Söder runt!

Inte sprungit milen sedan vinterns löparknä och med känningar i vad och benhinnor vid förra veckans löpning samt en viss känsla av förkylning i kroppen gjorde att jag troligen inte ens hade tänkt tanken att köra ett vanligt löppass igår. Men nu var jag anmäld till Söder Runt, ett lopp på hemmaplan, med ett stort gäng NikeRun-folk och jag åkte dit mest för att känna på uppladdningen och med inställningen att ”runt kommer jag alltid” och med löftet till mig själv att börja gå om det skulle göra ont eller kännas tungt. Vädret var fint och banan går längs med vattnet hela tiden så en långpromenad hade inte heller känts fel!

Laddar med tidig frukost (ägg och bacon samt valios proteinkvarg med jordgubbar), kaffe och två doser vätskeersättning. Strul med nummerlapparna fördröjde starten så då blev det även en Bounceboll också. Lagom mätt på startlinjen och deltar halvhjärtat i uppvärmningen och känner att vaderna är lite stela. Ställde mig i gruppen 50-60 minuter och när starten går tar jag det lugnt. Glider med i allmänna tempot och skippar rusningen över startlinjen utan meckar med iPhonen första metrarna istället. Spellistan för dagen var den blandade, inte nån överpeppig träningslista. Jag håller ögat på pulsen för att inte dras med, men det känns bra och första kilometern gick till min förvåning i 5:20-tempo. Funderade på att dra ner något men istället fokus på att det skulle kännas som en vanlig löptur. Lät stegen rulla och det som störde mest var skorna som var något för hårt knutna, men det lossnade efter några kilometer.

Överlyckling för att se Maria och Johan vid 8,5 km!
Fotograf: Johan

Genom loppet hade jag ett skönt flyt! Tempo och puls höll sig lagom, jag sprang och trallade med i musiken och fokuserade på hållningen och tekniken (tappade helt när jag fick syn på kompisarna!) och vid 5 km insåg jag att fortsätter jag såhär kan jag nog springa in på nära personbästa. Dock fortsatt koll på känsla, lätta steg och låg puls. Vid 8,5 km står Maria och Johan och hejar, jag blev glad att se dem och fick extra pepp in mot upploppet. Var osäker på var målet var och ville ej spurta för mycket för tidigt men dras oundvikligen med i lite högre tempo. Med mindre än en km kvar VET jag att jag kan ta i och få lite mjölksyra, sen får man ju vila! Ser målet och drar på en sista spurt, officiell tid: 54:33! Förra årets personbästa slaget med drygt 20 sekunder – detta i ett lopp när jag verkligen gått in för att ta det lugnt. Känns lovande inför kommande längre distanser och har helt klart vinterns intervaller att tacka! 

Fina löpargänget!
Och så fick jag medalj!

 

Backintervaller – rensar hjärnan!

Idag var det återigen dags att springa med Nike Run Club! Känslan av att springa i en stor grupp där alla peppar varandra till att orka det där lilla extra är fantastisk! Att känna att man tar sig ur behaglighetszonen och verkligen tar ut sig, det är det som i längden ger en bra träningseffekt! Dessutom bra för den mentala hälsan att få fokusera helt på något annat. Denna vecka, mitt i betygssättning är det ju annars det som snurrar i hjärnan 24/7.

Idag var det backintervaller i Vanadislunden. En brant och 120 meter lång backe som skulle besegras totalt 12 gånger, med en längre vila efter hälften. Nu hade vi turen att vissa intervaller var avkortade, men med tanke på puls och mjölksyranivå så kan man nog säga att ja, träningen var tuff idag!

20130529-205902.jpg

Jag ger mig in i en intervall med Jessica som starter!
Foto: Thomas

Vår Rusat, enligt tradition!

Lite halvspontant fick jag i Söndags för mig att kanske springa Vår Ruset. Den planerade söndagslöpningen blev inställd när regnet envisades och jag kände för att springa något roligt! Sagt och gjort; printade ut en efteranmälningsblankett och packade ner löpkläderna på väg mot jobbet.

varruset
Smidigt att efteranmäla sig!

När jag jobbat klart så editerade jag min spellista, bytte om och cyklade ut mot Frescati. Kvav luft, lite blåsigt och växlande väder gjorde klädvalet svårt men blev ändå korta byxorna och t-shirt. Efteranmälan var riktigt smidigt: lämna in blankett och kontanter, få nummerlapp! Dagen till ära representerade jag Nike Run Club och vid värdesaksinlämningen mötte jag Linda, som också sprang solo. Vi teamade ihop oss körde gemensam pepp och uppvärmning.

Härligt svettiga efter ett varmt lopp!

