Nike Run Club och intervallpepp!

Idag löptränade jag med Nike Run Club – Stockholm för första gången. Ett trevligt initiativ som startade i slutet på maj och som jag läste om redan då. Det var dock först idag jag lyckats vara med eftersom jag varit ute och rest så mycket i sommar!

 

Trots regn var det ett stort gäng som samlades utan för Intersport på Drottninggatan. Där fick vi veta vilka distanser som gällde (3, 5, 9 km eller intervall) och jag kände att jag ville träna det jag inte klarar av på egen hand: Intervaller!

 

Vi joggade iväg mot en backe på kungsholmen, en framjogg på drygt 3 km. Där blev det först löpskolning innan vi fick dra igång med intervallerna: Backintervaller i en lagom lång grusbacke 5 + 5 + 3 gånger. Dvs, aktiv vila (jogga nerför) mellan de första fem, få ner pulsen och sedan upprepa! Lagom sega i benen joggade vi sedan 1 km tillbaka och där fick vi med oss varsin goodiebag och en energibar vilket var en trevlig bonus innan cykelturen hem!

 

Detta var roligt, jobbigt och utmanande och det lär garanterat bli fler onsdagar som vigs åt intervallträning, för även om jag egentligen hellre behaglighetsspringer i naturen så är detta något som verkligen förbättrar löptekniken och orken!

Löparglädje: Midnattsloppet 2012 – Stockholm

I går var det Midnattsloppet i Stockholm! Ett lopp jag några gånger upplevt från publikplats och tänkt att det skulle vara roligt att prova. I år skippade jag att anmäla mig eftersom det ligger så tätt efter Island. Jag var helt enkelt orolig att tappa formen helt på ön. Nu gjorde jag inte det och när Nike Run Sweden via sin Facebook-sida tävlade ut 10 startplatser så hade jag turen att vinna en av dessa!

När det dessutom handlade om VIP-biljetter så var det bara att njuta extra mycket!

Innan loppet hjälpte jag till att dela ut #hillrunner – armband till alla tävlande. Kul att på så sätt kunna delta i att peppa folk inför loppet!

Vad innebar VIP då? Jo, tillgång till ett tält med gratis mat, tilltugg och dryck. Omklädningsrum och toalett. Mysbelysning och DJ. I själva loppet innebar det att få starta i en särskild startgrupp med färre deltagare (mindre trängsel!) och samtidigt som maskeraddeltagarna. Det sistnämnda var nästa det jag uppskattade mest eftersom de som anstränger sig med utklädnad blir sådana stämningshöjare för publiken!

Och vilken stämning i loppet! Underbart att inför start laddas med kul musik (Bumbibjörnarna!), fyrverkerier, svära midnattsloppseden och sedan springa med massa glada människor. Hade länge sällskap av självaste stålmannen! I övrigt såg jag en hel del träningsbloggare som minglade och sprang.

Själva loppet gick löpmässigt bra: fint flyt i början som var lättsprunget. Fick lite kramp i axeln efter Sofia kyrka. Kan vara mjölksyra, då backen där var riktigt tuff! Nästa riktigt tuffa backe gick upp till Mose Backe och det var tur att det kom en lång backe nerför sen. Annars var det härligt att springa och jag kunde spurta in i mål på 55.56! En tid jag är otroligt nöjd med om man ser till att jag knappt sprungit i sommar och PB ligger bara minuten snabbare.

Bjuder på några mycket suddiga bilder från start och mål:

20120819-225328.jpg

20120819-225338.jpg

20120819-225345.jpg

20120819-225351.jpg

20120819-225357.jpg

Efter mål fick alla en liten dusch i ansiktet med vatten, allt för att svalka i den kvava kvällen!

Långpass – löpning

Dagens löptur kan sammanfattas i: halvmaradistans, lugnt tempo, härligt i skogen trots vissa irrvägar och sommarpratare i lurarna (Anja P och Klara Z, båda mkt bra!)

20120703-004112.jpg

Syftet var alltså ett lugnt distanspass där man vänjer kroppen vid belastning under en längre tid. Hittar inte helt kring Hellasgården så blev en del irrande men oj vad jag älskar att springa i terräng! Upp och ner och lite stenar och rötter är mitt favoritunderlag! Blev sugen på att testa att cykla därute nån dag också för mer MTB-känsla.

Kan även tipsa om att löpning med prat fungerar bra när man ska ta det lugnt. Mysigt med sommarprat, märkte dock hur jag orkar mer automatiskt när jag bytte till musik på slutet…!

