Efter en senvår med Covid-19 och allmän nedstängning av hela fjällen så blev den en sommarsäsong som bara exploderade. Jag annonserade i den lokala facebookgruppen att jag kunde erbjuda ridlektioner som komplement till turridningsfirmorna och vilket enormt gensvar det blev! Så roligt! Både jag och hästarna fick arbeta hårt och det känns kul att kunna erbjuda något nischat jämfört med klassisk turridning. Många av mina kunder var gäster som rider mycket på hemmaplan men inte har ridit så mycket islandshäst och därför var nyfikna på att testa gångartsridning, men jag hade även flera tjejer som hade detta som en introduktion innan de under hösten skulle börja på ridskola på hemmaplan.
Jag hade även ett härligt ridläger i slutet av Juli med ett litet och härligt gäng. En repris planeras såklart till nästa år!
Ridlägermys! Lea och Bylting samt Mariah och Assa
Inför vintern så kommer jag fortsätta att erbjuda ridlektioner i Funäsdalen men även lite uppe i Hamra där vi bor och där Mamma och Pappa har sina två hästar. Denna vinter blir småskalig då jag även är anställd som skidlärare men jag hoppas kunna utöka till nästa vinter!
Förutom ridlektionerna här uppe så har det blivit några resor till Stockholmsområdet för att undervisa och planen är att detta är något jag kommer att fortsätta med. Jättekul!
Andra sommaren i Tänndalen och nu var det dags att tillsammans med Ylva dra ihop ett ridläger, särskilt som att Tänndalens byalag under förra året färdigställde en allaktivitetsplan i mitten på skidstadion där ett hörn är avsatt för ridbana. Banan är fullstor och även den inte riktigt har satt sig helt än så är den fin och fungerade utmärkt att ha kurs på. För de långväga gästerna utan eget boende så fanns det möjlighet att bo på Siljeströms, där vi även åt våra gemensamma måltider och hade det trevligt!
Siljeströms pensionat – Ett boende med anor!
Vi körde ett lite kortare läger denna gång och mjukstartade efter lunch på fredagen. Sex deltagare blev vi efter en skadad häst så ett ganska lagom gäng. Fördelen med lite färre deltagare är att alla kunde rida varsin individiuell lektion vilket var bra då några ekipage var helt nya för mig! Efter starten på ridbanan så blev det nyrökt röding från Nicklas rökeri som åts med tillhörande goda röra samt potatis. Till efterrätt serverades det kladdkaka!
Longering innan uppsittning på ny ridbana
Chinook och pappa myser på kvällen
Lördag morgon fortsatte vi med individuella lektioner men med lite mer töltfokus för många av deltagare och även ett ökat fokus på på ytterhjälperna. God lunch med pajer av olika slag följdes av teorilektion som på deltagarnas önskemål handlade om ”arbeta hästen vid hand”, vilket även ledde till att vi på söndagsförmiddagen gjorde det med flera av hästarna. Lördagseftermiddagen var tänkt att vikas åt en uteritt men just då bjöd Tänndalen på sitt mest höstiga sommarväder med regn och rejäla vindbyar så vi bytte uteritt mot fika och sällskapsspel då ingen var så sugen på mer uteaktivitet. Innan middagen blev det dock dags för mer rörelse för deltagarna då Jonas kom och körde ryttarfys med oss. Mycket fokus på framförallt rörlighetsträning för höfter, skulderblad och handleder samt lite bålstabilitet.
Indjáni och Sverre
Ryttarfys med Jonas!
Ylva fortsatte leverera galet god mat och jag tror ingen av oss kände oss hungriga någon del av kursen. Söndag förmiddag blev den sista sessionen med individuella lektioner och nu blev det ännu mer olika fokus. Ylva valde exempelvis att ha en tömkörningslektion medan Gittan testade att jobba Hlín vid hand med tyglarna, något som en spänd Hlín inledningsvis tyckte var väldigt jobbigt men som just därför kan vara väldigt bra att jobba sig igenom.
Arbete vid hand, Gittan och Hlín
Pappa och Kveikja
Ingen läger är såklart komplett utan lite skoj och eftermiddagen utmanade jag deltagarna i lite olika tävlingar. Vi började med Tölt in Harmony. Dock en snäll version där jag läste programmet då vi inte hade övat på det innan. Något som deltagarna ändå tyckte var både kul och knepigt! Sedan tvågång där deltagarna själva väljer två gångarter de vill visa upp och det var roligt att se dem utmana sig själva och välja att ex. försöka rida pass eller tölt även fast det kanske inte är gångarter som är hästens säkraste kort. Sista grenen var en enkel variant av Smali. Dvs slalombana med lite andra småhinder (såsom skänkelvikning) på tid. Vinnare sammantaget blev Gittan som på sin Hlín gjorde en del taktiska val samt var överlägset snabbast i Smali.