Som vanligt sjukt trångt i starten och jag fick en sämre start än förra året. Första kilometern landade på 5:50, vilket är lite väl långsamt eftersom min måltid egentligen var under 25 min. Pulsen slog i taket och låg runt 189 stora delar av loppet så varje utförslöpa försökte jag andas lugnt och bara rulla, för att undvika syra och vägg. Precis innan 4 kilometer är det en förrädisk backe som precis som tidigare år är en smärre plåga. Själva backen gick bra, men sista kilometern mot mål kändes långsam. Sprang in under mållinjen precis efter att klockan passerat 26, men officiella tiden landade på 25:51. Med tanke på starten och att jag verkligen gav allt är jag nöjd, trots att mitt mål inte uppnåddes. Särskilt som jag faktiskt varit förkyld i två veckor också.

Dessutom blev det en placering i topp 500 vilket känns riktigt kul!

resultat vårruset
Officiella resultatet!

Backträning?

Senaste veckan har jag varit lite förkyld och tuffa träningspass får vänta. Annars hade jag varit lite sugen på att spontant köra Stockholms Brantaste. Ett av de kortaste loppen jag känner till men antagligen galet tufft, eller vad sägs om banprofilen: 3 gånger upp för Hammarbybacken:

 

Banprofil Stockholms brantaste

 

Jag gillar ju terräng och trail men har siktet inställt på något lopp från Salomon Trail Tour och så Lidingöloppet senare i höst! Nu ligger dock fokus på att kurera från förkylning! Annars är ju det sköna med backe att efter varje uppförslut så blir det utför igen. Perfekt!

Ettårskalas!

Idag firade Nike Run Club 1 år! Jag har varit med mentalt hela tiden men fysiskt började jag springa med dem i slutet på augusti!

Något jag verkligen inte ångrar. Hela vintern, i ur och skur, har vi peppats till distanser och intervaller och förutom träningen i sig har det gett mig ett helt gäng nya fantastiska människor som jag är glad att känna!

Ettårsdagen firades som sig bör med nya tröjor, tårta, bubbel, bouncebollar och dessutom utlottning av Nike Free – skor! Genom något otroligt flyt lyckades jag vinna ett par, så nu ska här satsas på att springa lite mer fritt ;)

20130508-222736.jpg

20130508-222754.jpg

20130508-222810.jpg

20130508-222818.jpg

20130508-222834.jpg

20130508-222846.jpg

Grattis på ettårsdagen, nu satsar vi på ett härligt andra år!

Löpstatus – ej helt 100!

Min egen löpning känns sådär just nu. Löparknäet är borta men känner mig inte löppepp. Brukar springa med Nike Run club på onsdagarna och pressar då vanligtvis intervaller med härliga människor. Känns bra efteråt och folket gör det kul!

Distanspassen har dock krånglat på senaste tid. Benhinnor som ömmar, puls som rusat etc. Igår blev det dock oplanerad lugn distans med NRC runt Kungsholmen. Runt en mil på en timme så egentligen är formen ganska bra, bara känslan i kroppen som saknas.

Valde hur som helst att lägga mig i bakre gänget och höll pulsen låg med fokus löpsteg och socialt snack. Peppa de andra i backarna etc. Helt plötsligt hade det gått en mil och jag kan konstatera att jag helt klart är långdistansare, piggast i benen sista kilometrarna!

Peppen fortsatte sen när vi skulle hem. Martin är till skillnad från mig i sin livs löpform och som uppladdning inför halvmaran på lördag så sprang han även hem, med mig brevid på cykel! Lär gå grymt bra på lördag, kul!

20130502-103724.jpg

Foto: Amanda

Cyklandet går bättre än någonsin, så den delen av träningen känns bra!

Påsklov = Sportlov!

De senaste dagarna har jag konstant ägnat mig åt trevliga sportaktiviteter känns det som! Strålande väder och barmark på vägarna gav möjligheter till både cykel, löpning, ridning och vandring!

20130402-205603.jpg

20130402-205613.jpg

20130402-205637.jpg

20130402-205648.jpg

20130402-205704.jpg

20130402-205726.jpg

20130402-205741.jpg

20130402-205749.jpg

I morgon bär det av mot Tänndalen för snowboard och längdåkning!

Rehab Löparknä!

För cirka en månad sedan var jag hos naprapaten och fick utlåtandet löparknä. Detta eftersom det hade börjat göra ont på utsida av vänster knä efter och sista gången även under mina löpturer.

I början fick jag löpförbud men efter andra besöket så har jag sakta fått börja trappa upp mina löpturer igen. Första löprundan var på 1 km med fokus på ordentlig uppvärmning innan också, efter det har jag fått öka med 0,5 till 1 km var tredje dag. ”Är det så enkelt?” kanske ni tänker? Skillnaden är att jag nu är rak från början i ryggen och dessutom ska springa med en medvetenhet om hållningen. Bröstet upp, stabil core, fram med höften etc. Att komplettera löpträningen med rörlighetsträning är också bra!