Cykelpendlande

Jag firar ju dryga året som cykelpendlare nu och något jag har lärt mig är vikten av planering! Väderleksrapporter går sällan att lita på så att köra med ombyte i väskan är ett hett tips. Kläder för årstid likaså. Jag har en hel uppsättning skor/underkläder/ytterkläder liggandes på jobbet så nu inför sommarlovet blir det att ta en vända med bilen och plocka hem allt. Väskan jag ska ha med till jobbet förbereder jag ofta kvällen innan så att det ska gå snabbt när jag ska hemifrån!

;

Om man som jag dessutom då och då vill springa till jobbet gäller det att planera extra: Löpa med ryggsäck är inte så skoj så det gäller med andra ord att se till att ombyte, handduk och extra matlåda redan finns på jobbet. Då går det snabbt och smidigt att klämma in både vardagsmotion (vanliga cykelturerna) och träning (längre rundor på hemvägen/löpturer) i samband med jobbresorna.

;

Kan tänka mig att det dock kan se rätt kul ut när man ser min transformation från cyklist till lärare, särskilt de dagar som är som idag. Skolavslutning i kyrka med tillhörande finkläder:

20120612-235629.jpg

20120612-235637.jpg

20120612-235644.jpg

20120612-235652.jpg

Blodomloppet!

20120608-005158.jpg

Officiella tidtagningen visar på 54:20 vilket är personbästa på milen! (och mitt löpmål att springa milen på under en timme avklarat som en bonus!) Jag tror jag underskattar min kapacitet på egenhand med tanke på hur mycket bättre jag presterar i lopp.

Loppet kan i övrigt beskrivas såhär:
Bra arr, Vacker miljö, varierad terräng, toppenväder (sol och 17 grader).

Jag gick ut lugnare än på VårRuset och hade en behaglig upplevelse (sånär som på en liten sten i ena skon). Lite håll sista två km men hade krafter kvar att öka sista kilometern. Härlig känsla att svara på ”andra sidan är ni klara” från folk på andra sidan ån för att sedan spurta mot målet och känna att kroppen svarade!

Nästa lopp som är inplanerat är Lidingöloppet men blir helt klart sugen på nåt mer. Mycket krockar ju dock tyvärr med hästtävlingarna.

VårRuset 2012

I år var det tredje gången gillt för mig att springa VårRuset. Förra årets lopp kan ni läsa om här. Vädermässigt var det osäkert om skurarna skulle komma och jag velade om kläder in i det sista. Blev till slut linne med en tunn väst över. Lite varmt på slutet men värt det med tanke på kylan i luften innan start!

 

I år kändes jag mer laddad än föregående år och avståndet på 5 km känns numera inte alls i sig som en utmaning utan nu ville jag ha en bra tid också!  Mitt tidigare personbästa5 km är ifrån höstens ToppLopp då jag sprang på 26,58 med officiell tidtagning och med tanke på trängseln som brukar vara på VårRuset hade jag mest ett diffust mål på runt 27:30 eller så.

 

Vi var lite sena till starten och det gjorde att vi knappt hann lämna väskor/värdesaker, så efter ett snabbt besök i skogen (enorma BajaMajaköer) så joggade jag mot start och siktade på ”springa snabbt” – gruppen. På nåt sätt sprang jag dock in på fel sida av avspärrningen och med några minuter till start inser jag att jag står i främsta startgruppen. Hur gick det till?! Egentligen en bit över min kapacitet då det är för folk som räknar med under 23 minuter. Samtidigt så har jag lärt mig att många på VårRuset överskattar sin förmåga och det gjorde att jag faktiskt kunde hänga med övriga i ett bra tempo och samtidigt slippa trängseln som blir när man startar i långsammare startgrupper där folk börjar gå efter några minuter.

När jag sprungit 1,5 km spanade jag ner på mobilen där Runkeeper låg och tickade och den visade att tempot låg på 5-minuterstempo. Jag började få lite håll och drog ner något – trodde jag. Men med nästan 4 km avklarade så stod klockan på under 20 minuter och då blev jag taggad. Skulle jag kunna klara det under 25?! Jag hade hållkänningar och flåset var rejält högt, när jag passerade sista vattenstationen så kände jag bara: ”dricker jag nu kommer jag inte få ner det”. Samtidigt visste jag att det var max 2 låtar kvar i spellistan innan jag var i mål och jodå, fanns till och med spurtkrafter kvar så 24:50 efter start passerade jag mållinjen. Personbästa med råge helt enkelt!

