Tävling och nya domarhandledningen!

Började skriva detta för två veckor sedan men har uppdaterat och samkör inlägget med en kort tävlingsrapport från gårdagens vårtävling!

Ny domarhandledning
1 april i år lanserades officiellt nya bedömningskriterier för islandshästtävlingarna. Nu ligger tonvikten i högre grad på god ridning och lösgjordhet. Efter c:a 1 månad med nya handledningen har det uppstått en hel del diskussioner kring ojämna bedömningar och oklara poäng. Kommentarer från domare har i vissa fall varit mindre roliga för ryttarna att läsa och vissa av ryttarna spyr galla över domarna på diverse internetforum. Vissa säger att de inte vågar ge sig ut och tävla för att de är rädda för sågningar!

Mina tankar kring det hela är: 

  1. Som domare ska man självklart döma det man ser, men kan tänka på att formulera sig pedagogiskt. Även om kontakten eller ridningen är dålig kanske det går att uttrycka på ett smidigare sätt.
  2. Domarna kommer nu, precis som tidigare ibland uppfatta ritter på olika sätt. Vissa uppfattar en spänning som värre än någon annan. Då vi nu har brandväggar kan detta leda till större skillnader i poäng mellan domarna. Som ryttare får man vara beredd på detta.
  3. En god ritt på en mjuk och smidig häst kommer fortfarande att belönas med fina poäng.
  4. Vi har ofta fem domare för att det ÄR en subjektiv bedömning där olika domare uppfattar olika aspekter.
  5. Som flera påpekat så är det också en invänjningsperiod för såväl domare som ryttare. Efter ca 20 år med förra domarhandledningen ska båda parter anpassa sig, det lär ta lite tid! Inte optimalt men tyvärr en bieffekt av en förändring.
  6. En ny bedömningsskala innebär att andra saker premieras. Som ryttare, gå in med inställningen att du rider en ny gren. Även om momenten är desamma så bör du ej jämföra dina poäng i år med poängen från föregående år. De kan bli lägre, men de kan också bli högre!
  7. Av samma skäl: Sätt individuella mål för dig och din häst. ”Rida en mjuk ritt med en fokuserad häst”, ”Visa alla gångarter på rätt ställe”, ”Vara aktiv och rida korrekt under själva visningen” eller något annat som är indirekt relaterat till poängskalan, men där du kan känna dig nöjd om du presterar utefter vad du tänkt dig och hur det brukar kännas.

Kopplat till egna erfarenheter…
Som exempel tävlade jag Assa i femgång i går. Jag gör det framförallt för lydnadens skull och mitt mål var att sätta alla gångarter och att hon skulle lyssna på mig på banan. Detta lyckades och en trevlig bieffekt var att jag belönades med A-klasspoäng! (5,63) Tyvärr lite struliga passläggningar, annars hade poängen blivit ännu högre. Men poängen är att även med lägre poäng hade jag varit nöjd. Under både tölten och traven satt jag mest och log för hon kändes lydig och lyhörd, vilket som sagt var min främsta målsättning!

Med Hammi var först och främst målet att gå uttagningarna utan att gnägga och att tänka framåt. Förutom lite läskig publik vid ingången (med tillhörande hopp och skutt…) och två sena läggningar i femgången så gick båda grenarna bra (4,63 i F2 och 5,20 i T8) och HELT UTAN GNÄGG! Hade jag här haft konkreta mål med fokus på poäng så hade jag troligen blivit lite besviken då hon tidigare fått högre poäng, men nu är jag supernöjd!

Trots en del inkörsproblem så ser jag ändå den nya domarhandledningen som något otroligt positivt! Att få döma och fokusera på ridning, lösgjordhet och mjukhet snarare än rörelser och utstrålning i första hand känns som helt rätt väg att gå!

Assa belönades igår med 6,0  för trav av flera domare!
Assa belönades igår med 6,0 för trav av flera domare!

Tölt in Harmony!

Helgen tillbringades på Kalvefalls i södra östergötland!

Sveriges första kurs i Tölt in Harmony ägde rum i helgen då Åsa på Kalvefalls hade bjudit in Trausti Þór Guðmundsson som är en av pionjärerna inom just TiH!

