Topptur!

Idag hade jag en preliminär plan: Buss till Bruksvallarna och hem över fjället, men efter en check på vädret (Rätt blåsigt och mulet) så skippade jag den planen och traskade upp till hotellet för få tips om bra åkning. Utanför hotellet ligger en skoter laddad med saker som ska upp till Malmbäcksstugan som är en våffelstuga strax ovanför trädgränsen och jag reagerade lite på att det även låg en Snowboard bland våffelsmet och gulaschsoppa.

 

Inne i receptionen bestämmer jag mig för att åka upp mot nämnda Våffelstuga. I samma ögonblick kommer tjejen som bemannar denna in. Vi har snackat lite tidigare gånger jag varit uppe och det visar sig att Snowboarden tillhör hennes pojkvän som hade planer på att gå upp på Skarven för lite puderåkning. På något sätt blir det så att vi bestämmer att jag kan haka på så jag joggar ner till lägenheten, hämtar brädan och slänger upp den också på skotern. Spontanitet när den är som bäst!

 

Sedan på med längdskidorna och börja skida mot fjällen via gula slingan. Totalt fem km är det upp om man inte klättrar rakt upp för berget utan följer berget lite åt sidorna:

Som ni ser var det dock en del lutning och mitt fäste var sisådär… Var rejält svettig och hade kämpat på i nästan en timme när jag var framme vid Malmbäcksstugan:

 

Blev 45 minuters vila, vatten, kaffe med vispgrädde och min medhavda lunch innan vi strukturerade om packningen lite. Skotern hade åkt ner igen så vi insåg att bästa lösningen för att komma bort till toppen var att spänna fast brädorna i ryggsäckarna, skida bort mot toppen och byta till snowboardpjäxorna när det var dags att börja klättra.

 

Att skida på klassiska skidor på kalfjäll utan spår går inte fort. Sakta men säkert närmade vi oss dock berget, och vilka vyer på vägen dit!

 

Och så var det det här med att klättra... Uppför, brant, i djupsnö, i snowboardkängor och med bräda på ryggen. Mina vader sa AJ den första biten och pulsen blev hög. Sedan hittade vi en snällare bit och det var ”bara” lagom jobbigt. När vi trodde vi var framme var det dock ungefär lika långt kvar. Totalt tog bestigningen 45 minuter!

 

Halvvägs uppe…!

Nu var det bara belöningen kvar! Härliga långa pudersvängar i orörd snö (Tänk de klassiska scenerna i snow roller) som tog slut alldeles för fort! Lyckades inleda åket med en vurpa på i stort sett platt mark men efter det flöt det på fint! Väl nere uppstod ett litet problem: ”var exakt lämnade vi längdskidorna?”. Vi hade helt enkelt kommit ner lite för långt till vänster… Längdskidorna lokaliserades dock rätt snabbt och sedan var det ”bara” 30 minuters skidande tillbaka till Malmbäcksstugan:

Att åka längd hem hade inte varit särskilt ansträngande men nu kom vi på en bättre idé: Vi tolkade på brädorna efter skotern (så roligt!) på det flacka partiet och när det vid trädgränsen började luta neråt så hade vi 2 km glidåkande längs med skoterspåret med små avstickare ut i pudret brevid. Ett toppenavslut på en otroligt häftig dag!

2 svar på ”Topptur!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *