå lätt att stanna. Låter som en perfekt kombination va? Vi har ju mest promenerat henne och intrycket är att hon är nyfiken på promenaderna och trafiksäker för både bilar, traktorer och lastbilar. I vinter får vi se vad hon tycker om snöskotrar men det lär gå bra det med.
Nyfiken Frða en regning dag i sommarhagen!
Och ja, båda är rödblacka men inte alls släkt med varandra. Hjálmar är däremot släkt med Bylting. Nu ser jag fram emot en hästtränarhöst och förhoppningsvis kan dessa båda ridas av gäster i vinter!
Ojoj, nu går det undan i livet… torsdag – måndag var jag i Tänndalen och levererade bland annat en häst (Andrá är såld dit, men det kommer i ett separat inlägg!) och direkt när jag kom hem var det att packa upp och packa om för att resa vidare mot Island där jag har varit tills i fredags natt.
Vi åker ju till Island en gång per år oftast och nu skulle vi bland annat träffa våra hästar, provrida lite olika hästar som står på gården (alltid bra att ha koll på utbudet om det finns någon som letar häst i ens omgivning) samt provrida den nya sadeln som Anders har tagit fram. Hekla Saddles kan ni hålla utkik efter, en bomlös och två bomsadlar som alla är riktigt sköna, kul!
Känns kanske lite udda att åka till island och ägna större delen av tiden åt att hänga inne i ett ridhus men red ett helt gäng 4 – 6-åringar som är släkt med mina egna hästar. Oh vad mycket bättre de har blivit de senaste åren, både grundmaterialet men även hur de är mer och mer ridbara. Kan ha något att göra med att Frida precis avslutat sitt andra år på Hólar och har med sig mycket nya tankesätt hem! Förutom töltande ungästar fick jag som bonus testa både Gjóska frá Leirubakka och Móda frá Leirubakka!
Gjóska var extremt trevlig! Hon visades på Landsmót 2011 när hon var fyra för att sedan betäckas. Nu är hon åter igångsatt efter ett föl och tränas för att tas ut på tävlingsbanan nästa säsong!
Gjóska på Landsmót 2011 – då 4 år gammal!
Móda är född 2010 och är alltså 7 år i år. Hon är avelstränad och även varit med som skolhäst på Hólar. Planen är att hon ska visas om två veckor för att förhoppningsvis få upp henne över 8,0 i totaltbedömning (fyrgångare). Tyvärr lite väl het för att funka bra på tävlingsbanan, jag bad henne om trav och trava, det kunde hon… fort gick det!
Moda när hon var fem år!
Mina bilder på när jag rider hästarna finns på mitt Instagram: @malinstang
Förutom att rida träningshästar så var vi ute på stora fältet och tittade på mammas treåriga sto som går där och vi spanade även efter vår 2-åriga valack Báron men det är svårt att hitta en svart tvååring i en stor flock… När vi inte red njöt vi av god mat och av en varm heita pottur!
Förra veckan gjorde jag ett inlägg om hur ofta man kan träna pass och hur jag tänker lite kring det. Nu tänkte jag följa upp det med hur man kan tänka när man börjar med passen.
När jag började med islandshästar så hörde jag alltid ”man ska inte börja med passen förrän alla andra gångarter sitter”, vilket jag nu kan tycka är ett ganska generaliserande påstående då vissa hästar är sådana passtalanger att de egentligen lika gärna kan ta pass som trav på ett naturligt sätt. Den kanske inte behöver vara maxad, snabb och explosiv när hästen är ung men att lära hästen hjälperna och lära den särskilja passen från övriga gångarter tidigt ser jag inget fel med, särskilt som vi ryttare också behöver träna pass.
Våga testa!
Har hästen dålig pass så är det många som är mer rädda att experimentera på egen hand i jämförelse med om hästen har en dålig galopp eller en dålig trav, då vi gärna testar olika knep och försöker på egen hand parallellt med tränare och jag önskar att detta är något som så sakteliga kommer att förändras!
Hästar är olika
Nu börjar jag inte alls tidigt med pass på alla hästar. Bylting blir sju i sommar och vi började så smått i vintras efter att hon helt enkelt började bjuda lite mot pass och började kännas stark för det. Hade jag försökt innan hade hon bara töltat. Samma gällde för Jarpur. Men exempelvis Assa och Hamingja kunde ju ramla ner i pass från en galoppfattning och då bröt jag inte passen utan följde med och lät dem springa i sitt tempo och på så sätt ge dem självförtroende i gångarten redan från början. Att Lillan kom till mig och i princip aldrig blivit lagd i pass och vid första försöket ligger över 100 meter stabilt är ett typiskt exempel på en häst som inte hade mått dåligt av att få springa i pass då och då även tidigare. Hon blir ofta mer lösgjord i tölten efter en liten passrepa också!
