Först och främst för att det får mig att må bra! Både fysiskt och psykiskt. Jag blir pigg och glad efter ett träningspass. Det betyder dock inte allt det alltid är lätt att ta sig iväg och just styrketräningspassen får mig sällan att hoppa av glädje, men då gäller det att hitta sin egen motivation till varför man gör det. För mig är styrketräningen ett sätt att bli bättre och starkare i mina andra favoritsporter: Ridning, snowboard och mountainbike framförallt.
I helgen sände jag många tacksamma tankar till vinterns benböj som fick mig att utan större problem klara fyra dagars toppturande och inte ens känna mig så sliten efter dagen då vi var ute i drygt 6 timmar och gick uppför totalt c:a 1600 höjdmeter (fördelat på tre långa åk). Visst blev jag svettig och flåsig och visst kände benen bitvis tunga men det var hela tiden på rätt sida av ”hanterbart”. Jag är ju Snowboardåkare och har sedan denna säsong en så kallad Splitboard som man kan dela på, sätta på stighudar och sedan använda som skidor när det går uppför. Häftigt och väldigt kul!
Vi var alltså ett gäng på 7 personer som var uppe vid Sylarna (en del av jämtlandstriangeln) och ägnade dagarna åt toppturer, sov några av nätterna i tält och avnjöt god mat, bastu och sällskapsspel på kvällarna. Trots att vädret hade lovat mulet så fick vi bara sol på dagarna och även om kylan bet och vinden bitvis blåste så är ju fördelen med att tura att värmen snabbt kommer upp!
Med lång tid kvar till nästa vinter så gäller det kanske att såsmåningom hitta något annat som kan motivera mig till de där extra benböjen, men just nu ska det mest bara bli kul att komma tillbaka in i rutinerna med träning av både hästarna och mig själv!