Jag hade med mig Assa eftersom jag kände att fyra ridpass på två dagar kunde bli lite tufft för Hamingja då hennes kondis är rätt dålig. I efterhand hade det troligen fungerat då passen fokuserade mycket på samspel och kommunikation och med andra ord innebar rätt lugnt arbete. I Assas fall fick vi ändå tölta en hel del men hon är såpass avslappnad i tölten så bakdelsvändningarna (så svårt att genomföra helt korrekt!) var snarare det som var mer utmanande.

Superbra kurs och jag bär med mig massor av kloka ord och övningar. Dessutom var det väldigt kul att få testa att rida program och följa linjer. Så svårt! Särskilt att byta volter och hela tiden ha en jämn energi där hästen inte vill springa iväg eller helt tappar energin. Här gäller det att verkligen ha hästen helt mellan hjälperna.

När vi inte red så kunde vi sitta i de sköna stolarna och ta del av Traustis tankar då han riktade sig till publiken en hel del. Alla måltider var också helt fantastiska, lokala råvaror och mycket vilt!

 

20140217-212842.jpg

En härlig detalj var att Trausti ville att vi efter kursen skulle stå kvar i 10 minuter och bara ”vara” med hästarna för att på så sätt bygga relationen med dem. Dessutom spelade han Vivaldi på lektionerna för att skapa rätt stämning!

20140217-213010.jpg

20140217-213122.jpg

Trausti var nog rätt glad när han dömde oss men i vårt första program gick vi i alla fall enligt honom ut på 5,63 i nivå två!

Kommentarer: Taktrent, mjukt, lite mot handen i nedtagningarna, något utanför linjerna ibland, trevligt helhetsintryck men inte extraordinärt, kan önska mer energi.

Hur som helst en kul tävlingsform som följer en filosofi som jag gärna tränar efter!

Novemberhelg

Jag dras fortfarande med en lättare förkylning och helgen har varit stillsam, även om jag ändå gjort väldigt mycket saker.

I fredags var det ridkurs för Peter Häggberg på schemat. Då Hlín är såld så passade jag på att ta med Assa på pass nummer två. Måste ha jobbat hårt för jag har haft träningsvärk i magmusklerna hela helgen! Vi diskuterade lite kring hur jag ska arbeta vidare med henne för att kanske få till stilpassen också. Jag har ju låtit henne bara gå passgrenar under denna säsong men Peter föreslog att det kanske inte fel att rida femgång också, för att ha någon morot att träna vardagsdressyr också, och ja, jag är lite sugen! Att bara tävla passgrenar gör att man inte får så mycket ridning under en tävlingshelg.

I lördags fick jag chansen att visa vad jag gör på helgerna för härliga gänget från Nike Run Club. Vi körde en roadtrip till Drakboda och det borstades, klappades, reds och grillades korv. En riktig mysig dag i solen! Sen sa min förkylning ifrån och kvällen blev en lugn historia med filmtittande.

Idag har jag varit på kistamässan och gått runt på cykelmässan i några timmar. Fyndat en camelback för halva priset. Provat massor av MTB-skor. Kikat på vätskebälten, cykelramar och ryggsäckar. Tävlat om startplatser till massor av lopp (Heja Kristi som vann!) och provsmakat energibarer. Sa jag att jag gillar mässor? Avslutade dagen på Drakboda och lite härlig handhästridning.

I kväll blir det ännu en tidig kväll i säng, allt för att jaga iväg de sista förkylningskänningarna.

Finaldag med speedpass och MTB

SM är över för denna gången och avslutades med en varm, solig dag med många fina ritter!

Jag själv smet dock iväg en dryg timme på morgonen med lilla MTB. Behövde få röra lite på mig och rensa hjärnan och passade på tidigt på morgonen. Det är nämligen inte bara hästar som går in i vårt släp som även fått agera cykelförvaring och omklädningsrum!

20130708-130556.jpg

Efter 80 minuters cyklande i Norrköpingsområdet så kunde jag njuta av lite finaler innan det var dags för min sista gren; speedpass!

