Hästförändringar!

I allt jobbkaos som uppstår i maj så har jag inte riktigt hållt er uppdaterade men förra fredagen skrev vi papper med Hamingjas nya ägare. Jag har haft tankar på försäljning länge och samtidigt som det är svårt att sälja en häst som jag haft sedan hon var föl så har kemin inte stämt till 100% och då är det läge att gå vidare. Hamingja är söt, snäll, mjuk och lättriden men med lite för lite power för min smak, de flesta som rider henne fastnar dock för henne direkt och jag tror att hon och hennes nya ägare kommer trivas fint ihop och utvecklas vidare tillsammans! Så tack Hamingja för sju fina år tillsammans och stort lycka till önskar jag Camilla som köpt henne!

I samma veva skrev vi även papper på att jag tar över ägandeskapet för lilla Bylting! Hästen jag som tvååring pekade ut på Island som ”en häst som nog är lätt att rida in, och eftersom hon töltar i hagen så blir hon lättsåld”. Inte tänkte jag då att JAG skulle fastna för henne totalt och bli ägare till henne!

Charmig som tusan, lättlärd och orädd och med massa energi och vilja i henne gör att hon är otroligt rolig att jobba med! Med tanke på viljan lär hon dock ej bli en nybörjarhäst!

2014-05-26 07.22.17 2014-05-26 07.23.39bylting_maj_2014

En av första gångerna i tölt på ridbana:

 

 

Glad häst!

Har de senaste veckorna upptäckt att Hammi har fått blåsor i munnen av sitt vanliga bett. Då hon alltid har varit extremt mjuk i munnen även om hon aldrig helt har gillat att ha bett (aldrig helt avslappnad) så har jag inte trott att hon skulle få sånt. Brukar ändå kolla igenom munnen på hästarna då och då, ett bra tips till alla ryttare, då sår bevisligen kan finnas där man minst anar det…

Det kan vara så enkelt att bettet nyps lite i kinden och jag tänker testa ett helt rakt bett framöver men tills vidare rider jag med hackamore. Hammi accepterade det direkt och frustade nöjt under stora delar av dagens ridtur som gick i alla fem gångarter!

20131201-171018.jpg

Novemberhelg

Jag dras fortfarande med en lättare förkylning och helgen har varit stillsam, även om jag ändå gjort väldigt mycket saker.

I fredags var det ridkurs för Peter Häggberg på schemat. Då Hlín är såld så passade jag på att ta med Assa på pass nummer två. Måste ha jobbat hårt för jag har haft träningsvärk i magmusklerna hela helgen! Vi diskuterade lite kring hur jag ska arbeta vidare med henne för att kanske få till stilpassen också. Jag har ju låtit henne bara gå passgrenar under denna säsong men Peter föreslog att det kanske inte fel att rida femgång också, för att ha någon morot att träna vardagsdressyr också, och ja, jag är lite sugen! Att bara tävla passgrenar gör att man inte får så mycket ridning under en tävlingshelg.

I lördags fick jag chansen att visa vad jag gör på helgerna för härliga gänget från Nike Run Club. Vi körde en roadtrip till Drakboda och det borstades, klappades, reds och grillades korv. En riktig mysig dag i solen! Sen sa min förkylning ifrån och kvällen blev en lugn historia med filmtittande.

Idag har jag varit på kistamässan och gått runt på cykelmässan i några timmar. Fyndat en camelback för halva priset. Provat massor av MTB-skor. Kikat på vätskebälten, cykelramar och ryggsäckar. Tävlat om startplatser till massor av lopp (Heja Kristi som vann!) och provsmakat energibarer. Sa jag att jag gillar mässor? Avslutade dagen på Drakboda och lite härlig handhästridning.

I kväll blir det ännu en tidig kväll i säng, allt för att jaga iväg de sista förkylningskänningarna.

Förändringar!