 

I helgen ska jag försöka få till ett lugnt pass på kanske 7 km som uppladdning inför Blodomloppet som går om exakt en vecka! Då ska jag springa en mil och eftersom den distansen är mer ovan för mig så kommer mitt fokus ligga på att göra ”mitt race” och INTE gå ut för hårt.

 

Vadproblem!

Hett tips:

Ge er inte ut på långpass i löpning när ni fortfarande har träningsvärk sedan föregående passet….

Sprang i söndags och hade fortfarande känningar i vaden i dag, dock vad vädret som lovat soligt och jag såg fram emot lugnt långpass på väg från jobbet via omvägar hemåt. Första 8 KM var dock en PLÅGA, (vet inte om det faktum att asfalt var underlag gjorde det värre?) vaderna gjorde ont i varje steg så det var myrsteg och tänka på annat. Sedan släppte det pang bom och jag tog en extra kringelkrok på vägen hem för när jag kom in i skogen blev det riktigt skönt istället. Slutresultatet blev till sist trevliga 16,6 km på snälla 1.51

Kramperna kan tydligen bero på dålig blodgenomströmning och överansträngning (Har bra kondis och starka ben men vaderna är rätt otränade efter vintern) så nu ska jag börja göra regelbundna tåhävningar och införskaffa tigerbalsam.

 

En bra dag!

Ja, vad mer kan man säga? Efter ett antal dagar med antingen vind eller moln så kom den; dagen med sol, noll grader och vindstilla! Lite hårt i backen om man ska vara kräsen men ändå en härlig dag som avslutades med en joggningtur (7,6 km på 45 min) följt av en middag i solen!

20120413-194755.jpg

Lagom med folk i backen ;)

20120413-194813.jpg

Joggingrundan i vacker miljö!

20120413-194832.jpg

Kvällsmys i sol, i en fin rosa nyans!

20120413-194843.jpg

Utemiddag! Tacoköttfärs med trattkantareller riven ost och lite grönsaker. Lyckad kylskåpsrensning inför morgondagens hemresa.

Långdistans!

Har kommit hem från årets första långdistanspass och mitt personbästa dessutom! Är på landet i helgen och ville passa på att njuta av naturen ordentligt. I början var vaderna extremt stumma (tips på vad man gör åt det mottages gärna!) och bitvis blåste det storm men annars var det en riktigt behaglig tur! Tror jag är skapt för långdistans då de första fem km var de värsta, även om slutet blev rätt trist med rak landsväg i motvind.

Passade på att fota lite under rundan (ja, i farten faktiskt..!):

20120325-133346.jpg

 

Får i Segersäng:

20120325-133410.jpg

 

På sina ställen låg snön kvar:

20120325-133425.jpg

Badplatserna vid Muskan ligger än så länge tomma…

20120325-133438.jpg

 

Ösmo Kyrka, otroligt vacker!

20120325-133446.jpg

 

Längs med gamla 73:an i motvind, här var det bara att ”mata” och njuta av musiken!

20120325-133458.jpg

 

Tillbaka på Drakboda, sjukt nöjd!

20120325-133515.jpg

 

Och om någon undrade: Rundan blev 17,9 km och avverkades på ganska exakt 2 h. Tidigare PB låg på 12,5 km. För er som känner trakten sprang jag ner på väg 73, bort mot Segersäng, via skogsvägar och Körunda bort till Ösmo, genom Ösmo och sedan tillbaka till Drakboda längs med 73:an. Skogslöpning och genom villaområden är underbart så ska försöka lista ut något sätt att undvika landsvägarna ännu mer!

Årets första…

Årets första löptur är härmed avklarad!
Min cykel är återigen lite trasig så då passade jag på att springa från jobbet.

Jobbet – hem är en sträcka på drygt 6 km. Detta tog drygt 37 minuter, vilket jag är riktigt nöjd med då jag säkert fick ägna över en minut vid övergångsställen (5 st) samt sicksacka mellan folk på Götgatan…

Kondisen var fin, fick liiite krampkänning i axeln men det gick över och benen orkade verkligen jobba i de långa uppförsbackarna (tack cyklingen!). Mina vader känns däremot slutkörda nu och jag kommer öka belastningen försiktigt från och med nu så att de inte blir helt överansträngda.

Hur som helst ska det bli kul att börja springa nu!