Det är den gren vi har sämst förutsättningar till bra placeringar då det finns extremt många snabba hästar i Sverige. På ett sätt skönt då jag mest tävlar mot mig själv och kan njuta av publiken och hela omgivningen mer. Kolhydratsladdade Assa med havre, duschade henne med kallvatten då temperaturen steg mer och mer, gick med henne och lät alla rutinerna ta tid. Tänkte lite på hur slut hon måste vara i kroppen efter tre dagars maxande men när jag satt upp kändes hon förvånansvärt pigg!

Uppvärmning inför passgrenar är en utmaning i sig och man ser alla taktiker: från att knappt sitta på hästen innan start till att provrida banan flera gånger och maxa kroppen. Jag kör en mellanvariant och tänker lite som när jag själv ska springa: börja med att mjuka upp kroppen med mycket skritt och tölt på böjda spår. Lång och låg form, fokus på kommunikation och lösgjordhet. Sedan några korta läggningar där jag vill få igång trycket i benen. Då rider jag inte långt men jag vill aktivera muskelfibrerna ordentligt. Ser sedan till att hinna skritta en stund innan loppet för att pulsen ska gå ner men vill inte att hon ska stå still utan vill hela tiden ha igång blodgenomströmningen och behålla värmen i musklerna!

Speedpass är 100 meter på tid med flygande start, så man kommer alltså över startlinjen i full fart. Utmaningen här är att börja gasa i rätt tid. Man ska hinna nå maxfart men hästen ska orka hela vägen. Två försök och bästa räknas, det gör att man kan vara lite försiktig i första och chansa mer på andra!

Mina försök slutade på 8,93 och 8,46. Jag var inte medvetet försiktigt på första men hon rollade lite så då kunde jag inte trycka på fullt. I försök två var hon helt säker och rejält taggad, vilket också gav en av våra bästa tider! Placeringsmässigt blev det 14:onde plats bland seniorerna, en förbättring mot föregående års 18:onde (på tid 8,97)

Efter att ha skrittat av Assa och gett henne en dusch kunde jag sedan i lugn och ro njuta av fyr och femgångsfinalerna, innan vi till slut åkte hem. Ett riktigt roligt SM är slut och jag ser redan fram emot nästa!

20130708-152616.jpg

SM-debut i passlöp!

Två dagar senare har vi genomfört vår passlöpsdebutSM! 3 lyckade tider av 4 (Sista försöket gick starten bäst, men då slog hon upp) och bästa tid på 25,13. Inte riktigt på SM-kvalsnivå men jag är nöjd med att hon kändes säker och bara blir bättre och bättre i boxarna! Tiden var ej så snabb men räckte för att placera oss på åttonde plats bland de svenska seniorerna.

Passlöp rids 2 och 2, 250 meter på rakbana och man startar stillastående ur startbox! Stora utmaningen är att många saker ska stämma och det är väldigt mycket som hänger på starten, där många sekunder kan förloras. När hästarna väl är ute i boxen gäller det att snabbt reagera på om hästen är i pass, inte störas av sin medtävlare och sedan lyckas hålla pass hela vägen till mål!

Gummi pratade idag på sin passclinic om vikten av avslappnade passhästar och det blir extra tydligt i passlöp när många hästar är rätt spända vid startboxmomentet och då får det svårare att få en bra pass. Assa är toppen med att gå in lugnt och lita på mig där, något som antagligen beror på de senaste årens fokus på god stämning. Nu på tävlingsplatsen har vi promenerat och skrittat ut några gånger och bara myst lite.

20130706-212610.jpg

20130706-212616.jpg
I väntan på start så är spänningen ofta spänd men man hejar ändå på varandra. Man gör upp med den man rider mot om vem som ska ha vilken box och hoppas att man inte ska rida mot någon som har svårt att ta sig in i boxarna, det kan bli lite onödig spänning av sånt. En del har medhjälpare som leder in hästarna och vissa vill gå in med stängd front, jag vill gärna ha den öppen.