Assa tölt romme
Hamingja Exteriör 2012
Hamingja övar på uppställning inför Avelsvisning, 5 år gammal!

Pratade lite med en vän om hur träning kan påverka kroppen och vad rätt hållning gör för helhetsintrycket. Detta gäller både hästar och människor… Hittade lite gamla bilder på Assa och Hamingja, den äldsta bilder är nio år gammal, och det har skett en viss förändring, eller vad säger ni?

Mor och dotter, januari 2008:

Januari 2008, Assa 8 år och Hamingja nybliven ettåring!
Island 2004, första ridturen på Assa.
(ja, det är jag som rider – min blonda period)

 

Assa tölt romme
Assa värmer upp inför pass på Romme
VT 2013
Assa i pass på Freyfaxis lagtävling
Hamingja tre år och tjock efter betesperiod!
Hamingja travar på ridbanan, riden c:a en månad!
Hamingja, våren 2013

Personbästa*2

Hammi_t8

I Lördag hade Dís tävling på Ensta och jag passade på att åka dit med Hamingja. Förväntningarna var lågt ställda efter förra tävlingen där hon mest sprang runt och skrek efter Assa, men solen sken och det kändes ändå som en trevlig dag.

Min första start var vid halv tolv och det var T8. Genomgående för mig på tävlingsbanan är att Hamingja inte går fram helt. När hon inte gör det så är det också svårt att hålla ihop henne och hon blir lite lång och styvnar istället lätt. Första grenen T8 kändes därför som en bra uppvärmning, där behöver man bara lägga fokus på just takten! Takten höll sig och bitvis lossnade hon rätt fint vilket ledde till en slutpoäng på 5.10 och en plats i B-finalen! Ett personbästa då vi för första gången gick ut på poäng över 5.0!

I femgången kom sedan nästa personbästa! Tölten fungerade helt ok och traven var relativt stabil. Fick 5.0 av alla domare trots notering ”tappar gångart” vilket skedde två gånger. Här räcker det dock med halvhalt och sedan fråga om trav för att snabbt hitta tillbaka igen! Skritten kom precis efter utgången så där låg först bromsen i lite, med korta steg som följd men sedan slappnade hon av fint inför galoppen. Rätt galopp och ja, den höll! Bitvis fick jag stå upp och hjälpa henne lite men bitvis studsade hon fram så jag faktiskt kunde sitta ner och rida! Bara passen kvar sen. Här har man tre försök och de två bästa räknas. Första försöket blev en snabb pass men utan galopp innan (vilket innebär poängavdrag) och övriga två satt som de skulle men med lite lite flyt i övergången. Sammanlagt ledde detta till domarpoäng på 5,03 (5.1, 5.1, 4,9) och en andraplats! Förutom rosett vann jag ett presentkort på Ninas Häst och Hund. 

Vi avslutade dagen med att rida B-finalen i tölten och helt plötsligt hade jag en häst som tänkte framåt och som jag kunde rida. Bitvis kändes hon nästan som på hemmaplan och poängen blev därefter. I stort sett bara 5,5:or och en slutpoäng på 5,40! Vann med andra ord B-finalen men på grund av Hamingjas ringa ålder på 6 år fick vi ej rida A-final. Är inte säker på att jag gjort det oavsett eftersom hon skötte sig så bra!

Lite bilder från dagen:

hammi_tolt
Hammi töltar på i T8
Foto: Gittan
hammi_pass
Passläggning i femgång!
Dis lätt vår
Foto: Sofie Myhrberg
Hammi_t8
Prisutdelning T8
Foto: Gittan

Tävlingssäsongen har börjat!

På väg hem från helgens SM-kval i Norrköping.

Hamingja som var med som sällskap och träna ägnade hela gårdagen åt att prata med allt och alla. Hon var visserligen söt men prestera på banan gick icke. Hemma går hon fram fint men på banan var det kört. Handbromsen i och resultat därefter…

Assa ska i år gå passgrenar och stilpassen är nog svårast! Jag har tränat så mycket speed att läggning från galopp inte riktigt sitter. Tider runt 10 sek, god passkvalitet men en missad läggning resulterade i en sjätteplacering på runt 4,80.