Så, vad vill jag säga alltså? Jo: Var inte rädda för passen, våga testa om du har en häst med fem växlar och öva! Är du osäker efter du själv inte ridit så mycket pass? Ta en passlektion på en rutinerad häst för att få känna hur det känns, antingen hos mig eller hos någon annan med trevliga femgångare!
Nu var det dags för en liten hästuppdatering igen tror jag allt!
Bylting har de senaste månaderna varit en pärla! Hon har haft en tendens att inte acceptera mitt ledarskap men efter senaste Atli-kursen när han hjälpte mig så är de fasonerna borta. Hon har efter det både åkt till ridhus i Nynäshamn och varit med som en av hästarna på en clinic jag höll i och varit med som förryttare på MÖRS höstlätta. Vid båda tillfällena skötte hon sig fint vid både hantering och ridning. Eftersom hon antagligen fått ganska mycket att smälta och dessutom varit så fin så har hon nu en välförtjänt långvila. Tidigast i december kommer jag sätta igång henne igen, men eftersom jag är bortrest över nyår så kommer hon inte börja tränas igen förrän efter årsskiftet.
Bylting i galopp under ett av sista ridpassen innan vilan
Bylting i ett försök att öka på tempot i tölten lite!
Assa har en lugn period. Jag rider henne på banan då och då för att behålla mjukheten och hon gjorde också en strålande insats på Clinicen. I övrigt rider vi ut mycket och smyger in lite passläggningar. Assa rids även av en medryttare som gillar att rida långa lugna turer, något som båda trivs bra med! Dessutom har Assa visat sig vara en fantastisk barnhäst och har blivit Amandas (8 år) favorit!
Amanda och Assa under andra lektionen!
Sumargjöf/Lillan kom hem fet, raggig och med långa katastrofhovar. Men nu, efter en månad som inneburit en ny frisyr, pedikyr, reglerade fodergivor och mycket fokus på lösgörande arbete i ridningen så början hon bli otroligt trevlig. Hon har fortfarande en rejäl övervikt och fortfarande kan tölt på rakt spår vara lite svårt, att trava på böjda spår likaså, men hon utvecklas konstant och är väldigt samarbetsvillig och vänlig. Att hon dessutom har en fantastisk pass är ju något som jag självklart jublar över!
Lillan innan klippning (nya frisyren finnes på instagrambilder)
Ett av de första lyckade travförsöken!
Heðinn kom hem från hingstbetet för drygt två veckor sedan och verkar även han vara en väldigt trevlig häst! Troligen Assa-generna som han har. Hittills har vi markarbetat honom i repgrimma några gånger och igår fick han även ett bett i munnen för första gången. Han är fortfarande hingst och sköter sig än sålänge fint. Kan skrika till nån gång då och då fortfarande men förstår tillsägelser och slutar direkt då, så där var faktiskt Hammi värre.
Heðinn och pappa i arbete på ridbanan
Så sammanfattningsvis ett gäng spännande hästar på gång som tränas på helt olika sätt!
De senaste dagarna har det varit unghästchampionat och vackra hästar har fått fina utmärkelser. Kul! Dessutom har jag för två veckor sedan fått hem Heðinn från unghästbetet för att han ska få påbörja sin träning. Dessa bilder på unga hästar tillsammans med temat för veckan (skönhet) fick mig att fundera på hur vi tar tillvara på hästarnas skönhet och väljer att visa upp den. När jag var ny inom islandshästvärlden så var den vackraste hästen den med högsta lyften. Om den sedan gick och såg obekväm ut, gapade och hade överspända muskler så var det något man lite kunde bortse ifrån. Nu går vi som tur var mot en mer hästvänlig ridning och syn på vad som ska premieras på tävlingsbanan. En förändring som dock är en process, fortfarande kann jag se hästar som är väldigt obekväma men som ändå premieras med höga poäng. Men visst är det så att vackrast är de ekipagen där både högst och ryttare utstrålar harmoni och glädje? Det kan vara svårt att få en äldre häst att programmera om men jag hoppas att vi nu får se dessa lovande unghästar utvecklas till färdiga ridhästar utan att stöpas in i en form där de inte har möjlighet att visa sitt unika uttryck! För mig är det otroligt vackert att se en häst som med glädje springer över en stor äng och att kunna bibehålla den glädjen även när hästen ombeds göra saker vi människor vill måste ju ändå vara ett av målen med ridningen och hästträningen? Man brukar säga att glada människor är vackra men det måste ju även gälla för våra fyrbenta vänner, eller vad säger ni?
Herkules kom hem från inridning och kastrering för två veckor sedan och intrycket av honom var att han var en stor bebis som vill väl men som spänner sig superlätt! Han har fått acklimatisera sig i lugn och ro med promenader och mycket longering samt markarbete som pappa pysslat med. Bara de senaste dagarna blev det stor utveckling där han började förstå det där med att gå lång och låg.
Idag var det dags för första uppsuttna ridförsöket. Han är som sagt riden i ca två månader men har varit rätt spänd och vinglig. Idag red jag mest tempoväxlingar i skritt och avslutade med några varv i trav och han var så duktig!