När starten sedan går så smäller dörrarna upp snabbt och då gäller det att vara med. Ibland kastar sig hästen ut lite okontrollerat, men helst vill man ju rida ut själv för att kunna styra gångart från start. Hur mycket man ska sitta i sadeln och hur mycket tygelkontakt man bör ha är saker som kan påverka massor och här måste jag öva på att släppa henne mer i starten! Vissa vill rida ut i galopp och sedan lägga, andra vill som jag gå via ett eller två töltsteg och sedan till pass.

20130706-212918.jpg

När starten väl går och man är ute i pass så är nästa utmaning: rida fort! Jag blir fortfarande lite förvånad när jag får bra starter eftersom jag haft problem på några tävlingar, så ibland glömmer jag att driva från början. Men sen kommer jag på mig själv, kan gasa och ha kul! Här kommer ju även dagsformen in. Har man lyckats formtoppa och är hästen fräsch? Jag får nog svara njae på dessa frågor och min vältajmade Islandsresa får väl ta en del av skulden. Men hon tog i så gott hon kunde och gillar att springa!

20130706-214244.jpg

Vätskebrist och värmen kan också ha påverkat en del. Assa dricker tyvärr lite dålig på tävling men nu mutade jag henne genom att pimpa vattnet med päronmer, så förhoppningsvis slurkar hon i sig ordentligt nu!

Imorgon är det nämligen dags för vår sista gren. 100 meter speedpass! Inga starter eller avancerade kringmoment här utan nu ska det bara gå fort! Jag hoppas på tider nära personbästa men vi får se vad dagsformen säger.

Förändringar!

Assa tölt romme
Hamingja Exteriör 2012
Hamingja övar på uppställning inför Avelsvisning, 5 år gammal!

Pratade lite med en vän om hur träning kan påverka kroppen och vad rätt hållning gör för helhetsintrycket. Detta gäller både hästar och människor… Hittade lite gamla bilder på Assa och Hamingja, den äldsta bilder är nio år gammal, och det har skett en viss förändring, eller vad säger ni?

Mor och dotter, januari 2008:

Januari 2008, Assa 8 år och Hamingja nybliven ettåring!
Island 2004, första ridturen på Assa.
(ja, det är jag som rider – min blonda period)

 

Assa tölt romme
Assa värmer upp inför pass på Romme
VT 2013
Assa i pass på Freyfaxis lagtävling
Hamingja tre år och tjock efter betesperiod!
Hamingja travar på ridbanan, riden c:a en månad!
Hamingja, våren 2013

Tävlingssäsongen har börjat!

På väg hem från helgens SM-kval i Norrköping.

Hamingja som var med som sällskap och träna ägnade hela gårdagen åt att prata med allt och alla. Hon var visserligen söt men prestera på banan gick icke. Hemma går hon fram fint men på banan var det kört. Handbromsen i och resultat därefter…

Assa ska i år gå passgrenar och stilpassen är nog svårast! Jag har tränat så mycket speed att läggning från galopp inte riktigt sitter. Tider runt 10 sek, god passkvalitet men en missad läggning resulterade i en sjätteplacering på runt 4,80.

Speedpassen avgjordes i går eftermiddag och i hårt motstånd knep vi femteplatsen på 9:03!

Idag kändes det lite segt att åka hela vägen till Norrköping enbart för att starta två heat i passlöp. Det var dock enda grenen jag inte kvalat i och startboxträningen behövs. Assa gick snällt in i boxen och efter att ha ryckt till lite när boxen öppnades var hon snabbt iväg. Hon brydde sig inte om att medtävlaren galopperade utan öste hela vägen i mål! 23:75 på 250 meter säkrade både seger och en SM-biljett! (Kvaltid 25 sekunder).

Även försök två var säkert men långsammare. Lite försiktigare start och trötta ben, men känns otroligt kul att hon är så säker i sin pass!

20130421-135818.jpg

Nu blir det några dagars välförtjänt vila för tjejerna innan vi laddar om för nästa tävling!

Träna grenspecifikt!