Speedpassen avgjordes i går eftermiddag och i hårt motstånd knep vi femteplatsen på 9:03!

Idag kändes det lite segt att åka hela vägen till Norrköping enbart för att starta två heat i passlöp. Det var dock enda grenen jag inte kvalat i och startboxträningen behövs. Assa gick snällt in i boxen och efter att ha ryckt till lite när boxen öppnades var hon snabbt iväg. Hon brydde sig inte om att medtävlaren galopperade utan öste hela vägen i mål! 23:75 på 250 meter säkrade både seger och en SM-biljett! (Kvaltid 25 sekunder).

Även försök två var säkert men långsammare. Lite försiktigare start och trötta ben, men känns otroligt kul att hon är så säker i sin pass!

20130421-135818.jpg

Nu blir det några dagars välförtjänt vila för tjejerna innan vi laddar om för nästa tävling!

Träna grenspecifikt!

Hamingja i början av sin passträning, våren 2012

Om en vecka gör jag och hästarna säsongsdebut på tävlingsbanan och då jag framförallt rider pass så har jag funderat en del kring träningsupplägg och liknande. Jag hör fortfarande idag människor som menar att passen är som den där lilla lyxiga saken man bara unnar sig ibland och att man ej ska rida för mycket pass. Jag menar snarare: Vill du bli bra på något måste du även träna grenspecifikt!

Detta innebär INTE 20 passläggningar per ridtur och bara pressa max hela tiden. Passen är en explosiv gångart som kräver att hästen tar i max. Men att rida pass i alla fall en gång i veckan och ha en avslappnad inställning till hela situationen gör snarare att jag upplever hästar som tycker om att springa i pass och som inte gör det med spänningar.

Vi maxar inte privat på alla våra egna träningspass heller men nämn den sprintlöpare som aldrig tränar explosivt utan istället bara stretchar, springer långpass och kör styrketräning? Dessa träningsformer är för övrigt ypperliga komplement som antagligen stärker sprintern inför hens huvudsakliga gren, men även i alla övningarna finns fortfarande det en bakomliggande tanke.

Att träna grenspecifikt när det kommer till flygande pass innebär för mig att ridpassen på ridbanan fokuserar mycket på bärighet och bakbensstyrka. Gärna mycket igångsättningar och övergångar. Lösgörande arbete och kommunikation för att hästarna ska lyssna och ta halvhalter. Ute blir det pass när underlag tillåter, ibland fokus på snabbhet och ibland på övergångar.

Med Assa som ska gå 250 meter pass har vi även tränat start från stillstående. Då rider jag starter och rider rätt korta pass-sträckor. Dessutom rider jag andra gånger pass längre sträckor. Då kräver jag inte alltid maxfart utan fokus är på att hålla en god pass i runt 300 meter eftersom det kräver en annan styrka än när det är 100 meter som gäller.

Här ser ni ett smakprov på start från stillastående – något vi även tränat bredvid andra hästar:

 

Hamingja som ska göra debut i stilpass har under vintern fått träna läggningar och att bara hitta sin egen balans i pass. Jag har inte krävt några tempon utan låtit det komma successivt när hon exempelvis taggat till vid uteritter. Jag försöker hela tiden stanna INNAN det spricker och hon tappar balansen, detta för att hon hela tiden ska ha en positiv upplevelse!

Nu börjar även farten komma och med styrka och balans håller hon passen länge.

 

Skapa träningsglädje?

Handhäst Vinter Hamm Hamingja Assa

Lite reflektioner kring träningsglädje hos människor jämfört med vilja och framåtanda hos hästar.

Huruvida en häst har mycket vilja eller inte är något som är väldigt subjektivt och beror på mycket på ryttarens egna förväntningar.