Ylva med sin Leira och Ingemar som kom och hejade på!
Hela gänget samlat förutom Helena som tyvärr bara kunde vara med halva tiden!
Nu hoppas jag att vi kan göra detta läger till en årlig tradition och förhoppningsvis även få lite bättre väder. Inför nästa år har nog fler av våra hästar kommit tillrätta/kommit i form så då kan vi förhoppningsvis även erbjuda hästar att hyra för långväga gäster.
Hemma igen efter dagarna i Tänndalen! Idag innan vi åkte hem blev det ännu en sväng förbi elljusspåret i Bruksvallarna, och vilken skillnad! Spåren hade satt sig något och med något lägre temperatur hade jag dessutom lite fäste. Dock blir det intensiv intervallträning när det är så kuperat så jag orkade bara drygt 30 minuter.
Igår blev det vila från skidspåren och istället utflykt till Röros där vi hälsade på Lisa och Spá. Vi spanade in stallet med söta getter, jag lekte fotograf åt henne och fick även testa hennes fina häst!
Efter en norsk lunch (potatisbaserat tunnbröd samt brunost) så blev det stadsguidning i den otroligt charmiga staden där gatorna är så smala att man inte fattar att det är ok att köra bil!
Så man längtat efter första snön! Nu har ju inte snön kommit till Stockholm. Däremot har jag och mamma tagit oss till Tänndalen för en långhelg nu när jag har några extra dagars ledighet i samband med höstlovet.
Bruksvallarna har kämpat hårt med snökanoner och kunde idag öppna upp sitt elljusspår för längdskidor!
Tyvärr ser det nog mer njutbart ut än det var! Misstolka mig inte, jag älskar snö, njuter av att åka längd! Dock var det mycket kuperat (=skejta upp och ploga utför) och med temperaturer runt nollan var det i princip omöjligt att få fäste. Lägg till över 100 snabbåkande människor – de flesta i gymnasieålder – som vallfärdat dit från diverse skidgymnasier, som susade förbi snabbt när jag försiktigt plogade utför! Kan erkänna att jag tyvärr blir lite stressad när jag upplever att jag är i vägen, även om jag inte har några större problem med att jag är långsammast i spåren.
Så snö är härligt men jag längtar lite till de platta fina spåren nere i dalen eller på golfbanorna i Stockholmstrakten där man kan mata med stakning av olika slag! :)
Det är NU, flera veckor efter vinterns UCPA-resa som jag verkligen känner av utvecklingen. I år kör jag med lätthet ner för de branter där jag tvekade förra året, är stabilare i små drops och ojämn terräng och jobbar mig kontrollerat igenom svängarna i vargstupet. Lyckas dessutom köra switch (fel fot fram) i rätt branta partier eller på transportleder. Det sistnämnda sparar verkligen på vaderna!
Så medan jag åker så minns jag vår instruktör Erics visa ord:
”You have to close the turns” och ”Weight forward” . Särskilt det där att avsluta varje sväng är ju viktigt när det blir brantare än brantast och man faktiskt inte vill åka fort, fort, fort!
Å andra sidan var Erics ord till MIG: ”Malin, you have to unplug your brain” och ”first speed, then control” så det har jag också övat lite på ;)
Även denna dag bjöd på solsken!
Och justja, blev en till längdtur igår, denna gång med rätt valla, så nu är jag betydligt mer förtjust i den idrotten igen!
Igår kväll efter en skön dag i snowboardbacken så skulle jag premiäråka längdspåren. Hade preppat skidorna hemma till viss del och vallade klart här. Tänkte att ”tre lager fäste blir nog bra.” (skulle nog behövt det dubbla, med mjukare valla dessutom).
Ger mig glatt ut och inser direkt att det där fästet nog inte riktigt var nog. HÄR skulle jag direkt vänt till ett plattare spår eller vallat om, istället fortsatte jag. Ett osmart val då jag bara blev mer och mer frustrerad. I de få utförslöporna kunde jag staka fint och jag kunde till och med staka i lätta motlut, men denna slinga består av många branta backar upp mot fjället. Jag kom inte framåt! Pulsen var låg för enda sättet att komma upp var saxa/gå.
Sällan jag ger upp men när jag efter en timme hade åkt 8 kilometer och kunde ta en snabbare väg hem, ja då plogade jag mig hem och tog istället ett lååångt stretchpass.