Hamingja i början av sin passträning, våren 2012

Om en vecka gör jag och hästarna säsongsdebut på tävlingsbanan och då jag framförallt rider pass så har jag funderat en del kring träningsupplägg och liknande. Jag hör fortfarande idag människor som menar att passen är som den där lilla lyxiga saken man bara unnar sig ibland och att man ej ska rida för mycket pass. Jag menar snarare: Vill du bli bra på något måste du även träna grenspecifikt!

Detta innebär INTE 20 passläggningar per ridtur och bara pressa max hela tiden. Passen är en explosiv gångart som kräver att hästen tar i max. Men att rida pass i alla fall en gång i veckan och ha en avslappnad inställning till hela situationen gör snarare att jag upplever hästar som tycker om att springa i pass och som inte gör det med spänningar.

Vi maxar inte privat på alla våra egna träningspass heller men nämn den sprintlöpare som aldrig tränar explosivt utan istället bara stretchar, springer långpass och kör styrketräning? Dessa träningsformer är för övrigt ypperliga komplement som antagligen stärker sprintern inför hens huvudsakliga gren, men även i alla övningarna finns fortfarande det en bakomliggande tanke.

Att träna grenspecifikt när det kommer till flygande pass innebär för mig att ridpassen på ridbanan fokuserar mycket på bärighet och bakbensstyrka. Gärna mycket igångsättningar och övergångar. Lösgörande arbete och kommunikation för att hästarna ska lyssna och ta halvhalter. Ute blir det pass när underlag tillåter, ibland fokus på snabbhet och ibland på övergångar.

Med Assa som ska gå 250 meter pass har vi även tränat start från stillstående. Då rider jag starter och rider rätt korta pass-sträckor. Dessutom rider jag andra gånger pass längre sträckor. Då kräver jag inte alltid maxfart utan fokus är på att hålla en god pass i runt 300 meter eftersom det kräver en annan styrka än när det är 100 meter som gäller.

Här ser ni ett smakprov på start från stillastående – något vi även tränat bredvid andra hästar:

 

Hamingja som ska göra debut i stilpass har under vintern fått träna läggningar och att bara hitta sin egen balans i pass. Jag har inte krävt några tempon utan låtit det komma successivt när hon exempelvis taggat till vid uteritter. Jag försöker hela tiden stanna INNAN det spricker och hon tappar balansen, detta för att hon hela tiden ska ha en positiv upplevelse!

Nu börjar även farten komma och med styrka och balans håller hon passen länge.

 

Vackra!

Assa frá Árbakka

För några veckor sedan var duktiga Jessica Stene ute i stallet och passade på att knäppa några kort på Hammi och Assa. Blev lite nykär i mina hästar:

Assa:

Assa frá Árbakka

Hamingja:Hamingja från Drakboda

Fler bilder finns på Jessicas egna hemsida, som helt klart är värt ett besök!

I övrigt går träningen med båda hästarna bra! Vi satsar på att skola om Assa till renodlad passhäst vilket är ett spännande projekt och Hammi ska starta i femgång och stilpass till våren.

Glöm inte den goda stämningen!

För flera år sedan påminde Hinni mig om det viktigaste med hästträningen: ”God stämning”. Liknande budskap gick att läsa i senaste Islandshästen, då med budskapet: ”lyssna på din häst”. På Island kallade vi det ”fun ride”. När jag red i lördags kändes allt katastrof. Assa visade visserligen den snabbaste passraka jag upplevt, men i total okontroll. I söndags blev det därför att gå back to basics: halsring på, uppvärmning på lång tygel, mycket sätesridning och övergångar för att sedan kunna rida pass igen, men denna gång i harmoni! Visserligen är flygande pass en gångart som kräver en viss spänning i kroppen, men det är viktigt med en avslappnad och glad häst som lyssnar på ryttaren.

Assa Hammi
Handhästridning i harmoni

Detta är något som fungerar även när det är motigt i er egen träning! Gå tillbaka ett steg, se vad ni faktiskt har gjort för framsteg sedan sist och bygg sedan vidare på den stabila grund ni faktiskt har!  Exempelvis när det handlar om löpning: ligg inte alltid och pressa på max, utan gå ner i tempo ibland och njut av att bara springa!