På Island har jag flera gånger nöjt tränat en häst ett par veckor och upplevt att den blivit kontrollerad och lyhörd. Tränaren jag jobbade med tyckte snarare att hästen hade blivit lat.

Här hemma är det tvärtom: Jag tycker Hamingja är trevlig men lite lat och seg, alla andra som rider henne tycker att hon är trevlig, lagom framåt och lydig.

MEN oavsett upplevelse är min poäng att viljan hos en häst går att påverka rätt mycket, genom konsekvent bemötande och belönande av det uppskattade beteendet. Rid FRAM, var kvick i din egen hjälpgivning och ha KUL om du vill att hästen ska bli pigg. Vill du ha en lugnare häst? Var själv lugn! Visst ligger det lite i generna men det går även att förändra en hel del.

Handhäst Vinter Hamm Hamingja Assa
Handhästridning som ett bra sätt att hitta glädje med unghästen!

Det jag ser som årets mål med Hamingja är alltså att få henne mer villig. För att JAG gillar hästar med lite mer framåtanda och för att jag tror det kan gynna hennes pass! Varierad träning, mycket kul påhitt och beröm när hon svarar framåt för lätta hjälper är receptet.

Men visst går det att jämföra lite med vår egen inställning till träning? Om vi har kul och belönar oss själva med glädje, såklart att det blir roligare att träna? 

Vackra!

Assa frá Árbakka

För några veckor sedan var duktiga Jessica Stene ute i stallet och passade på att knäppa några kort på Hammi och Assa. Blev lite nykär i mina hästar:

Assa:

Assa frá Árbakka

Hamingja:Hamingja från Drakboda

Fler bilder finns på Jessicas egna hemsida, som helt klart är värt ett besök!

I övrigt går träningen med båda hästarna bra! Vi satsar på att skola om Assa till renodlad passhäst vilket är ett spännande projekt och Hammi ska starta i femgång och stilpass till våren.

Tänj på gränserna!

Den senaste veckan har jag överrösts av samma budskap men i olika former. Budskapet går dock ut på att vi ska lämna vår sk ”comfort zone” och faktiskt våga göra det lite jobbigt ibland.

Vår ”Comfort zone” eller ”bekvämlighetszon” är precis som det låter. Ett läge i träningen där allt flyter på och känns rätt behagligt. Men det är genom att ibland pressa oss utanför dessa gränser som vi utvecklar oss själva och det handlar egentligen om detta oavsett inriktning. De flesta av oss gillar att träna här, men kan också vara ett av skälen till att vi inte upplever den utveckling vi skulle vilja se i vår träning.

I måndags körde jag Body Combat med Bella som uttryckte det som att vi måste ”våga ta ut oss”. Jessica som peppar oss löpare i Nike Run Club lät oss göra ett ruskigt jobbigt tempopass med fullt ös i 1,5 km i snömodden. Passet var just då en ren plåga, men efteråt kändes det fantastiskt bra och med stor sannolikhet bidrar det till att göra oss snabbare som löpare. I Vasalöparens senaste nummer stod det om att undvika mellanmjölkspassen och antingen satsa på längre distanser med lägre puls eller tuffa intervaller.

Samma budskap möter jag även i hästträningen. Vi utgår ifrån en bekvämlighetszon (träningen ska ju i grunden alltid kännas kul och bra!) men ibland får vi göra det lite jobbigt en period, för att på så sätt stretcha ut gränserna för vad vi sedan kommer uppleva som bekvämt! Något Hamingja och jag fick göra på gårdagens ridlektion.

Här kan ett gäng träningskompisar eller en tränare vara till god hjälp för att peppa oss när det blir lite extra jobbigt och man helst bara vill stanna upp! Veckans ros för min del går till härliga Nike Run-kompisar som alltid får mig att ge det lilla extra på löpningen!

Bild lånad från Jessica