Vill inte sluta med denna känsla i kroppen så kommer självklart bli fler pass, men då med lärdomen: Ha med valla i fickan och kör gärna alternativa spår om fäste saknas!
Försöker hålla humöret uppe efter 5 km ungefär
10:an i Tänndalen var i alla fall vacker!
Enkel men god middag: Rökt röding, räksallad, tinade frysgrönsaker och ett ägg. Behöver inte vara svårare än så!
Imorgon gäller det! Då är det dags för cykelvasan. 95 km cykling mellan Sälen och Mora!
Min uppladdning har varit allt annat än optimal. Islandsvistelsen i sig försvårade möjligheterna till cykelträning och då jag sedan blev krasslig förra helgen har den senaste veckan bestått av vila och mera vila. Ingen feber och inga känningar i halsen men kroppen känns inte heller i toppform så målet imorgon är att fokusera på att ha kul och njuta av stämningen!
Imorse åkte vi tidigt från Drakboda; uppstigning kl 5:00 motsvarar 3:00 isländsk tid…
Vi rastade med kycklingsallad vid en pittoresk sjö:
Väl framme i Tänndalen, där vi sover i natt, blev det en tur upp på fjället:
Middag beståendes av rökt röding, avokado och romsås i stugan följdes upp med en fantastisk chokladmousse på hotellet:
Nu är det vila, sömn och pepp inför morgondagen som gäller!
Bussresa hem från Tänndalen. Ett nödvändigt ont på en skön semester!
Dagen startade lite stressigt då jag ville njuta av vädret lite innan jag packade ihop med resultatet: lite för lång skidtur och galet snabb ihoppackning.
Jag åker med Härjedalingen och de stannade nu för en timmes rast i Ljusdal. Ett samhälle som inte gav ett särskilt spännande intryck. Alla butiker var stängda (halv 4 på en lördag) och det enda häftiga jag såg var det gamla järnvägshuset som var ombyggt till restaurang. Jag har dock haft matsäck med och tog en promenad och satt i solen en stund istället.
Tankarna väcktes dock på vilka som bor i en sådan här by? Ljusdal har 6 000 invånare och när jag passerar denna typ av samhällen får jag alltid funderingar på hur det är att bo där? I Tänndalen finns det ju bergen och i Nynäs finns havet, men denna ligger någonstans i mitten. Jag gjorde vad man gör vid dylika frågor och googlade: Tydligen var det just tack vare järnvägen som byn fick ett uppsving och nu är det främst offentlig sektor som sysselsätter folk och på andra plats kommer det tjänsteföretag i form av telefonsupport och call center.
Min tanke är att livet i ett samhälle som detta går sin stilla lunk och att jag absolut inte skulle vilja bo där, men samtidigt: En stilla lunk kanske inte är helt fel? Det beror ju helt på vad man fyller sina dagar med. Hur tänker ni kring detta?
Ja, vad mer kan man säga? Efter ett antal dagar med antingen vind eller moln så kom den; dagen med sol, noll grader och vindstilla! Lite hårt i backen om man ska vara kräsen men ändå en härlig dag som avslutades med en joggningtur (7,6 km på 45 min) följt av en middag i solen!
Lagom med folk i backen ;)
Joggingrundan i vacker miljö!
Kvällsmys i sol, i en fin rosa nyans!
Utemiddag! Tacoköttfärs med trattkantareller riven ost och lite grönsaker. Lyckad kylskåpsrensning inför morgondagens hemresa.
Igår åkte brorsan hem och jag tänkte att jag skulle variera mig lite… Istället för skidbacken så tog jag skidbussen bort till Fjällnäs. Hade fått tips om att det var en fin slinga där som man kunde ta innan man begav sig tillbaka mot Tänndalen via transitspåret!
Efter en brant stigning på 1 km och omvallning (bakhalt verkar vara min grej) så kom jag upp på en härlig slinga som var lagom kuperad och i otroligt vacker miljö! Det var ett lätt snöfall och bitvis lite blåsigt men jag kan bara föreställa mig hur fint det är en solig, vindstilla dag!
Efter 8 km på fjällen bar det av ner mot Hamra i några branta utförslöpor (släng dig i väggen, halvvasan!). Längs med ån var spåren sämre och det var några gånger man helt enkelt fick plocka av sig skidorna och gå:
Efter Svansjön leder spåret återigen upp på fjället en bit och därifrån och hem var det bara att staka på i lätt utförslut, härligt!
Totalt körde jag 20 km på c:a 2,5 h. Men då var det vissa kilometrar som gick väldigt långsamt…