Om det börjar göra ont ska jag sluta direkt men hittills har detta inte skett och nu är jag uppe i 7 kilometer igen!

Bieffekter:

Att jag springer med bättre hållning har även påverkat mitt löpsteg och gör mig snabbare. Jämför jag med för ett år sedan har min kilometertid i behaglighetstempo gått från 6:00 till runt 5:30 nu, kul! Enda negativa är att vader och smalben också är ovanligt ömma på grund av det ändrade löpsteget vilket i och för sig inte helt ovanligt när man börjar springa mer på framfoten. Detta brukar försvinna rätt snabbt så bara att se till att vila mellan varje pass!

Var galet rädd att min rehab skulle ta runt ett år så jag är glad:

Efter 5,5 km löpning i varierad terräng!

 

Stel, okoordinerad och svag

Löpskor Adidas supernova

Ovanstående var domen när jag var på naprapatbesök idag. Jag sökte ursprungligen hjälp eftersom jag haft känningar på utsidan av knäet efter de senaste löpturerna när vi pressat hårt och igår kom känningarna även under själva löpturen. Alla symtom tydde på löparknä, något som kan åtgärdas med vila, rehab och stretchning, men jag ville utesluta att det inte var något annat. Dessutom vill jag helst gå till botten med varför jag nu fick problem med vänster knä, och tidigare i höstas vänster höft. Bokade därför tid hos access rehab som är experter på just löpskador. 

Att det är löparknä konstaterades snabbt och vid nästa besök ska jag få mer övningar för det. Tills dess: Ingen löpning och inte heller övriga rörelser som gör ont (för mig: gå nerför trappor). Efter det gick vi in på övriga kroppen:

Jag har skrivit tidigare om min skevhet. Den har återkommit, i full styrka. Jag tror jag blev knäckt i varenda ryggkota, från nacke till ryggslut och med resultatet en rakare rygg. För att denna nu inte ska återfalla i gamla mönster så har jag sittförbud fram till återbesöket på måndag. Detta inlägg skriver jag alltså ståendes. Jag saknar även helt rörlighet i skuldrorna. De har varit stela och jag kan verkligen inte röra dem. Därav rubrikens okoordinerad och svag. Min hjärnas signaler till musklerna runt skuldrorna fungerar helt enkelt inte så bra. Läxa är alltså även att göra en styrkeövning som strävar mot att aktivera dessa muskler. Supersvårt när man ger kroppen kommandon som den inte lyssnar på!

Löpskor Adidas supernova
Löpskorna får vila ett tag nu!

 

Så, kort och gott, ingen löpning men bra om jag håller igång i helgen! Har därför ägnat kvällen åt shopping samt pyssel och experiment i köket. Har bland annat testat att laga Paleovänligt i form av  banansorbet och chokladmuffins. Gjorde lite egna modifieringar men tror ursprungsrecepten är minst lika bra så tipsar om dem sålänge!

Tänj på gränserna!

Den senaste veckan har jag överrösts av samma budskap men i olika former. Budskapet går dock ut på att vi ska lämna vår sk ”comfort zone” och faktiskt våga göra det lite jobbigt ibland.

Vår ”Comfort zone” eller ”bekvämlighetszon” är precis som det låter. Ett läge i träningen där allt flyter på och känns rätt behagligt. Men det är genom att ibland pressa oss utanför dessa gränser som vi utvecklar oss själva och det handlar egentligen om detta oavsett inriktning. De flesta av oss gillar att träna här, men kan också vara ett av skälen till att vi inte upplever den utveckling vi skulle vilja se i vår träning.

I måndags körde jag Body Combat med Bella som uttryckte det som att vi måste ”våga ta ut oss”. Jessica som peppar oss löpare i Nike Run Club lät oss göra ett ruskigt jobbigt tempopass med fullt ös i 1,5 km i snömodden. Passet var just då en ren plåga, men efteråt kändes det fantastiskt bra och med stor sannolikhet bidrar det till att göra oss snabbare som löpare. I Vasalöparens senaste nummer stod det om att undvika mellanmjölkspassen och antingen satsa på längre distanser med lägre puls eller tuffa intervaller.

Samma budskap möter jag även i hästträningen. Vi utgår ifrån en bekvämlighetszon (träningen ska ju i grunden alltid kännas kul och bra!) men ibland får vi göra det lite jobbigt en period, för att på så sätt stretcha ut gränserna för vad vi sedan kommer uppleva som bekvämt! Något Hamingja och jag fick göra på gårdagens ridlektion.

Här kan ett gäng träningskompisar eller en tränare vara till god hjälp för att peppa oss när det blir lite extra jobbigt och man helst bara vill stanna upp! Veckans ros för min del går till härliga Nike Run-kompisar som alltid får mig att ge det lilla extra på löpningen!

Bild lånad från Jessica